Rädsla att föda stort barn

Jag hade samma oro när jag väntade mitt andra barn. Jag kände tidigt att barnet var stort, vet inte riktigt hur men graviditeten kändes så annorlunda jämfört med min första. Min bm tog inte min oro på allvar eftersom sf-måttet hela tiden låg mitt på mittenkurvan. Jag fick ingen extra undersökning alls utan hon ansåg att det bara satt i mitt huvud. Jag var livrädd för att gå över tiden och för att spricka vid förlossningen. I v 38+1 bröt jag ihop hos min bm för jag var så säker på att barnet var stort och att jag inte skulle klara förlossningen men inte ens då tog hon min oro på allvar. Tre dagar senare gick vattnet och 6 timmar senare var sonen född. Han vägde 4,6 kg, hade ett stort huvud och jag fick en total sfinkterruptur grad 4. Jag är rätt liten och bm som förlöste mig sa att varken hon eller jag hade kunnat förhindra den skadan. Han var helt enkelt för stor för mig. Hon sa även att ett tul hade visat att han var stor och då hade jag med största sannolikhet fått planerat snitt eller blivit igångsatt tidigare. Jag vill inte skrämma dig, alla som föder stora barn får inte stora förlossningsskador, men att föda ett stort barn är en riskfaktor för att få det. Om jag var du skulle jag stå på mig för att få ett nytt tul och efter det fundera på hur du vill gå vidare. Jag skulle även fundera på att byta bm (eller iaf boka tid hos en annan bara för ett besök) för att se om hen skulle säga samma sak som din ordinarie bm. Jag ångrar att jag inte gjorde det!

Nu är jag gravid med vårt tredje barn och är i v 29. Jag har fått göra glukosbelastning och kommer göra ett första tul i v 33. Jag har även fått remiss till spec mödravården för att göra en förlossningsplan. Det jag vet hittills är att jag inte kommer behöva gå över tiden och att jag får ks om jag vill. Jag vill dock helst föda vaginalt men inte om det visar sig att barnet är stort. Den bm jag har nu är väldigt förstående och är ett stort stöd. Hon har fått mig att känna ett lugn i den här graviditeten som från början startade med en stor oro inför förlossningen redan när jag plussade.

Jag hoppas du får den hjälp och stöd du behöver och önskar dig lycka till!

Jag har läkt väldigt bra och fått hjälp av både specialistläkare och fysioterapet även om det har tagit tid. Det jobbiga har varit att behöva kämpa så mycket för att få rätt hjälp. Att själv sitta hemma och googla fram information och skriva egenremiss för att få hjälp. Har man problem efter en förlossning, speciellt om man fått en så stor förlossningsskada, borde det vara en självklarhet att vården hjälper till med sånt kan jag tycka och inte bara kikar in mellan benen och lägger den klassiska kommentaren "det ser så fint ut" när de inte har någon aning om hur det ser ut på insidan! Men i det stora hela, jag har bestående men och kommer aldrig bli helt bra men jag har ändå fått bra hjälp och läkt bra. Det är viktigt att veta i sammanhanget. Att en stor förlossningsskada inte per automatik innebär att man t ex bajsar på sig var och varannan dag resten av livet. Precis som det är viktigt att veta att ett stort barn inte automatiskt innebär att man får en stor förlossningsskada. Det är så mycket som spelar in!

Den här graviditeten har jag en helt fantastisk bm som tar min oro på största allvar och som jobbar utifrån att en undersökning för mycket är bättre än en för lite. Jag får dessutom samtal på spec mvc för att planera förlossningen och diskutera alternativ men det beror ju i första hand på att jag fött ett barn över 4,5 kg och då är det numera rutin att man får det, iaf i Stockholm.

Bra att du får ett nytt tul! Hoppas du känner dig lugnare efter det. Det de sa till mig när jag födde mitt senaste barn var att om huvudet är stort är sannolikheten att resten av barnet också är stort större. Om huvudet är litet är det 50/50 om resten av barnet är stort eller litet. Men det är svårt att veta vem man ska lita på, alla verkar ju få olika information! När min kompis gjorde tul mätte de även höftbenet (tror jag hon sa) men bebisen hade tydligen svår att ligga stilla så mätningen blev inte superbra vilket påverkade resultatet. Barnet beräknades väga 2900 g men vägde sedan 3500 g när hon föddes ett par dagar senare men det var i v 36 så hon var ju stor för tiden visade det sig. Det är svårt det där med viktuppskattning men jag tror ändå men ska utgå ifrån att den är rätt (+/- några 100 g) även om det såklart finns de som har extrem otur. Hur som helst, lycka till på tul!