Självklart är det aldrig något positivt (moraliskt sett) att vara otrogen, eller att vara med någon som är gift även om man själv inte är otrogen. Men jag tycker faktiskt det är lite förenklat när man gör grova påhopp på de kvinnor (? är det väl bara) här i tråden som är olyckliga/har varit olyckliga över att ha förälskat sig i en upptagen man.
Såsom jag skrev tidigare i tråden har jag varit i en liknande situation. Jag valde att ställa ett ultimatum - vi väljer varandra eller så gör vi slut. Jag var också helt beredd på att själv lämna mitt äktenskap oavsett vad den andre mannen valde att göra, vilket jag informerade honom om. Vi lämnade båda våra äktenskap för varandra och är tillsammans nu sedan flera år, men visst slår tanken mig att detsamma skulle kunna hända mig, dvs att han är otrogen igen och lämnar mig för någon annan. Men så är det faktiskt för i princip alla, tror jag. Man har ingen aning om framtidens utmaningar. Visst är risken större om du är med någon som varit notoriskt otrogen att han är otrogen igen, men de flesta kan nog vara otrogna trots att de aldrig trott sig vara "sådana". Man får ha tilltro till sig själv att man kan klara framtida situationer oavsett vad som händer och fatta beslut baserat på vad man vill och tror snarare än av rädsla för vad som kan hända.
Jag är nöjd med mitt beslut att lämna, men inte stolt över att ha varit otrogen. Det har varit en lång och tuff resa. Om jag blir lämnad för en annan i framtiden för att han är otrogen igen, så kommer jag klara det. Jag fattade mitt beslut grundat på att jag älskade mannen jag lever med idag. Jag ville inte vara utan honom trots all ångest och sorg det inneburit för andra och mig själv. Jag gjorde det bästa jag kunde i den situationen. Och det är väldigt förenklat som jag inledde med att bara hoppa på alla olyckliga kvinnor i denna tråd. Sanningen är sällan så enkel. Min före detta man var en komplicerad man, jag är rätt säker på att han uppfyller alla kriterier för narcissistisk personlighet. Denna personlighet kan vara fantastisk på håll och som en bekant, men inte att leva med. Han omväxlande kränkte och höjde mig till skyarna. Efter många år av detta var jag helt slut och även om jag fortfarande faktiskt saknar och en liten del av mig alltid kommer älska honom så mådde jag väldigt dåligt i vårt äktenskap. Min poäng med denna beskrivning är att det sällan finns en sanning, en bov, en hjälte, ett offer osv. Livets situationer är ofta mer komplexa än så och därför hamnar man i svåra situationer där de flesta av oss ändå någonstans försöker göra så gott vi kan.
Styrkekramar till er alla olyckligt kära där ute!
