Anonym (Jobbigt) skrev 2019-05-19 22:47:06 följande:
Nu har jag talat om för min mamma vad jag verkligen tycker, känner och mår. Jag skrev även ett brev, lättare att få med allt.
Jag hade tränat på hur jag skulle lägga upp det, jag sa precis som jag kände och det kändes verkligen skönt. Jag ville inte beskylla och kasta en massa skit men jag förklarade hur hon fått mig att må och att jag gång på gång försökt men jag står inte längre ut.
Jag fick den respons som jag förväntat mig. Hon inser som vanligt inte att hon gjort något fel, bara skyller ifrån sig. Fick massa sms efteråt och nu ska hon ta självmord. Jag kanske låter känslokall nu men jag är så trött på allt det här!
Enda anledningen till att jag säger kanske, att jag inte vågar säga nej är för att jag faktiskt är rädd för henne. Nu väntar jag bara på vad hon ska göra då jag sagt emot henne. Jag FÖRSTÅR inte hur man inte låter någon vara som man ändå bara gör illa. Man måste tvinga sig på någon som inte vill, jag förstår inte!
Fan vad starkt! Nu är den lätta biten gjord, den svåra kommer nu: att hålla fast i vad du sagt och att du inte vill låta henne få dig må dåligt mer. Och du ser ju själv, hon mår inte bra och hotar med självmord istället för att faktiskt prata igenom er relation som en vanlig person skulle gjort. Hon har ju byggt upp eran relation på att just vara otrygg, klart du är rädd, det är jag med för min mamma. Jag vet att hon är gränslös och skulle kunna göra VADSOMHELST för att få som hon vill. Hota med självmord, absolut.
För din skull, om du orkar, byt nummer, det där kommer äta upp dig. Jag bytte nummer alldeles för sent och fick se sms och höra meddelanden jag önskar jag aldrig sett och hört. Blandat med "förlåt" såklart också, men mest att jag var en fruktansvärd kall människa som inte vill ha kontakt med sin mamma. Och detta trots att hon fått veta att jag var sjukskriven och mådde pyton, det sket hon i, hon ville att jag skulle må ännu sämre för att hon mådde dåligt. En psykopat eller narcissist enligt min psykolog.
Vi kommer aldrig förstå dem, ge upp. De drivs inuti av något helt annat. De vill inte ha bra relationer, de vill bara utnyttja relationer som det passar dem. Det finns ingen tanke av hänsyn till någon annan hos en sån, bara fakead i så fall för att nå dit de vill.
Det värsta i äldre dagar var när jag ringde och meddelade att jag fått cervixcancer och skulle opereras (rädd och nervös, behövde stöd) och hennes reaktion blev: "Nääääää men gud, nu orkar jag inte med mer cancer i mitt liv, hur ska jag orka med det här? Kunde du inte hållit tyst." (Ska sägas att hon själv inte haft cancer)
