Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Olyckligt, korkat, kär i en gift man.

    Mån 20 maj 2019 20:25 Läst 0 gånger Totalt 776 svar
    Anonym (Korka­d)
    Visa endast
    Mån 20 maj 2019 20:25 -3

    Jag har haft en relation med en gift man i ett år. Det hjälpte kanske mig efter en separation och jag visste från början om premisserna. Vi blev kära i varandra men han var tydlig med att han inte skulle lämna sin sambo och deras dotter för mig. Ändå fortsatte vi ses... Nu höll vi på att bli påkomna och han väljer då att avsluta med mig- såklart! Som sagt, jag visste om villkoren men det gör ont i mig. Det har gått en månad men jag kan inte sluta tänka på honom! Han saknar mig men väljer "sina tjejer". Är det meningen att det ska bli vi så kommer det bli vi säger han... Jag tror mig älska honom men funderar på om jag älskar och saknar grejen, att det här blir som en förlust för mig. Världens bästa sex var det i alla fall!

    Någon som gått igenom något liknande som vill bolla tankar?

  • Anonym (Yup)
    Visa endast
    Tis 21 maj 2019 11:43 #41
    Anonym (Samma lika) skrev 2019-05-21 11:37:31 följande:

    TS jag har varit i samma situation som dig ungefär. Vi hade båda samboförhållanden som var dåliga. Jag valde att avsluta med min sambo, då jag insåg att vårt förhållande var bortom räddning. Min ...vad man nu ska kalla honom...valde att stanna med sin sambo. Såklart. Han poängterade hela tiden att han inte såg nån framtid med henne.

    Med otroligt stor möda lyckades jag bryta med honom. Raderade mejl osv.

    Det tog över ett år att släppa honom (vi hade setts i två år). När jag väl lyckades med det, dök världens bästa man upp! Jag hade trott att den där förste var min drömman (ja utöver den lilla skavanken att hans moraluppfattning var bristfällig), men det visade sig att den nye mannen var min drömman på riktigt! Vi har nu varit tillsammans i 4 år.

    När man stänger en dörr så öppnas en annan...så sant.

    För ett år sen såg jag att den förste mannen har gift sig nu. Jag kunde inte låta bli att skicka ett satiriskt mejl. Genast svarade han med samma patetiska bortförklaringar som förr och hur mycket han tänker på mig, hur jobbigt han har det hemma osv. Men nu kunde jag se igenom honom. Så skönt!

    Bryt helt med honom är mitt råd. Det gör galet ont länge men blir bättre sen! Bestäm också hur du vill ha det med din man -satsa eller avsluta. Han är värd en kvinna som älskar bara honom.


    Kloka ord och bra läsning för en som sitter i den känslomässiga skiten. Vet att de enda lösningen är att bryta helt. Har tänkt tanken många gånger men jag är inte där än.
  • Anonym (Me to)
    Visa endast
    Tis 21 maj 2019 11:43 #42

    Jag hade precis blivit singel efter att ha levt med min pojkvän från att jag var 13 år till 23... Min första sommar singel, hela jag skrek av sorg. Träffade en man... på en fest. Gjorde något jag aldrig gjort förut och hoppade i säng vid första mötet. På söndagen drog jag på semester med en tjejkompis och kände i slutet av veckan att jag var tvungen att kolla upp honom.. Fru och 3 barn. Jag vart tokig.. hörde av mig till honom och frågade om allt var riktigt genomtänkt.. Veckan efter träffades vi igen för att reda ut saker och ting. I ett år träffades vi kontinuerligt, han skulle lämna sin fru. Jag kan inte minnas hur många gånger vi bråkade pga. den situationen vi var i. Vi bröt upp men lik förbannat föll vi tillbaka till varandra... Till slut var jag less och gick vidare, fast jag verkligen gillade honom orkade jag inte bli så förnedrad. En dag ringde han och berättade att han sagt allt till sin fru, jag kontrade med att det var försent då jah börjat träffat en ny. Han fick panik och övertalade sin fru att allt bara var någon kris etc. efter fick jag ett helvete... frun sökte upp mig, skrev sjuka hot sms från kontantkortsnr, ringde min nya kille, mitt X... ställde ungefär hela min by emot mig. (Kommer från en liten ort). Jag har kämpat för att komma tillbaka och varit så jäcla ledsen att jag mist så många på vägen. Idag är jag fortfarande tillsammans med den ?nya? killen, har en dotter.... men kan ärligt säga... att jag saknar den där mannen lik förbannat efter 6 år!

  • Anonym (Korka­d) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 21 maj 2019 11:44 #43 -1
    Anonym (suck) skrev 2019-05-21 11:28:35 följande:

    Jo, det brukar ju vara lätt att tycka synd om sig själv när man svinar mot andra. Men det är ju ganska patetiskt och ingen annan kommer tycka synd om dig.

    Precis, dig gjorde det jävligt gött. Du är precis lika egoistisk som han och tänker enbart på vad du behöver och skiter i allt och alla så länge du får det du vill ha. Det är anledningen till att det blir lite smått patetiskt när du sitter och tycker synd om dig själv.

