Tror du att alla kan vara otrogna?

Nä, men då framgår det ju av sammanhanget. "Äktenskaplig trohet", som man svär om man gifter sig i kyrkan, har alltid avsett sex. "Otrohet" var dessutom straffbart i Sverige förr, och ännu längre i Storbritannien där ordet är "adultery":

De har högre moral och en gnutta självkontroll. Talar av egen erfarenhet.

Ordet har olika betydelser. Det betyder en sak i en kontext och något annat i en annan. Sedan kan man definiera även betydelse inom kontext. Fysisk otrohet enligt en övergripande definition kan fortfarande vara allt från en ihållande blick till djurisk sex enligt individuella tolkningar. 
Det är en av anledningarna till att man måste vara extra tydlig i dessa diskussioner. 

Jag avskyr otrohet och hela grejen med att svika sin partner. Men...

Nu var jag inte fysiskt otrogen mot mitt ex för att jag var hundra på att jag ville lämna honom och sälja hus och splittra familjen för vi mådde skit allihop och var sååå nära botten. Men känslomässigt så träffade jag en annan man av en slump. Det dröjde flera månader innan vi ens erkände våra känslor för varandra och då hade vi inte ens träffats ännu.

Jag skulle aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att jag som är extremt lojal ens skulle tänka på en annan än min partner, men jag lämnade och lever nu med den andra mannen och han litar på att jag är trogen och jag litar på att han är trogen.

Mitt ex träffade en ny ganska snabbt och är idag lycklig. Han visste hela tiden om att jag konverserade med en annan och kunde läsa om han ville.

Du snurrar in dig mer och mer. Ska du dra in andra språk i syfte att få resten att definiera otrohet enligt dina önskemål? 
Adultery betyder "utomäktenskapligt sex". Definitionen av "utomäktenskapligt sex" är olika enligt olika religiösa och sociala normer. Som du kanske känner till kan man dömas till döden för att man blivit våldtagen till exempel om man befinner sig på fel plats exempelvis. 
Men inget av detta har med orden trohet och otrohet att göra. Som du kan läsa i den länken jag bifogade om du inte orkar söka.

Förstår såklart att du trollar men nappade ändå.

Någon som ägnar sig åt en ätstörning eller annat självskadebeteende har också självkontroll. Men frågan är om det per automatik innebär att dom är bättre än alla andra.....

Om min partner hämtar kraft hos en annan där jag kan åtnjuta en lyckligare kvinna som har mer ork och har nya variationer med sig in i sängkammaren. Är jag då en förlorare? Jag vinner på alla plan i livskvalitet men förlorar "kontroll" över en annan människas liv.

Varför anser vissa att man äger rätten till hur andra lever sitt liv? Där man plötsligt är förlorare om partnern gör något den blir glad och utvecklas av? Varför är det så fullt att ge andra, särskilt den man älskar. Utrymme att utvecklas, ha roligt känna uppskattning?

De som lider av otrohet lider mest för att man förlorat kontrollen över någon som man själv vill äga 8ch styra över. Dvs man har ett uttalat kontrollbehov där man i sin otrygghet känner sig som förlorare trots allt positivt som tillförs.

Men visst, man kan inte rå för att man är svartsjuk. Lika lite som man har tex ångest. Det är nått som bara finns. Men går att arbeta bort.

Med det tillägget att vissa otrogna är notoriskt otrogna med nya hela tiden för att söka egen bekräftelse. Den kattegorin lämnar jag därhän i den här diskursen. För det är något helt annat.

Håller med om mycket. Människor är känslo- och behovsstyrda.
Merparten av moral och dess regelverk är inlärt i religiös och geografisk kontext. 
Kampen står däremellan. Dubbelmoralen, känslan och/eller behovet, vinner oftast(IMHO).
Ena partens kontrollbehov och stukade självkänsla eller andra partens frihets- och/eller bekräftelsebehov? Konsekvenserna av det ena eller andra?

Varför kan vissa inte skilja på ägarskap och överenskommelser?

Om BÅDA kommit överens om att man får "hämtra kraft" och knulltips från andra så är det helt ok. MEN om båda kommit överens om att man INTE får göra så och den ene tar sig friheten att fullkomligen skita i det man kommit överens om och göra lite som hen vill ändå, fast i smyg så är det inte ok på något sätt och nej det har inte ett skit med ägarskap att göra, att andra inte äger dig ger dig liksom inte automatiskt rätt att svika, ljuga och manipulera.

Om man nu vill knulla "hämta kraft" eller knulltips från andra kan det ju vara bra om man säger det till sin partner redan från första början  så personen får chans att själv avgöra om hen vill gå med på ett sånt förhållande. För man kan väl förfan inte bryta mot överenskommelser och sen kola och skylla det på att "du äger inte mig" eller hur?

De som lider av otrohet lider mest av att de blivit SVIKNA av någon de trodde att de kunde lita på. Och nej det har inte ett skit med kontroll att göra för återigen, att inte vara ägd ger inte dig automatiskt rätt att svika, ljuga och förnedra andra. Då har man nog totalt missuppfattat vad frihet är.

Jag tolkar inte inlägget på det viset. Frågan är hur man kan vilja de ramarna. Ramarna hämmar partnerns frihet. 
Hävdar inget tolkningsföreträde, men tycker att ni diskuterar förbi varandra.

Fast det innebär ju i så fall, att i de länder där äktenskapsbrott fortfarande straffas med döden (t.ex. flera länder i Arabiska Emiraten och flera länder i Afrika söder om Sahara), så skulle det räcka med att en kvinna ser upp i en mans ögon och ler - så skulle hon kunna straffas med stening till döds. Och det är ju inte rimligt på något sätt. Det fattar du väl själv..?