• Anonym (Rut)

    Mitt barn - den där lite udda ungen vi alla träffat på

    Mitt barn går i årskurs 2. Lång och skranglig, vill gärna prata små barnspråk sedan ett par månader tillbaka. Har testat flera sporter men inte hittat någon som hen fastnat för. Smart. Ligger långt före både i läsning och i matematik. Älskar att programmera, spela datorspel, sällskapsspel. Lite barnsligare än många av sina kompisar. Bjuder gärna över kompisar som mer än gärna kommer hit gång efter gång men det är sällan någon av kompisarna hör av sig till hen.

    Spelar gärna över när hen får uppmärksamhet. Ofta blir det negativ uppmärksamhet. Spela Allan helt enkelt. Klassens clown men fortfarande väldigt barnslig eftersom hen är så ung.

    Vill väl och är väldigt snäll och empatisk men kan ha ett hiskeligt humör men mest mot vuxna i hens närhet som oss föräldrar och läraren. Myror i kroppen, pratar för mycket, svårt att sitta still. Högljudd.

    Som förälder oroar man sig alltid. Att ens barn inte ska passa in. Att hen ska bli utstött. Bortvald. Men än så länge är hen nöjd och glad med livet precis som det är.

    Vet inte ens vad jag vill med tråden. Kanske höra att det fler som har det där lite udda barnet. Kanske höra från någon som varit det lite udda barnet och klarat livet bra ändå?

  • Svar på tråden Mitt barn - den där lite udda ungen vi alla träffat på
  • minst

    Ja! Det blev en utredning hos BUP och asperger och ADHD och lite annat smått och gott blev resultatet. Ingen lagaktivitet funkar men han är en hejare på parkour, klätterväggar, rullgrillor, skateboard och kickbike, dvs allt som kräver balans och koncentration. Inga kompisar kommer hem hit men han är konstigt nog nöjd med det då han inte orkar mer social kontakt än den han får i skolan och via spelkompisarna via Internet.

  • Anonym (S)

    Låter gulligt :) Klart det kommer gå bra, man måste ?bara? ha en bra omgivning runt sig, men det gäller alla. Visa barnet att du är stolt över det precis som det är :)

  • Anonym (Rut)

    Ja ibland lutar jag åt att hen kanske har någon diagnos. Jag tror inte på Aspbergers men ADHD ligger inte långt borta. Enda som skiljer hen frän andra barn med ADHD är att ilskeutbrotten inte är så allvarliga. Förstå mig rätt, hen får utbrott men inte så allvarligt om man kan uttrycka sig så utan att det låter nedlåtande. Hen kan klart bli arg men mer som en ilsken tonåring än totalt utbrott.

    Hen älskar inlines och hoppa studsmatta, cykla och Pokémon go.

    Men varken förskola eller skolan har flaggar för diagnos. Bara konstaterar att hen går sin egen väg, klarar skolarbetet mycket bra men kan låsa sig, övertänka, vara impulsiv. En del rare bemöter det bra. Låter sig inte provoceras, väljer strider och ser en helhet. Andra blir tvärförbannad, kallar hen nosig och med dålig attityd. Går i klinch med barnet direkt och barnet låser sig så klart. Som incidenten där läraren såg mitt barn peka finger åt ett annat barn och mitt barn vägrade prata med läraren sommar en av de som bara plöjer på utan att lyssna in. Det visade sig att barnet som fick fingret hade drämt till mitt barn för hen inte gjorde som det andra barnet tyckte. Nu ska ju inte mitt barn peka finger så klart till sina kompisar men det var mer att vissa lärare blir provocerade och förbannade och skäller och det fungerar inte alls. Då går mitt barn iväg och vägrar lyssna. Såna låsningar får mig ibland att undra.

  • Chattisen

    Adhd brukar väl inte vara en bra vän med att koordinera kroppsrörelser, inte riktigt koncentrations förmåga heller faktiskt. Vet dock inte hur en kombination av det du uttrycker skulle kunna yttra sig hos ett barn. Men klart man får kanske tro på utredarna. Är du nöjd med resultatet?

  • Anonym (Rut)
    Anonym (S) skrev 2019-04-18 23:12:16 följande:

    Låter gulligt :) Klart det kommer gå bra, man måste ?bara? ha en bra omgivning runt sig, men det gäller alla. Visa barnet att du är stolt över det precis som det är :)


    Det försöker vi varje dag. Uppmärksamma det bra beteendet. Prata om det sämre och försöka få barnet att komma med lösningar. Skolan verkar äntligen har accepterat att hen är nöjd med att lägga sig på en godkänd nivå och inte mer. Vi hade några kamper där skolan uttryckte frustrationen över att barnet bara gjorde precis vad hen skulle och inte mer. En årskurs 2 lågstadiet.
  • Anonym (Elisabeth)
    Anonym (Rut) skrev 2019-04-18 23:18:01 följande:

    Ja ibland lutar jag åt att hen kanske har någon diagnos. Jag tror inte på Aspbergers men ADHD ligger inte långt borta. Enda som skiljer hen frän andra barn med ADHD är att ilskeutbrotten inte är så allvarliga. Förstå mig rätt, hen får utbrott men inte så allvarligt om man kan uttrycka sig så utan att det låter nedlåtande. Hen kan klart bli arg men mer som en ilsken tonåring än totalt utbrott.

    Hen älskar inlines och hoppa studsmatta, cykla och Pokémon go.

    Men varken förskola eller skolan har flaggar för diagnos. Bara konstaterar att hen går sin egen väg, klarar skolarbetet mycket bra men kan låsa sig, övertänka, vara impulsiv. En del rare bemöter det bra. Låter sig inte provoceras, väljer strider och ser en helhet. Andra blir tvärförbannad, kallar hen nosig och med dålig attityd. Går i klinch med barnet direkt och barnet låser sig så klart. Som incidenten där läraren såg mitt barn peka finger åt ett annat barn och mitt barn vägrade prata med läraren sommar en av de som bara plöjer på utan att lyssna in. Det visade sig att barnet som fick fingret hade drämt till mitt barn för hen inte gjorde som det andra barnet tyckte. Nu ska ju inte mitt barn peka finger så klart till sina kompisar men det var mer att vissa lärare blir provocerade och förbannade och skäller och det fungerar inte alls. Då går mitt barn iväg och vägrar lyssna. Såna låsningar får mig ibland att undra.


    Har ett barn med asperger som låter lite lik ditt barn. Hen fick problem med skolan i sena mellanstadiet, inte med skolämnena men med skolmiljön så det var en kamp att klara utan att bli hemmasittare. Barnet är ännu inte vuxet pch det finns säkert många utmaningar som väntar (som för alla) och livet innehåller förstås massa utmaningar, men också mycket roligt. Hen är otroligt bra på vissa saker vilket ger en del spännande möjligheter i livet och med åldern kommer mer säkerhet kring vem man är och möjligheter att välja och att välja bort. Så oavsett om ditt barn har funktionsnedsättning eller ej finns det förstås många fantastiska möjligheter för hen framöver. Det finns också fler olika sätt att ha ett bra liv på.
  • Canadasvensk

    Hej Rut, varför kallar du ditt barn hen?

    Skit samma, men nog låter det som ADHD allt. Förvänta dig inte att en lärare ska flagga för det vet du nog som mamma bäst. Min ena dotter har ?allvarlig? ADHD men tog många lärare innan någon ?vågade? säga något till oss. Folk kanske är rädda att man ska bli kränkt, vad ver jag.

    Vill du ha en diagnos får du nog ta tag under själv. Vänta inte på att någon annan ska säga något. Blir lite som rosa elefanten i rummet syndromet.

    Lycka till!

  • Anonym (Rut)
    Canadasvensk skrev 2019-04-19 06:34:39 följande:

    Hej Rut, varför kallar du ditt barn hen?

    Skit samma, men nog låter det som ADHD allt. Förvänta dig inte att en lärare ska flagga för det vet du nog som mamma bäst. Min ena dotter har ?allvarlig? ADHD men tog många lärare innan någon ?vågade? säga något till oss. Folk kanske är rädda att man ska bli kränkt, vad ver jag.

