Vill att han ska "jaga" mig/inte ta vårt förhållande förgivet

Orka!!!!!!!

Att du har jobbigt med att han är fullständigt trygg i er relation är inget som ni behöver jobba med tillsammans utan nåt som du behöver jobba med på egen hand. Skaffa en samtalskontakt.

Hur kan du vara så osäker att du behöver försöka trigga oro eller svartsjuka hos din partner? Man spelar inte sådana där spel i en mogen relation. Skulle min partner bete sig som du gör skulle jag tröttna ganska omgående och säga hejdå.

Att vara trygg i relationen är INTE samma sak som att ta någon för given.

Tips? Väx upp och sluta spela spel.

Känns förhållandet ändå fel är det väl det.

Jag förstår lite hur du menar!

Har haft det så i mina relationer med män också. Kanske inte att de tagit mig för givet, men att de tillåtit sig att bli så tråkiga och oinspirerande, liksom att de inte varit måna om att behålla mig och att jag ska tycka de är spännande, sexiga och roliga att vara med.

Jag skulle kalla det " att slappna av alldeles för mycket och för tidigt".

Ett stort fel många män gör av trådarna här inne att tolka....Kvinnorna lessnar. Männen blir för vanliga slappar till sig.

Finns säkert kvinnor som gör det också men, den kvinnliga sexualiteten är till skillnad från mäns väldigt beroende av variation, bekräftelse och ständig uppvaktning. Kvinnor är som blommor som vissnar om de inte blir sedda och vattnade konstant. Förstår att du vill skapa en konflikt eller svartsjuka för han ska vakna upp från sin bubbla och se vad han kan förlora om han inte skärper till sig.

Eftersom ni redan pratat om det och han lovat att bekräfta dig mer, men ingen förättring skett så tycker jag du ska ta mer tid för dig själv, dina intressen, träffa fler människor osv. Kanske resa bort själv en vecka..Säga att du behöver lite förändring och se om han bättrar sig.

Händer det inget som de inte gjorde i mina förhållanden så kanske ett avslut är att föredra?

Jag gick vidare och vidare..inte hittat den där riktigt kompatibla ännu som kan få mitt hjärta att bulta och kroppen att längta även efter 5-10 år.

Tack för svar, precis så jag känner.

Förstår att väldigt mycket ligger hos mig med svartsjuka också. Men vi har pratat om min svartsjuka och att jag inte känner mig bekräftad flera gånger, men tycker som du säger att det inte blir så mycket bättre. Det blir bättre en period - någon månad, någon vecka eller några dagar. Sen faller det tillbaka. 

Något som jag tycker är sjukt jobbigt är att han inte alltid hör av sig. Det sårar mig något enormt- jag har behov av att känna mig sedd och vill prata med honom varje dag, tex. på telefon om vi inte ses. Behöver inte vara länge utan mer gesten- han tänker på mig och vill prata med mig. Bara att få höra hans röst. Jag har berättat det och han har blivit bättre på att höra av sig. Han messar någon gång under dagen och vi brukar prata i telefon en stund på kvällen. Men jag tänker ibland att han gör det bara för mig och har svårt att lita på det. Är livrädd att han ska strunta i det någon dag. Men nu har han varit väldigt noga med det länge och jag har börjat känna mig mer trygg än någonsin.

Och då händer det- såklart. Som alltid. Känns som att såfort jag börjar lita på honom helt så gör han något som förstör allt. Som får mig att bygga upp en jävla mur runt hjärtat igen. Igår messade vi på dagen och jag ringde på kvällen. Idag messade jag imorse. Han svarade men har inte ringt varken under dagen eller kvällen. Messade "godnatt, går och lägger mig nu" och han svarade god natt. Då frågade jag om allt var bra och om han var hemma. Tänkte om han var ledsen över något eller om det hänt något. Fick svaret att "Ja allt är bra. Sitter och spelar. Hur är det med dig?" Svarade ärligt att jag var ledsen för att han inte hört av sig. Han svarade "förlåt, fastade i spelet :(" (han är alltså ledig och spelar antagligen dataspel hela dagen) Jag blev så ledsen så svarade inte på det.

