Hjälp mig! Är gravid och vet inte vad jag ska göra..

Jag har en tjejkompis som var i samma situation som du. Hon gjorde abort och det har hon ångrat och mått dåligt av hela sitt liv. Jag skulle råda dig att behålla barnet.

Jag skulle göra abort. Tänk om pappan vägrar hjälpa till, du får fixa allt själv. Det är urmysigt men samtidigt ett helvete med vakna nätter osv. Dyrt.... vill du bo hos dina föräldrar? Gå på soc och andra bidrag?

Väljer du abort så finns massa hjälp att få och du kommer fixa det. Ditt beslut, men jag hade gjort abort.

Jo, men jag tänker att man kan ju skaffa barn senare i livet och då kommer det förmodligen kännas mycket bättre. Förutsättningarna för att behålla barnet är som sagt inte rätt.. men ja, tanken på abort är också jobbig..

Det finns inget rätt och fel, oavsett vad du veslutar dig för så kommer det vara rätt för dig. Ingen situation är så klart som en annan men var i en lite liknande situation för drygt 5 år sen (var 23). Körde på "säkra perioder" och det gick ju som man kan förvänta sig... Ångrade som sjutton att jag varit så "dum" att jag hamnade i den situationen att jag behövde välja mellan att göra abort eller få barn i en långt ifrån optimal sitution och med en kille jag inte ville ha barn med. Efter lite funderande kom jag fram till att det som var rätt för mig var att avbryta graviditeten.

Det var abdolut en tuff period men jag har aödrig ångrat mitt beslut. Ångrade att jag hamnade i den situationen, men inte beslutet!

Stor kram och ta hand om dig!!

Det har hon gjort. Men hon mår fortfarande dåligt över aborten och känner att hon har dödat sitt barn o är inte värd att vara en mamma.

Du måste tänka igenom saken ordentligt och sen ta ett beslut som känna rätt för dig. Du kan nog be om att få prata med en kurator eller psykolog på ungdomsmottagningen eller kvinnokliniken om det känns jättejobbigt.

Jag var i din situation när jag var 19. Efter många och långa tankar och funderingar valde jag att ta abort. Aborten var tuff och blandad med många känslor. Skulle ljuga om jag sa nåt annat. Men jag har inte ångrat det beslutet alls. Jag tänkte att jag vill bli Mamma men inte nu och inte såhär. Jag ville iallafall starta familjelivet som en hel familj och inte börja från dag 1 som halvtidsförälder med mitt ex eller behålla emot hans vilja och riskera att bli helt ensam...Nu när jag har barn och är gift med barnens Pappa så är jag glad att jag tog det beslutet. Det var rätt för mig. Du måste ta ett beslut som är rätt för dig.

TS!

Du ska följa ditt hjärta! I ditt hjärta vet du redan vad just Du vill ta för beslut och det är DET beslutet som är det rätta för just dig.

Vad gäller abort i detta tidiga stadie så är det inte så farligt. Man tar tabletter och sen får man kraftig mensvärk och man blöder kraftigt ett par dagar. Jag har gjort det själv. Jag har också fått barn när jag var 20 år... men jag ville behålla och var ihop med pappan när jag blev gravid.

Har du bra relation till dina föräldrar och dom är stöttande så kommer det lösa sig oavsett vad du beslutar. Kom ihåg att du är 19 år och ingen annan än du ska ta det slutgiltiga beslutet.

Lycka till! Styrkekramar :)

Du skriver att du är en väldigt känslig person och att du är rädd för att en abort är psykiskt jobbig.

Då bör du verkligen göra abort.

En tidig abort är ingenting mot de påfrestningar du möter om du behåller.

En graviditet är tung. Du kanske inte ens kan plugga under graviditeten. Du kommer gå igenom en riskfylld och smärtsam förlossning och du kommer behöva sköta om ett barn själv medan du försöker läka. Du kommer få noll sömn och vara ensam med allt. Samtidigt som du ska läka utan sömn så måste du ordna ekonomi och boende.. Du kommer se lyckliga par och kärnfamiljen överallt och veta att du och ditt barn aldrig kommer uppleva detta.

När barnet är äldre så kommer du i bästa fall få lämna barnet halva tiden till pappan (och ev styvmamma och syskon). Du sitter utan ditt barn varannan jul och missar barnets halva uppväxt. I värsta fall så kommer barnet vara utan sin pappa. Hen kommer undra varför andra har pappor och varför henoms pappa inte vill ha hen.

Det krävs enom styrka psykiskt för att klara av att ha ett barn själv. Speciellt är man är ung, känslig och inte ens har bostad, inkomst eller utbildning.

Vad är värst? En snabb tidig abort eller ett liv som ensamstående?

Vill du välja bort att få en kärnfamilj? Välja bort att kunna ge ett barn en trygg start med en kärleksfull och närvarande familj?