ska bara transpersoner få spela transpersoner på film

Som ftm person själv så kan jag säga att det är osmakligt i mitt tycke. En Cis person skulle aldrig kunna gestalta den faktiskta upplevelsen att vara trans, och därför inte lyfta upplevelsen som (I detta fall) FTM på ett trovärdigt, och sanningsenligt, vis. Dessa Cis skådespelare som försöker gestalta en transpersons erfarenhet och gestaltar rollen 9/10 gånger på ett vis som räknas som stereotyp (stavning, sorry), eller rent utav skadligt för transpersoner som grupp. Skillnaden mellan en cis och en transperson i roller är att en faktiskt transperson skulle med egna erfarenheter gestalta rollen mer sanning enligt än vad en cis skådespelare, som inte har någon erfarenhet av det, skulle göra.

Det jag gör är att ligga i sängen och skriva på familjeliv. Ts framförde en diskutionsfråga i ts, och jag svarade vad jag tyckte.

Wow, jag tror skådespelare överlever att någon random snubbe på familjeliv uttrycker sina åsikter när det kommer till en diskution online.

Jag tror att du undviker vissa frågor för att du själv inser att ditt resonemang inte håller så fort man börjar skrapa på ytan.

Jag råkar faktiskt vara skådespelare. Förvisso innom teatern, men ändå. Jag har arbetat i flera länder med ganska många uppsättningar . Jag är man, bög, far, svensk, under 40. Vet du vad jag inte är? 50+. Fransos från 1800-talet. Engelsk lingvist. Sotig allsysslare. Jesus. Straight. Jänkare. Merman. Kvinna. Transvestit. Polis. Ond riddare från medeltiden som kidnappar små barn för att stjäla deras hjärtan. Gay-klubbägare. Tågkonduktör. Transperson. En massa andra saker som jag inte har någon som helst erfarenhet av. Men mitt yrke är skådespelare. Det är mitt jobb att gestalta saker som jag, och de flesta om inte alla i publiken inte heller, har erfarenhet av.

Teater, och i förälgningen film, har alltid använts för att väcka frågor och skapa diskussion, hand i hand med att roa och förfära. Diskussionerna bör inte handla om skådespelarnas tidiga IRL-erfarenhet av rollerna de gestaltar, utan om just rollerna de gestar, om de riktiga människorna som alltid är kornet av sanning i framställningen. I efterhand kan man alltid tala om skrådespelarinsatser och hur man kunde gjort en karaktär annorlunda, men att kräva att en skådespelare ska ha erfarenhet av allt innan de ställer sig på scen är snudd på löjligt. Har vi det kravet så har vi sedan heller ingen teater och inga filmer och det hade varit oändligt dystert för alla möjliga grupper vars trångmål ofta lyfts först av, ja, teatern och filmen.

...
Se bara på genomgoda människor som Aschberg, sprängfulla av det goda hatet. Vilken otroligt trevlig människa, en sann hjälte och förebild. Tänk om han styrde världen.  Vi hade haft fred på jorden, så mycket glädje för det goda hatet med sig!