Sanningen kommer ofta fram.
Hade du själv velat att din man skulle vara otrogen och dessutom bli förälskad i en annan kvinna och sen ljuga för dig om det?
Om inte,varför utsätta din man för det?
1) Fast nu är det ju du som bedragit din man och inte tvärtom så vad du hade gjort om han varit otrogen är irrelevant
2) Om du inte ville krossa en familj, varför var du otrogen?
Jag tänker inte diskutera saken mer med er då vi inte kommer att komma någonstans. Det var TS jag vände mig till så vill hon svara får hon det. Er andra kommer jag inte svara mer.
Åh så strongt av dig, kämpa på! Mår du inte bra av det så är det inget att hålla fast vid... Jag tror att jag kommer att fundera på hur framtiden med den här mannen skulle kunna se ut, dagligen. Jag älskar honom och trots att han har känslor för mig så är de för familjelivet större. Men vem vet hur det ser ut längre fram??? Jag håller fast vid nåt litet obefintligt hopp eftersom jag vet att det här är mannen jag letat efter, han är perfekt för mig! Tyvärr måste jag lägga honom åt sidan för han är upptagen och precis som alla här skrivit så långa gånger så snackar han bara skit, annars hade han såklart redan lämnat! Det får väl ta den tid det tar antar jag men jag måste över honom!
Jag förstår att du inte lämnar din man, kul att läsa att ni har det bättre nu!!! Förstår också att du väljer att inte berätta om det som varit, det hade inte jag heller gjort!
Lycka till med din fortsatta kamp!!!!! Kram
Jag kan tyvärr inte u svika honom, det skulle bli för uppenbart... Vill inte prata med någon!
Jag vet att de har tystnadsplikt! Det handlar nog om att jag vet att jag felar och att det är jobbigt att få det till sig från någon annan... Skäms ju tom i den här tråden :(
Kan som sagt inte heller bryta helt men har försökt skära ner på vår kontakt...
Jag kämpar! Var på en gemensam tillställning nyligen och nu sitter jag i soffan och gråter för hur patetisk jag är som älskar denna man... Söker inte ert medlidande eller er sympati, vill bara säga att jag försöker stå på mig! Nästa gemensamma grej är om en månad...
Fy fasen vad jobbigt!!! Håller han samma fasad? Har ni pratat om det? Din ilska i sorgen är förhoppningsvis ett steg framåt för dig... Jag tror mest jag backar :(
Kommer springa på honom en del denna veckan, inget nästa Veck men som vanligt veckan därpå... Som vanligt innebär nästan dagligen för vår del, just nu! Fick reda på igår att det nog snart blir ändring på det och där har jag extremt dubbla känslor men hoppas som ni skriver att det blir bättre om jag inte ser honom!!! Vi är sällan ensamma ihop vilket jag inte heller vet om det är bra eller dåligt.
Kram till dig och kämpa på i era möten och även under dagarna därimellan!!!
Han kan gott få vara obekväm!!! Han vet ju var du står och har gjort sitt val... Han borde skämmas! Kanske inte för sitt val men för sitt handlande. Precis som jag borde... Precis som jag gör! Ändå är jag inte beredd att bara radera allt samtidigt som det hugger i mig när jag läser vad vi skrivit till varandra och kollar på bilder vi skickat.
"Han ska inte få en enda smula av kakan längre." Så bra uttryckt!!! Önskar jag var lika stark som dig :) Den här mannen vet också att jag älskar honom och skulle gå genom eld för honom och han vet också att jag tycker att handling säger mer än ord (också något ni lärt mig gäller extremt bra i den här situationen)! Jag är nu säker på att han älskar mig men inte kommer lämna sin familj för mig! Det för ont samtidigt som jag i och med det förstår att jag måste bryta och gå vidare...
Vi är involverade både genom släkt och vänner så att ta bort på fb och ibsta funkar inte, inte heller att minska kontakten mer än jag redan gjort.
Men varför messar du och träffar honom öht om du sen mår skit över det?
Du skriver "men jag har inget val än att hålla honom på så långt mentalt avstånd som möjligt"... men ändå väljer du att messa med honom och träffa honom? Hur går det ihop?
Du skriver "been there", men det låter som att du fortfarande är där fast kanske inte i lika hög utsträckning som tidigare?
Ok, så det är enbart arbetsrelaterad kommunikation och umgänge?
Det är väl en av anledningarna till varför så många företag avråder från att inleda romantiska relationer med kollegor, det funkar säkert bra så länge det pågår, men när det spricker så kan det ställa till det ganska bra.
På mitt tidigare jobb inledde två gifta kollegor en affär, alla visste vad som pågick ink chefen, men ingen ville lägga sig i. Det kom fram och kvinnans man kom till jobbet och skällde ut både kollegan och chefen som tillåtit det pågå. Han meddelade oxå kollegans fru om vad som pågått. Det slutade med att han och kvinnan skildes och den manliga kollegan bytte jobb för att bli förlåten av sin fru. Även de skildes något år senare.
Det är ju precis det jag gör, går in och läser och kollar när han är "aktiv". Hur kan man vara så dum mot sig själv...
Tror också det är bra att gråta mellan varven, det gör jag också! Tar en långpromenad och tårarna bara rinner! Är han värd det??
Är precis som dig förbannad på att han är så jäkla feg och hatar liksom dig situationen!!!
Ska avfölja både honom och hans sambo...
Kram
Hur går det för dig? <3
Sådär! Eller heldåligt faktiskt :( Jag är kär och träffar honom så ofta jag bara kan!!!
Ja det är astrist! So in love... Gör det fortfarande ont? Jobbigt att ta sig ur?
Åh, fy fan! Jag ser inte fram emot denna smäll!!! Var det bara ni två? Vill du berätta mer om missförståndet?