Och det gör så jävla ont?? Låter kanske fånigt men när detta och liknande saker hänt flera gånger blir man ledsen. Ville verkligen ringa honom ikväll men gjorde som jag gör ibland, dvs väntar för att se om han ringer. Gick runt med oro i magen hela kvällen, och när han skrev att han glömde för att han spelade var det som ett slag i bröstet...  

Men ska göra som du säger, fokusera på mig. Han får komma till mig helt enkelt. Tänker sluta höra av mig. 

Saknar att bli uppvaktad också. Tycker allt du skrivit är så himla spot on. Vi uppvaktade varandra en del i början - jag mycket mer än honom. Tillslut så var det bara jag som uppvaktade honom. Han överraskade aldrig någonsin mig med något eller på något sätt. Blev väldigt ledsen, osäker och sårad och sa det, och sa att jag tänker sluta också. Blev samma, han skärper sig ett tag och sen är det borta. Inte direkt så kul att behöva tigga om att bli uppvaktad... 

Är svinledsen just nu, har så himla ont i bröstet. Allt var ju bra och så får man en spark i ansiktet... Har dessutom gömt ett påskägg i hans lägenhet, tänkte väcka honom imorgon med ett mysigt sms om att han ska leta. Känns så himla tråkigt nu. Jobbigt att behöva skicka det smset när man är ledsen och inte ens är så jävla sugen på att ha med honom att göra... Fan alltså. Känns som att jag är olyckligt kär i min egen kille?!

Det där med din svartsjuka missade jag och det är en helt annan sak än det jag syftade på i mitt inlägg.

Nu när jag läser ditt svar så ringer varningsklockorna och jag känner att du är på helt fel väg och håller på att kväva killen. Det handlar inte om att han inte bekräftar dig tillräckligt. Det handlar om att du kräver alldeles för mycket och är slav under beroendet och osjälvständigheten som jag ser det. En farlig väg att vandra i ett förhållande som nästan alltid leder in på samma stig. Nämligen otrohet och att känslorna dör i takt med att respekten avtar.

Du måste jobba med dig själv och ge killen mer frihet om du vill behålla honom. Han sitter ju i ett järngrepp med dig, att hålla på att höra av sig i tid och otid trots att ni inte ha något att säga varandra. Det blir supertråkigt för de allra flesta och dödar åtrån och kärleken. Låt killen vara med sina vänner och spela och ge varandra lite space. Räcker väl med att ni bestämmer när ni ska ses och kanske hörs max en gång om dan om ni inte träffas. Hade aldrig klarat sån tät kontakt som ni har. Blir superless och uttråkad.

Gör grejor själv, var upptagen. Ha ett liv med dina kompisar, lite egentid så ni kan vara intressanta för varandra och ha något att berätta. Inte konstigt att killen inte bekräftar dig tillräckligt...han hinner ju knappt innan du redan hunnit före med dina krav och dina behov.

Ursäkta om jag låter hård men jag har varit i sin sits och jobbat med mig själv.
Har också haft ihop det med män som varit mer som du, som har kvävt mig helt.

Försök ha egna liv och ge frihet och respekt för varandras intressen så håller ni längre. Säg inte godnatt och godmorgon varje dag...låt det gå lite tid så ni längtar. Ansträng dig lite innan du dissar killen helt:) Risken är annars att din svartsjuka blir befogad..

Lycka till!!!

Men oj, du vill egentligen ringa honom men gör inte det. Och när han inte ringer känner du att han "förstör allt" (starka ord, det gäller alltså ett telefonsamtal om sttängt taget ingenting). Och nu tänker du sluta höra av dig helt?!

Hur tänker du att detta ska hjälpa ert förhållande? Din osäkerhet gör alltså att han måste ringa dig varje dag, men du behöver inte ringa honom. Missar han att ringa innan du går och lägger dig tänker du straffa honom genom att sluta höra av dig alls.

Jag förstår att din rädsla för att bli övergiven är på allvar för dig, men ni är två i förhållandet. Hur kommer han reagera på det du säger och gör/inte gör? Ja, i värsta fall backar han och dina farhågor besannas därmed. Men ironiskt nog pga ditt eget agerande.

Jag tror att din problematik är allt för omfattande för FL att kunna lösa. Jag tycker att du efter påskhelgen ska försöka hitta en psykolog som kan hjälpa dig balansera dina känslor och ditt mående.