Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Olyckligt, korkat, kär i en gift man.

    Mån 20 maj 20:25 Läst 0 gånger Totalt 725 svar
    Visar endast inlägg av Anonym (Korkad) - Visa alla inlägg
    Anonym (Korka­d)
    Återställ
    Mån 20 maj 20:25 -3

    Jag har haft en relation med en gift man i ett år. Det hjälpte kanske mig efter en separation och jag visste från början om premisserna. Vi blev kära i varandra men han var tydlig med att han inte skulle lämna sin sambo och deras dotter för mig. Ändå fortsatte vi ses... Nu höll vi på att bli påkomna och han väljer då att avsluta med mig- såklart! Som sagt, jag visste om villkoren men det gör ont i mig. Det har gått en månad men jag kan inte sluta tänka på honom! Han saknar mig men väljer "sina tjejer". Är det meningen att det ska bli vi så kommer det bli vi säger han... Jag tror mig älska honom men funderar på om jag älskar och saknar grejen, att det här blir som en förlust för mig. Världens bästa sex var det i alla fall!

    Någon som gått igenom något liknande som vill bolla tankar?

  • Anonym (Korka­d) Trådstartaren
    Återställ
    Mån 20 maj 21:16 #5
    Anonym (Ribba) skrev 2019-05-20 20:41:17 följande:

    Här finns en till...fast jag är själv också gift. Gått en dryg månad sen jag avslutade ett hemligt förhållande jag(vi) haft i fyra år. Saknar honom nåt fruktansvärt, men nån gång måste det ta slut. Och fastän det sista året var mer vardag och slut på spänning kommer jag såklart bara ihåg allt det roliga och härliga från de två första åren nu. Hoppeligen har det lättat efter sommaren när hösten och mörkret kommer igen. Hatar och älskar honom..


    Jag hade ju önskat att det inte alls behövde ta slut... Vi har ju absolut ingen vardag ihop, allt är bara fantastiskt. Men jag tror att skulle vi leva ihop skulle vi båda vara lyckliga, jag tror verkligen det! Fan, min första sommar som singel på evigheter, mptte den bli riktigt jävla bra och minnet av honom blekna!!! Hörs ni någonting?
  • Anonym (Korka­d) Trådstartaren
    Återställ
    Mån 20 maj 21:17 #6
    Anonym (N) skrev 2019-05-20 20:42:21 följande:

    Det var nog mest bra för att det var förbjudet. Det blir extra spännande då! Försök tänka så när det känns jobbigt så kommer det lösa sig :)


    Försöker tänka så men jag är inte så jävla lättlurad!!!
  • Anonym (Korka­d) Trådstartaren
    Återställ
    Mån 20 maj 21:18 #7
    Anonym (Yup) skrev 2019-05-20 20:48:46 följande:

    Här är en till som hopplöst älskar en annan man som jag haft en relation med i ett år fast jag är gift. Han försöker dock hålla det vi har på avstånd då han klart och tydligt sagt att han inte kommer lämna sin familj. Och det gör så förbannat ont i mig. Vill bara lägga mig ner i en pöl och gråta. Det är en sån dag idag.


    Har också en sån dag, vill lägga mig platt ner och bara lipa!!! Men inte fan hjälper det... Ses ni fortfarande?
  • Anonym (Korka­d) Trådstartaren
    Återställ
    Mån 20 maj 21:18 #8
    Anonym (Anna) skrev 2019-05-20 20:55:21 följande:

    Om det blir ni två, är du OK med att han bedrar dig också?


    Nej!
  • Anonym (Korka­d) Trådstartaren
    Återställ
    Mån 20 maj 21:44 #10
    Anonym (Ribba) skrev 2019-05-20 21:28:08 följande:

    Så tänkte vi med...de första två åren. Vi var verkligen fantastiska ihop. Var som ett förhållande, pratade timmar i telefon dagligen...ännu sista tiden. Fast vardagen kom ikapp och jag kände att jag blev irriterad på honom för minsta lilla, allt störde mig. Och när förhållandet på sidan om blir mer gnabb och strul än det man har hemma på riktigt....då är det dags att avsluta. Vi har visserligen avslutat några gånger förut, men aldrig klarat det....dras som magneter till varandra. Men nu har det gått 8 veckor och jag har gett mig fan på att klara det. Inte haft nån kontakt alls, men varit nära (för min del) många gånger. Hoppas verkligen det lättar snart....för dig också. Du är ju singel, hitta nån annan att fördriva tiden med. Lättare sagt än gjort....jag vet.


    Nä, då är det klart att man lessnar... Men som du säger så minns man ju bara det bra! Man vet om att det inte var all that men vad som inte var bra är som bortblåst. Jag har funderat på alla hans egenskaper och tror liksom inte jag skulle störa mig på dem, det gör man ju alltid, men denna gången känns det bara såå rätt!!! Och så är det så jävla fel... 8 veckor??? Heja dig, jag längtar tills jag kommer dit! Stå på dig! Grejen är ju att jag egentligen inte alls ville träffa någon och så stod han bara där (naken :)). Att leta efter någon annan intresserar mig inte och att ligga runt är inte jag- hopplöst fall!
  • Anonym (Korka­d) Trådstartaren
    Återställ
    Mån 20 maj 22:21 #13 -1
    Anonym (Anna) skrev 2019-05-20 21:56:45 följande:

    Och ändå vill du ha en man som bedrar sin fru...


    Precis! Du grejar ju att läsa innantill!!!
  • Anonym (Korka­d) Trådstartaren
    Återställ
    Mån 20 maj 22:23 #14
    Anonym (Yup) skrev 2019-05-20 22:03:56 följande:

    Ja. Vi ses 1-3 ggr/månad, pratar telefon nån gång i veckan och hörs lite via Messenger.


    Har ni alltid setts och hörts lika ofta/sällan? Vad pratar ni om? Är det känslor från hans håll också, fast han inte vill lämna? Skulle du kunna tänka dig att lämna din man?
  • Anonym (Korka­d) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 21 maj 06:45 #18
    Anonym (Anna) skrev 2019-05-20 22:58:40 följande:

    Men jag fattar inte din logik. Att du är attraherad av en lögnare och bedragare...


    Jag förstår det, jag fattar det inte heller men så fantastisk är han!
  • Anonym (Korka­d) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 21 maj 06:48 #19 -1
    Anonym (Lever med den fd gifte mannen) skrev 2019-05-21 00:21:23 följande:

    Jag har varit i samma situation som flera beskriver här. Vi var båda gifta med barn. Valde till slut båda att lämna våra äktenskap för varandra. Det har varit långt ifrån en dans på rosor men jag är lycklig nästan varje dag över att få vara med en man jag älskar så mycket, trots allt det innebar i form av skam och förluster. Mådde extremt dåligt under många år över mina val och alla konsekvenser. Trodde aldrig att just jag skulle hamna i en sådan situation och göra de val jag gjorde. Trodde det bara var andra otrogna idioter som höll på med sådant.

    Ligger nu dock bredvid världens mest underbara bebis - vår dotter- och känner mig enormt tacksam och lycklig över en andra chans. Skulle aldrig gissat att detta skulle bli mitt liv om någon frågat mig för 6-7 år sedan.


    Oj, vilken story. Grattis till er!!! Förstår att det varit jäkligt tufft... Det är egentligen det enda som får mig att tvivla, skulle jag kunna ta mig igenom skammen och förlora vänner pga honom. Men ja, jag hoppas väl hamna där du är- utan bäbis då! Gud så härligt att läsa om er, vill också känna lycka och närhet med denna man dagligen!
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll