Syskon tätt. Hur tänker/ känner ni

Jag har 20 månader mellan mina och det är väl egentligen inget jag rekommenderar sådär på RK arm. Det blev väldigt tufft till en början och jag fick en ordentlig tvåbarnschock, men då hade jag också båda två hemma på heltid. Så kan man få avlastningen genom förskola tycker jag att man ska ta den, för den stora fick sitta väldigt mycket framför barnprogram hela det första halvåret när den yngre var tvungen att ammas eller nattas utan att bli störd.

Sen tycker jag också att det är viktigt att man ger mycket egentid till det stora barnet när det yngre syskonet har fötts.

Jag hoppar också in här då :) stort grattis till graviditeten! Jag tror inte man skall haka upp sog allt för mycket på andras åsikter, självklart finns det för och nackdelar med allt.

Ni kommer fixa detta hur bra som helst och en riktig fördel är om ni kan vara hemma bägge två en tid i början, och att ena kanske drar ner sin arbetstid en period när den väl börjar jobba, om ni har möjlighet till det.

Jag fick reda på att vi väntade syskon när stora var 9 månader. I vecka 12 gjorde vi första ultraljudet och där lurade två små bebisar! Lite fundersam över hur vi skulle lösa det rent praktiskt med att bo i trapphus osv. Med många små att bära på.

Men man klarar det absolut. Stora har aldrig gått på förskolan utan jag går hemma med alla tre, och visst finns det dagar man bara hade velat ge upp men det händer nog de allra flesta. Det löser sig och man växer in i det. Den första tiden är nog den jobbigaste innan alla har hittat sin nya plats i familjen och när rutinerna kastas omkull men man hittar tillbaka igen, kanske som en aningens mer stressad och förvirrad människa men det kan nog många mammor skriva under på :)

All lycka till er, det kommer bli ett kul kaos! :D

Ja det kan du ju tro. Det var de två första som kom tätt. Sen dröjde det 10 år till nästa. Det är fakta att det inte är optimalt med tätt mellan barnen. Har du missat det?

Men var ni inte två föräldrar? Varför hann ni inte med att ge barnen det dom behövde då? Jag förstår att det bli tungt om man är ensamstående men annars ska man inte behöva prioritera bort ett barn. Konkurrens skapas ju bara när två barn inte kan få det dom behöver/vill ha i form av uppmärksamhet..

Om vi ska dra in forskning:

Det är också fakta att barn med mer än 7-8 års åldersskillnad inte får en syskonrelation. Att få barn tätt är inte något som generellt anses vara dåligt. Det finns för och nackdelar med allt enligt forskningen. Barn som har under 2 års åldersskillnad konkurrerar mindre, är bättre på konfliktlösning och har samma starka barn som tvillingar. Dom har inget minne av att inte ha levt ihop. Det som spelar störst roll för syskonrelation är :hur äktenskapet fungerar (konflikter hemma som barn lär sig av), antalet syskon (många syskon ökar psykisk ohälsa och npfproblematik) och pappans närvaro (en pappa som jobbar mkt och inte vabbar mm ökar risk rör missbruk och problemskapande beteende)

Jag är benägen att hålla med ?anonym (Tätt)?. Vad är det som gör att du anser att barn med större åldersskillnad får mer glädje av varandra? Vi har ett barn på 11 år, en på 3 och en 1,5 år och våra minsta leker hela tiden och har väldigt stor glädje av varandra. Den äldsta tycker för det mesta att småttingarna är i vägen, de har helt olika intressen och ligger på så olika stadier i livet. Visst får man som förälder stå tillbaka lite hällande egentid och egna intressen första åren med flera småbarn, men bara man ger dem den uppmärksamheten de är i behov av ser jag bara fördelar.

Jag skulle råda ts till att sätta största barnet på förskola några timmar i veckan så att barnet får möjlighet att bara vara sig själv och inte bara vara i rollen som storebror/storasyster. Den tiden kan också behövas för egen återhämtning för det ÄR tufft att ta hand om två små, speciellt om nattsömnen blir störd. Min äldsta har älskar att vara på förskolan och de stunderna hade jag inte velat ta ifrån henne. Däremot tror jag det är viktigt att ha båda hemma de första veckorna så de kommer in i sin nya roll i familjen.

Jag själv har två syskon tätt och vi har en fantastisk relation och har alltid haft. Jag tror inte vi hade stått varandra lika nära om det var 5-6 år mellan oss. Vi har kunnat växa upp tillsammans, stöttat varandra genom tonåren, utfört aktiviteter tillsammans, delat på varandras vänner etc.

Olika det där. Har två bonuar som har tre år mellanrum.. Dom bråkar konstant, mkt konkurrens och dom verkar inte tycka om varandra. Dom är väldigt olika som personer.

Om man ser till mig. 1.5 år mellan mig och mitt äldre syskon. Mkt bråk, konkurrens och vi är helt enkelt väldigt olika. Min 7 år yngre bror däremot kommer jag jättebra överens med, vi är sjukt tajta. Jag och brorsan är däremot väldigt lika..

Så bara för man är nära i åldern så betyder det inte mam blir tajta

Olika det där. Har två bonuar som har tre år mellanrum.. Dom bråkar konstant, mkt konkurrens och dom verkar inte tycka om varandra. Dom är väldigt olika som personer.

Om man ser till mig. 1.5 år mellan mig och mitt äldre syskon. Mkt bråk, konkurrens och vi är helt enkelt väldigt olika. Min 7 år yngre bror däremot kommer jag jättebra överens med, vi är sjukt tajta. Jag och brorsan är däremot väldigt lika..

Så bara för man är nära i åldern så betyder det inte mam blir tajta

Om barnen blir tajta eller inte,har glädje av varandra eller inte har inte så mycket med ålderskillnad att göra.. Det handlar mer om personlighet ,är man " för " lika Eller olika går man inte ihop...spelar ingen roll då om det skilljer 1 år eller 10 år emellan Sedan kan man väll se det så här... Små barn som är tätt i ålder leker ofta bättre tillsammans då de leker på en jämnlik nivå..de är på ungefär samma plats i sin lekutveckling och kan gå in i leken på lika vilkor... Ett äldre syskon som leker med sitt småsyskon går inte in i leken på,samma sätt då det älder barnets lekreferenser och lekutveckling ligger så långt före...det blir närmare en vuxens lek med ett barn...det blir färre konflikter eftersom de är på ojämn nivå och det äldre barnet inte går in i leken på samma " allvar" som det yngre barnet... Detta säger inte att de inte kan få en lika djup vänskap och kärlek till varandra som om de vore närmare i ålder , framför allt som vuxna kan de ha en mycket djup gemenskap trots ålderskillnaden då det ungre syskonet " vuxit i kapp" .. Känslan av att få stå tillbaka ,att inte få tillräckligt med tid kan komma i båda fallen... Är alla barnen små o har ungfär samma behov så är det svårt att räcka till många gånger..samtidigt som ett äldre syskon kan känna att det får stå tillbaka och inte göra allt det vill eftersom det måste ta hänsyn till ett yngre syskon som inte kan göra samma saker...exempel... Familjen åker till Liseberg..10 åringen vill åka Kållorado,balder (dålig koll på lämgder här ) men måste tillbringa "halva " tiden av den efterlängtade dagen i kaninlandet o åka kaninresan och farfarsbilar ...allternativt famlijen måste dela på sig så att båda barnen får åka det de vill ( nu vet jag att många delar upp sig ändå men detta är bara ett exempel på hur ett äldre syskon kan uppleva sig åsidosatt..att det inte får höra samma saker som sina kompisar pga det måste ta hänsyn till ett yngre syskon) När jag växte upp var jag bästis med en tjej som var yngst av fyra syskon... samma föräldrar till alla men de var födda i två omgångar... Hon hade en äldre syster som var ca 1,5 år äldre än henne och en äldre bror som var 6 år äldre än henne o en syster som var 8 år äldre ... Som barn lekte hon med sin 1,5 år äldre syster..de två äldsta syskonen lekte hon " aldrig" med..idag som vuxna ( vi har fortfarande mycket kontakt ) umgås hon mestadels med sin äldsta syster ..de två är de som har mest lika intressen och deras personligheter stämmer bäst överrens av alla syskonen ...

Tack för era kommentarer! Jag kom på att jag o min lillasyster är exakt lika stor åldersskillnad som det kommer bli mellan mina barn o jag i min syster var och är oerhört nära. Bästa vän o syster i ett likasom....

Sen kommer det säkert vara hur jobbigt som helst i perioder.

Någon skrev att bäst är att ha den äldsta på dagis så att man hinner med....men då är jag så orolig för alla hemska dagisbaciller. Vill absolut inte att minsta ska få RS eller någonting.

Glömde att även skriva att med sonen har vi båda föräldrarna varit hemma på heltid!!!