vad ska jag göra?
Sålänge han befinner sig på allmän mark kan tyvärr inte polisen göra nånting. Sen verkar han ju inte dyka upp var och varannan kväll. Tills han gör nått annat får du stå ut med hans stirrande.
Inlägg från: Pierott
|
-
-
Eftersom du nu ändrat dig från att han är skum till att han är underbar får du väl ta kontakt med honom nästa gång. Du verkar ju inte längre vara så rädd för honom att polis en ska vara ett alternativ.
Naiva fruntimmer. -
Spring ut och omfamna honom då. Du har ju uppenbarligen ett icke-problem så varför starta du ens tråden?Anonym (stellan) skrev 2019-05-19 17:33:59 följande:
Ja men han ser ju faktiskt väldigt bra ut, så omtänksam och snäll som han var mot mig har ingen annan varit förut. De var bara de att han kontaktade mig för mycket mot slutet, kändes nästan som om han ville att vi skulle gifta oss fast än vi inte ens hade kysst varandra
-
Började misstänka det med. Alltså att ts i den tråden är ts i denna tråden för att få input på hur tjejen skulle se det från hennes synvinkel om han stalkade henne.Anonym (Inte samma va?) skrev 2019-05-21 10:33:12 följande:
Bara det inte ar denna killen: www.familjeliv.se/forum/thread/79617770-hur-bli-vanner-igen
-
Begriper inte du det själv att du är sjuk och behöver hjälp för din besatthet av denna stackars tjej?Anonym (stellan) skrev 2019-05-21 11:39:29 följande:
Mäster detektiven
-
Nu har vi lärt honom att det inte är olagligt att stirra in genom nåns fönster så nu vet vi vad hans nästa steg i sin stalking kommer vara.Fjäril kär skrev 2019-05-21 13:13:06 följande:
Vad är det du inte förstår? HON VILL INTE.
-
Jo alla har vi säkert varit olyckligt kära. Men det är ett stort steg från att vara lycklig över att man är fb-vänner till att stå utanför någons fönster! Sen brukar de gå över och lugna sig, men för ts blir hans besatthet värre månad för månad. Ett tag "råkade" han gå förbi hennes jobb samtidigt som hon kom ut vid ett flertal tillfällen. I hans senaste tråd pratade han om gps-sändare på hennes bil och hur han skulle kunna stalka henne utan att bli upptäckt.Anonym (Fortfarande kär) skrev 2019-05-21 14:28:45 följande:
Fast jag kan förstå TS lite, om det nu är han igen; är själv i en period då jag måste komma över en olycklig kärlek. Den jag älskar har inte varit så övertydlig som TS' crush har varit, men det är uppenbart att han har satt mig på begränsad-listan på Facebook. Jag ser ingenting längre.
Jag är tacksam för det lilla - att jag i alla fall fick stå kvar som "vän", och se det där ordet "nära vän" under hans namn (för han kan inte hindra mig att ha honom som "nära vän" så länge han inte avvännar mig helt!), och få hans vänner som vänförslag... Då känns det som att jag har någon liten connection kvar till honom.
Man BLIR så när man är olyckligt kär - man blir ödmjukt tacksam för varje liten smula... Det var därför jag gav denna TS, medan jag fortfarande trodde att det var tjejen, rådet att låta honom ha kvar en liten bit av hennes liv i alla fall, som egentligen inte kostar henne något. Tills förälselsen går över. För det gör så fruktansvärt ont att bli helt utestängd. Man är beroende av sin dagliga "fix" av personen.
(Min crush bor i ett annat land, och det kanske är lika bra det - har inte råd att åka dit tre gånger i halvåret...)
-
Ts är inte frisk, oavsett vad du tycker och tänker. Man stalkar inte folk på de sättet han gör. Det är såna som han som till slut mördar sitt offer.Anonym (Fortfarande kär) skrev 2019-05-22 03:56:59 följande:
Ja, det är klart att det finns gränser. Men jag kan till viss del förstå sådana här beteenden. Jag är som sagt där nu, och vem vet - kanske hade jag också smugit runt utanför HAAAANS hus om jag hade bott i samma stad eller åtminstone land. Nu är det lite långt... Fast jag har slagit upp hans adress och kollat på hans hus på Google Maps...
Man blir glad av allt som har med honom att göra. Läsa kommentarer han gjort inne hos andra vänner på Facebook, titta på foton och Youtubeklipp där han är med... Eller till och med mer långsökta saker som ger en liten känsla av connection, som att utöva samma motionsform som han, eller kolla igenom alla filmer han gillat på Facebook, lösa samma mattetal som han löst på olika ingenjörssidor - fast man alltid förut hatat matte... men nu går det av bara farten!
Det finns antagligen en biologisk förklaring. Det är antagligen så att det utsöndras något hormon i hjärnan när man känner denna "connection" - att man lurar hjärnan att man är tillsammans med honom i de stunderna - och när man inte får sin dagliga fix av det så blir man deprimerad. Det är den kicken man söker. Därför är det inte så himla lätt att sluta, även om omgivningen säger att man är knäpp. Och får man inte umgås med honom på riktigt, så återstår ju bara de här indirekta, "konstiga" sätten. TS får gärna komma tillbaka och bekräfta om det är så han också känner, om TS nu är den ni tror.
...ja, det kanske är professionell hjälp som är grejen. Men vad gör den professionella hjälpen i så fall, för att få bort det här ur ens hjärna? Någon som vet det får gärna berätta.