Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Olyckligt, korkat, kär i en gift man.

    Mån 20 maj 20:48 Läst 0 gånger Totalt 725 svar
    Visar endast inlägg av Anonym (Yup) - Visa alla inlägg
  • Anonym (Yup)
    Återställ
    Mån 20 maj 20:48 #3

    Här är en till som hopplöst älskar en annan man som jag haft en relation med i ett år fast jag är gift. Han försöker dock hålla det vi har på avstånd då han klart och tydligt sagt att han inte kommer lämna sin familj. Och det gör så förbannat ont i mig. Vill bara lägga mig ner i en pöl och gråta. Det är en sån dag idag.

  • Anonym (Yup)
    Återställ
    Mån 20 maj 22:03 #12
    Anonym (Korkad) skrev 2019-05-20 21:18:08 följande:

    Har också en sån dag, vill lägga mig platt ner och bara lipa!!! Men inte fan hjälper det... Ses ni fortfarande?


    Ja. Vi ses 1-3 ggr/månad, pratar telefon nån gång i veckan och hörs lite via Messenger.
  • Anonym (Yup)
    Återställ
    Tis 21 maj 06:10 #17
    Anonym (Korkad) skrev 2019-05-20 22:23:36 följande:

    Har ni alltid setts och hörts lika ofta/sällan? Vad pratar ni om? Är det känslor från hans håll också, fast han inte vill lämna? Skulle du kunna tänka dig att lämna din man?


    Det var betydligt mer första halvåret. Sen höll vi på att bli påkomna och då drog han öronen åt sig och ville tagga ner. Sen har det gått upp och ner i hur mkt vi hörs och ses. Vi pratar om allt mellan himmel och jord men har väl några favoritämnen då vi delar ett gemensamt starkt intresse. Det är känslor från hans håll också men han trycker undan dom rätt mycket eftersom han mår för dåligt av att känna dom för mycket. Just pga att han inte tänker lämna sin fru. Jag kan tänka mig att lämna min man om min andre skulle bli 100% säker på att lämna sin fru. Annars stannar jag.
  • Anonym (Yup)
    Återställ
    Tis 21 maj 07:18 #21
    Anonym (Korkad) skrev 2019-05-21 06:51:15 följande:

    Att ni ändå återkommer till varandra visar ju att där är känslor! Har du och din man drt bra ihop på andra plan? Jag lämnade ju innan just för att det var kasst men mannen jag träffat har det egentligen helt ok, som han själv uttrycker det. Därför blir det svårare för honom att lämna... Jag pratar inte med honom, vi messar och träffas! Eller gjorde då... Fan va tufft detta är!!!


    Ja det är riktigt tufft. Längtan och saknaden efter nån som inte kommer bli min på riktigt är hemsk. Framförallt eftersom jag inte kan visa något öppet. Min man och jag har det bra, det är bara känslorna som inte riktigt finns på rätt ställe. Vi är bästa kompisar och har jättekul ihop, helt ok sex, men jag vet inte om jag älskar honom längre.
  • Anonym (Yup)
    Återställ
    Tis 21 maj 11:40 #38 -3
    Anonym (Korkad) skrev 2019-05-21 11:01:48 följande:

    Men precis, att inte kunna prata med någon om det är skit!!! Längtan och saknad... Vill du leva ditt liv så oavsett om du kan få den andra eller ej?


    Min bästa kompis och min terapeut vet om det så helt ensam med mina tankar är jag inte även om det känns så när jag är mitt uppe i mörkret och inte har tillgång till av dom.

    Jag vet inte hur jag vill leva mitt liv ärligt talat. Det är bara ett virrvarr av tankar som inte går att sortera.

    Och ett tips ang de som svarar i tråden enbart för att kritisera oss. Ignorera. Jag har haft en egen tråd på det här ämnet och de gav upp när de inte fick nån feedback på vad de skrev. Har man inte suttit i den här känslomässiga skiten har man ingen aning om varför vi tänker och agerar som vi gör.
  • Anonym (Yup)
    Återställ
    Tis 21 maj 11:43 #41
    Anonym (Samma lika) skrev 2019-05-21 11:37:31 följande:

    TS jag har varit i samma situation som dig ungefär. Vi hade båda samboförhållanden som var dåliga. Jag valde att avsluta med min sambo, då jag insåg att vårt förhållande var bortom räddning. Min ...vad man nu ska kalla honom...valde att stanna med sin sambo. Såklart. Han poängterade hela tiden att han inte såg nån framtid med henne.

    Med otroligt stor möda lyckades jag bryta med honom. Raderade mejl osv.

    Det tog över ett år att släppa honom (vi hade setts i två år). När jag väl lyckades med det, dök världens bästa man upp! Jag hade trott att den där förste var min drömman (ja utöver den lilla skavanken att hans moraluppfattning var bristfällig), men det visade sig att den nye mannen var min drömman på riktigt! Vi har nu varit tillsammans i 4 år.

    När man stänger en dörr så öppnas en annan...så sant.

    För ett år sen såg jag att den förste mannen har gift sig nu. Jag kunde inte låta bli att skicka ett satiriskt mejl. Genast svarade han med samma patetiska bortförklaringar som förr och hur mycket han tänker på mig, hur jobbigt han har det hemma osv. Men nu kunde jag se igenom honom. Så skönt!

    Bryt helt med honom är mitt råd. Det gör galet ont länge men blir bättre sen! Bestäm också hur du vill ha det med din man -satsa eller avsluta. Han är värd en kvinna som älskar bara honom.


