Jag slåss som en tok!

Har du alltid varit så eller sedan du blev gravid?

Du måste lämna honom, ingen förtjänar bli behandlad som du behandlar honom.

Sök hjälp och när du börjat bete dig utan att slåss så kanske han vill prova igen?

Ditt agerande är ditt ansvar. Får du utbrott på Ica, biblioteket, jobbet? Sopar du till kollegor? Kastar du kundvagnar? Om inte så beror det på att du trots allt kan styra ditt humör och dina handlingar och behandlar din sambo som skit för att du kan och vill.

Har alltid haft ett hett humör, aldrig slagits på detta viset. Mitt humör har blivit värre sen graviditeten, absolut. Men jag slogs innan också. Att tillägga så har jag fått stryk vid två tillfällen, rejält, men då har han varit så full att han inget minns och är idag en nykter man, för han insett själv att han inte kan dricka alkohol.

Att vi går isär finns inte på kartan, vi verkligen älskar varandra och 95% av vår tid tillsammans har vi as roligt och trivs ihop. Det är bara ibland som det verkligen skär sig, det är som att vår kommunikation ibland brister. Jag vet att han inte förtjänar dedär, absolut inte. Jag ber bara om råd, vad skulle omvärlden göra? Kan man gå på parterapi och få hjälp med sånt här?

Vad bra att din sambo tagit tag i sitt problem. Har du provat på tex kbt? Om inte så kan det vara nåt och det är verkligen bra att du vill ta tag i det här för inget barn ska behöva växa upp i ett destruktivt hem. Ta kontakt med en kurator tex, de kan hjälpa dig med KBT, så du kan ta reda på vad det är som triggar dig och ge dig verktyg för hur du ska hantera ditt problem.

Det låter ju som en lämplig miljö för ett barn. Vad du ska göra? Gå i terapi, polisanmäl dig, lev ensam tills du kan kontrollera dig.

Just de, KBT har man ju hört talas om. Det kanske vore något.. vet du vart man kan få denna hjälp? Är de privat eller via vårdcentral? Nej jag vill verkligen inte att vår bebis ska växa upp i bråk och stök... jag själv är uppväxt i en otroligt kärleksfull familj MEN alla, förutom min pappa, har ett hett temperament, så det var mycket skrik och göra sönder saker där hemma. Vi är fem syskon varav den ena är värre än den andra i humör. Min äldsta syster har gjort en utredning och hon har tydligen ADHD, så hon äter medicin. Men jag är gravid och vågar knappt ta en alvedon för bebisens skull, så medicin känns långt borta...

Men herregud jag säger ju att det inte är såhär varje dag, kanske en gång varannan månad! Men det är fortfarande för mycket. Det finns dom barn som lever i ständig misär varje dag. Här kommer bebis växa upp i det finaste området i vår stad med familj och släkt som kommer skämma bort honom, det enda är att hans mamma kan bli lite för arg på pappa. Jag vill inte ha nån människa som säger till mig att leva ensam och att jag är totalt tappad. Detta är ett problem som en människa som DU inte förstår sig på, så låt hellre bli att kommentera. Hade du haft problem med humör hade du aldrig skrivit så för då hade du kunnat förstå situationen. Kolla tidigare person (ja men va fan) som kommer med tips på vad jag kan göra. Testa det istället.

Men herregud jag säger ju att det inte är såhär varje dag, kanske en gång varannan månad! Men det är fortfarande för mycket. Det finns dom barn som lever i ständig misär varje dag. Här kommer bebis växa upp i det finaste området i vår stad med familj och släkt som kommer skämma bort honom, det enda är att hans mamma kan bli lite för arg på pappa. Jag vill inte ha nån människa som säger till mig att leva ensam och att jag är totalt tappad. Detta är ett problem som en människa som DU inte förstår sig på, så låt hellre bli att kommentera. Hade du haft problem med humör hade du aldrig skrivit så för då hade du kunnat förstå situationen. Kolla tidigare person (ja men va fan) som kommer med tips på vad jag kan göra. Testa det istället.

Men herregud jag säger ju att det inte är såhär varje dag, kanske en gång varannan månad! Men det är fortfarande för mycket. Det finns dom barn som lever i ständig misär varje dag. Här kommer bebis växa upp i det finaste området i vår stad med familj och släkt som kommer skämma bort honom, det enda är att hans mamma kan bli lite för arg på pappa. Jag vill inte ha nån människa som säger till mig att leva ensam och att jag är totalt tappad. Detta är ett problem som en människa som DU inte förstår sig på, så låt hellre bli att kommentera. Hade du haft problem med humör hade du aldrig skrivit så för då hade du kunnat förstå situationen. Kolla tidigare person (ja men va fan) som kommer med tips på vad jag kan göra. Testa det istället.