    Vill du ha en diagnos får du nog ta tag under själv. Vänta inte på att någon annan ska säga något. Blir lite som rosa elefanten i rummet syndromet.

    Lycka till!


    Jag kallar hen för att helt enkelt anonymisera lite. Tycker mitt barns integritet i svåra frågor är väldigt viktigt.

    Jag tror faktiskt skolan skulle våga säga något till oss, hi har redan haft möten med både skola och på vårt intiativ med rektor närvarande för alla de lärare pedagoger som möter vårt barn. Det var när de hackade på mitt barn för minsta småsak. Ringde till oss för saker de absolut skulle kunnat lösa på skolan utan förälders inblandning.

    Just nu är jag bara milt orolig. Lite så där att jag har det udda barnet. Kanske är det ADHD och kanske får hen problem i framtiden. Vi är uppmärksamma vi håller ögonen öppna.
  • Anonym (Rut)
    Anonym (Elisabeth) skrev 2019-04-19 05:52:59 följande:

    Har ett barn med asperger som låter lite lik ditt barn. Hen fick problem med skolan i sena mellanstadiet, inte med skolämnena men med skolmiljön så det var en kamp att klara utan att bli hemmasittare. Barnet är ännu inte vuxet pch det finns säkert många utmaningar som väntar (som för alla) och livet innehåller förstås massa utmaningar, men också mycket roligt. Hen är otroligt bra på vissa saker vilket ger en del spännande möjligheter i livet och med åldern kommer mer säkerhet kring vem man är och möjligheter att välja och att välja bort. Så oavsett om ditt barn har funktionsnedsättning eller ej finns det förstås många fantastiska möjligheter för hen framöver. Det finns också fler olika sätt att ha ett bra liv på.


    Jag vet ju det egentligen. Har en vän som troligen har odiagnostiserad Aspbergers och har trots en del svårigheter skapar sig ett liv som hen gillar och trivs med.

    Men jag ser också människor som verkligen kämpar men där finns väldigt lite stöttning från hemmet. Även unga vuxna med diagnoser behöver sina föräldrar.

    Vi får helt enkelt avvakta och se. Hålla ögonen öppna och vara lyhörda på hur det utvecklas.

    Men det finns i släkten. Jag har en bror som med största sannolikhet har en odiagnostiserad grav ADHD med drag av Aspbergers. Det tog honom några hårda år innan han lyckades hitta balansen i sitt liv men snällare och lojalare människa till dem som står honom riktigt nära får man leta efter. Pappan till barnet har troligen ADD och en faster Aspbergers. Och klart att ärftligheten finns med som en stor faktor. Samtidigt, som jag utan att skryta, kan konstatera att mitt barn är förbannat smart. Lite lat, och klipsk som attan. Det gör skolarbetet väldigt enkelt och hen blir helt klart lite uttråkad ibland.

    Vi håller ögonen på vårt barn så får vi se vad som händer.
  • Canadasvensk
    Anonym (Rut) skrev 2019-04-19 06:40:53 följande:

    Jag kallar hen för att helt enkelt anonymisera lite. Tycker mitt barns integritet i svåra frågor är väldigt viktigt.

    Jag tror faktiskt skolan skulle våga säga något till oss, hi har redan haft möten med både skola och på vårt intiativ med rektor närvarande för alla de lärare pedagoger som möter vårt barn. Det var när de hackade på mitt barn för minsta småsak. Ringde till oss för saker de absolut skulle kunnat lösa på skolan utan förälders inblandning.

    Just nu är jag bara milt orolig. Lite så där att jag har det udda barnet. Kanske är det ADHD och kanske får hen problem i framtiden. Vi är uppmärksamma vi håller ögonen öppna.


    Snälla sluts kalla ditt barn ?hen?. Det är bara Sverige som häller på med sånt trams.

    Om ditt barn har problem nu så blir dom bara värre när barnet blir äldre. Min dotter går nu på mediciner om jag har ofta hört jämförelsen att mediciner mot ADHD är som att sätta på sig ett par glasögon och äntligen se världen med klara ögon.

    Så vänta inte på diagnos, kräv det! Det kommer hjälpa ditt barn...
Svar på tråden Mitt barn - den där lite udda ungen vi alla träffat på