    Kloka ord och bra läsning för en som sitter i den känslomässiga skiten. Vet att de enda lösningen är att bryta helt. Har tänkt tanken många gånger men jag är inte där än.
  • Anonym (Yup)
    Återställ
    Lör 29 jun 22:00 #603

    Hej TS! 
    Jag skrev i den här tråden då den var ganska nystartad och beskrev då att jag var i en liknande situation med den enda skillnaden att både han och jag är gifta med barn. Jag har följt tråden hela tiden och har sett hur du mår och vill bara berätta för dig hur jag har gjort. 

    Jag mådde tillslut så vidrigt dåligt av situationen att jag höll på att explodera. Jag förstod att det bara fanns en enda sak att göra för att JAG skulle må bra. Jag vägrade låta mig utnyttjas känslomässigt av X längre. Jag hade kommit till insikten att den enda som kan göra något åt situationen är jag och ingen annan. Jag var beredd att ge upp mitt äktenskap, men för honom har jag bara varit en leksak, ett tidsfördriv och jag hatar det. HATAR. Jag älskar honom av hela mitt hjärta men har nu sagt upp bekantskapen med honom. Det gör så ont, så vidrigt jävla fruktansvärt ont. Men jag vet att det är enda sättet att komma till rätta med problemet. Min man och jag har tack vare det kommit varandra lite närmare och jag har i dagsläget inga planer på att lämna honom. Kanske jag lämnar honom om 2 år, kanske om 5 år eller inte alls. Men just nu måste jag må bra, iaf så bra det går. 

    Jag har raderat X ur mitt liv så mycket det går men eftersom vi har så många gemensamma vänner kan jag inte ta bort honom på facebook då folk skulle börja undra. Det enda jag kan göra där är att avfölja honom för att slippa se hans inlägg. Första 2 veckorna fick jag total panik i kroppen så fort jag påmindes om honom. Det kändes som att nån skar en kniv i mig. Nu känns inte kniven lika ofta även om jag vill lägga mig ner och gråta lite då och då. Men jag är fullständigt livrädd inför att träffa honom igen vilket jag oundvikligen kommer att göra pga div saker. Fullständigt livrädd för att alla känslor ska blossa upp till max igen. 

    Det jag vill säga iaf... För din skull, inte för någon annans skull. Tillåt honom inte att utnyttja dig mer. X och jag höll också på i ett år tills jag sa stopp. Jag hade gått in i väggen mentalt om jag hade fortsatt hoppas lika intensivt som jag gjorde. Jag VET att det känns omöjligt. jag var nyss där själv. Känslorna är som en drog i kroppen och man tar allt man kan få för att man så gärna vill. Kroppen och själen skriker efter den andre men till slut mår man bara dåligt av det. Då är det inte värt det längre. Jag tänker på X flera gånger om dagen och sörjer det som aldrig blev. Jag är livrädd för att känna så resten av livet, att jag hela livet ska längta efter honom och älska honom. Men jag vill avsluta med att skriva ett citat ur Martina Haags bok Det är något som inte stämmer. Även om hennes bok inte handlar om det vi är med om finns det mycket man kan känna igen sig i. Jag rekommenderar dig även att kolla på filmen Broarna i Madison County. 

    "Jag vill berätta att man klarar sig fastän man faller tusen meter i sorg. Att man tror att man ska dö, men man överlever. Jag hade behövt höra det hundratals gånger. Allt går, på något konstigt sätt så går det till slut. Även om man dör ganska mycket på vägen."

    All styrka till dig!

  • Anonym (Yup)
    Återställ
    Sön 30 jun 13:38 #606
    molly50 skrev 2019-06-30 11:55:40 följande:

    Det är starkt av dig att lyckas ta dig ur det där.

    Men jag tycker att du ska vara ärlig och berätta för din man så att han får en chans att välja om han vill stanna kvar med dig eller gå.


    Det kommer jag inte göra.
  • Anonym (Yup)
    Återställ
    Sön 30 jun 19:00 #610
    molly50 skrev 2019-06-30 18:01:03 följande:

    Så du tänker låta honom leva i en lögn?

    Hur tror du det blir om sanningen komer fram från annat håll? För den risken finns alltid.


    Svar ja. Om sanningen skulle komma fram vilket jag finner lika troligt som att vi skulle hitta apor på månen skulle jag bli utkastad.
  • Anonym (Yup)
    Återställ
    Sön 30 jun 20:09 #614 -1
    Anonym (X) skrev 2019-06-30 19:09:28 följande:

    Fast det förtjänar du ju o andra sidan.


    Det är din åsikt och även min mans. Jag skulle däremot inte kasta ut min man direkt om han hade varit otrogen.
    Anonym (suck) skrev 2019-06-30 19:30:42 följande:

    Så med andra ord är du ok med att låta din partner leve i en lögn så du kan få behålla honom. Ska man behandla man en partner på det sättet?


    Fråga 1: Ja

    Fråga 2: Om alternativet är att krossa en fungerande familj så ja.
    molly50 skrev 2019-06-30 19:48:45 följande:

    Ja,då är det ju bara av rent egoistiska skäl. För att skydda dig själv från konsekvenser.

    Och det är nog många otrogna som är helt säkra på att sanningen aldrig kommer fram. Men den tenderar att göra det...


    Svar ja. Helt av egoistiska skäl. Ibland kommer sanningen fram, ibland inte.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll