Olyckligt, korkat, kär i en gift man.

Men varför ska hon backa, och inte slåss för det hon vill ha? 

Låter som råd från folk som tycker att man "äger" en annan människa bara för att man har ett förhållande... Man kan aldrig äga en annan människa. TS har ingen skyldighet att backa för att ge hans fru/sambo en bättre chans.  

Det kan tyckas onyanserat, men du visar ju noll sympati för dem! 

Dessutom: ja, jag tycker du är naiv. Men det betyder ju verkligen inte att jag skuldbelägger dig för deras beteende.

Det kan tyckas onyanserat, men du visar ju noll sympati för dem! 

Dessutom: ja, jag tycker du är naiv. Men det betyder ju verkligen inte att jag skuldbelägger dig för deras beteende.

Håller med, det är ju ett extremt bisarrt sätt att tänka, men det hör nog ihop med den vanliga "äta kakan och ha den kvar" mentaliteten. Man vill kunna svika och ljuga och bete sig lite som man vill med ändå uppfattas som snäll och lojal.

Visst, men man kan må bättre av att försöka se på saken på annat sätt...

Jag förstår fortfarande inte varför de drog ut på det i ett halvår? Bara för att djävlas med dig menar du?? För att de har nattsvarta själar och gillarde spänningen i att lura dig?

jag tycker den story-linen är svår att köpa... 

Förälskelse kan vara som ett tåg som rusar fram, som det känns omöjligt att stoppa. 

Jag hör till dem som tycker att man ska lämna sin situation/partner när det inte längre känns hållbart och man uppenbart längtar ut MEN jag kan också till viss del förstå att det är en jobbig process. 

Så jag brukar göra skillnad på två olika situationer:

1) de som är otrogna "som sport" - knullar runt på krogen eller konferenser. Billigt och avskyvärt (om man inte är i ett öppet förhållande)

2) de som fått känslor för någon annan och av en eller annan anledning haft svårt att ta sig ut det på enkelt sätt - och det finns ju ganska få enkla sätt. Här finns olika grader av "fulhet", och jag dömer ingen ohörd!

I frågan om just Molly50s situation, gäller punkt två. Tills vi fått höra från Mollys f.d. partner om vad det var som gjorde att han inte kunde avsluta förhållandet ett halvår tidigare, tar jag inte ställning. 

PS. Till er som inte kan "känna sympati för de som ljuger och bedrar" - det kan inte vara lätt att se allt i livet som svart eller vitt.

"Dillar om" gällde specifikt Mollys påstående om att jag skuldbelägger HENNE, vilket helt enkelt inte är sant.

Det gör förjävla ont att bli bedragen med någon man inte är vän med också, det kan jag intyga. Det gör det inte mer rätt eller lättare att förstå. Och jag tycker gott att man borde kunna förstå hur det känns att bli bedragen även om inte själv har blivit det. Det är ju bara att fråga sig hur man skulle reagera om man fick veta att ens partner var otrogen. Däremot förstår jag givetvis att det känns ännu värre att bli bedragen med sin vän, för då är man ju sviken av TVÅ personer som står en nära.

Nu lägger du igen ord i min mun.kan du sluta med löjliga härskartekniker tack?

"Nu är det så jag tolkade det" - då kallar jag det att du tolkar in i absurdum, för jag har inte ens skrivit något som ens i närheten kan tolkas som att jag skuldbelägger dig!

Jag har inte försökt framställa "be bedragna" på något som helst sett. Det ENDA jag försökt göra är att INTE framställa otrogna som nattsvarta människor. 

Jag tycker det är så otroligt löjligt att folk dömer andra ohörda - för något som itne ens är ett brott, och som är väääldigt vanligt. Jag gillar Olofs distinktion - att det är skillnad på att knulla runt mot att få känslor för någon annan.

Det kan finnas tusen saker som gör att "otrogna" tvekar till att ta klivet. Inklusive rädslan för att ens partner kommer bli dödligt sårad. Så var det för min man - han ville inte göra henne ledsen. Hon var ingen dålig människa bara för atthon itne passade ihop med honom. Men hon vägrar ju konsekvent att se det så - precis som du Molly. 

Det är säkert bekvämt att få tänka på dem som hemska, hemska människor. Men jag tycker du borde kunna inse att det KANSKE INTE VAR SÅ LÄTT för dem heller...

Eller inte. Låt hatet sjuda! Tänk på honom som mannen som itne tog någon hänsyn alls till dig. Om du tror på det själv...

Men du har inte lyckats svara på min fråga... Från hans nattsvarta själviska synvinkel, vad tjänade han på att vänta ett halvår på att lämna dig?

Sacka om att dra på sig offerkoftan... intressant att du verkar vara helt ok med att svika och ljuga, men om någon ifrågasätter det moraliska i det så börjas det genast gnällas härskartekniker och hat som sjuder....

Möjligen tycker du själv att du inte alls tar otrohet i försvar, utan vill baaara ditten och baaara datten men för alla andra är ditt budskap väldigt tydligt.

Och så börjar du återigen babbla om "orsaker" men verkar fortfarande inte kunna greppa att det inte spelar någon som helst roll vilken orsak man anser sig ha, det gör inte otrohet rätt för det. 

Det är inte bekvämlighet att se människor som sviker, ljuger, sårar och förnedrar som assholes, det är en självklarhet för deras handlingar talar för sig självt. Däremot är det väldigt bekvämt att sitta och skylla ifrån sig på "orsaker" och "omständigheter" 

Vilken fråga och vem har lämnat mig? Jag är man och så vitt jag vet har jag aldrig varit ihop med en annan man och heller aldrig blivit lämnad av någon man?