    Klart du tror att han känner detsamma, annars hade du inte suttit här och tyckt synd om dig själv. Men handlingar säger mer än ord. och hade han velat vara med dig på riktigt så hade han gjort dig. Istället valde han att vara kvar med frun och ha dig vid sidan av när han behöver tömma.


    Alltså, jag tycker synd om mig själv för att det gör ont! Inte för vad jag gjort eller agerat under detta året... Smärtan gör ont! Patetiskt eller ej.
  • Anonym (Korka­d) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 21 maj 2019 11:45 #44
    Anonym (suck) skrev 2019-05-21 11:29:42 följande:

    Det är väl klart att alla egoister bara vill ha stöd och ryggklappar. Men beter man sig som ett svin så får man kritik vare sig man vill det eller inte.


    Söker varken stöd eller ryggklappar, bara någon att bolla med... Kan ta kritiken, vet ju att mitt agerande är fel!
  • Anonym (Korka­d) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 21 maj 2019 11:49 #45
    Anonym (Samma lika) skrev 2019-05-21 11:37:31 följande:

    TS jag har varit i samma situation som dig ungefär. Vi hade båda samboförhållanden som var dåliga. Jag valde att avsluta med min sambo, då jag insåg att vårt förhållande var bortom räddning. Min ...vad man nu ska kalla honom...valde att stanna med sin sambo. Såklart. Han poängterade hela tiden att han inte såg nån framtid med henne.

    Med otroligt stor möda lyckades jag bryta med honom. Raderade mejl osv.

    Det tog över ett år att släppa honom (vi hade setts i två år). När jag väl lyckades med det, dök världens bästa man upp! Jag hade trott att den där förste var min drömman (ja utöver den lilla skavanken att hans moraluppfattning var bristfällig), men det visade sig att den nye mannen var min drömman på riktigt! Vi har nu varit tillsammans i 4 år.

    När man stänger en dörr så öppnas en annan...så sant.

    För ett år sen såg jag att den förste mannen har gift sig nu. Jag kunde inte låta bli att skicka ett satiriskt mejl. Genast svarade han med samma patetiska bortförklaringar som förr och hur mycket han tänker på mig, hur jobbigt han har det hemma osv. Men nu kunde jag se igenom honom. Så skönt!

    Bryt helt med honom är mitt råd. Det gör galet ont länge men blir bättre sen! Bestäm också hur du vill ha det med din man -satsa eller avsluta. Han är värd en kvinna som älskar bara honom.


    Jag tänker också att det är så, att jag behöver släppa honom helt för att finna helt rätt! Han bedrar sin fru, så fantastisk kan han väl inte vara??? Jag älskar honom men hoppas komma över honom på kortare tid än det tog för dig, så här kan jag inte må en längre period!!!

    Kul att höra att du lever med Mr Right nu, det vill jag med!!! Jag har redan lämnat... Inte för honom men nog hjälpte han mig en bit på vägen.
  • Anonym (Korka­d) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 21 maj 2019 11:52 #46
    Anonym (Yup) skrev 2019-05-21 11:40:11 följande:

    Min bästa kompis och min terapeut vet om det så helt ensam med mina tankar är jag inte även om det känns så när jag är mitt uppe i mörkret och inte har tillgång till av dom.

    Jag vet inte hur jag vill leva mitt liv ärligt talat. Det är bara ett virrvarr av tankar som inte går att sortera.

    Och ett tips ang de som svarar i tråden enbart för att kritisera oss. Ignorera. Jag har haft en egen tråd på det här ämnet och de gav upp när de inte fick nån feedback på vad de skrev. Har man inte suttit i den här känslomässiga skiten har man ingen aning om varför vi tänker och agerar som vi gör.


    Har inga problem med dem egentligen, har de inget vettigt för sig får de väl skriva här. Jag vet att jag gjort fel men kan ändå inte hjälpa mina känslor...

    Jag har en kompis som har ett litet hum men hon säger mest bara till mig att lägga ner... Smart tjej ändå! Men nu när jag gjort det då, när smärtan bara vill få mig att brista ut i gråt?

    Försök sortera dina tankar, det är ditt liv, du har bara ett och måste ju leva det så gott du bara kan! Uppenbarligen så vet jag ju hur svårt det är men ändå...
  • Anonym (Korka­d) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 21 maj 2019 11:56 #47
    Anonym (Me to) skrev 2019-05-21 11:43:46 följande:

    Jag hade precis blivit singel efter att ha levt med min pojkvän från att jag var 13 år till 23... Min första sommar singel, hela jag skrek av sorg. Träffade en man... på en fest. Gjorde något jag aldrig gjort förut och hoppade i säng vid första mötet. På söndagen drog jag på semester med en tjejkompis och kände i slutet av veckan att jag var tvungen att kolla upp honom.. Fru och 3 barn. Jag vart tokig.. hörde av mig till honom och frågade om allt var riktigt genomtänkt.. Veckan efter träffades vi igen för att reda ut saker och ting. I ett år träffades vi kontinuerligt, han skulle lämna sin fru. Jag kan inte minnas hur många gånger vi bråkade pga. den situationen vi var i. Vi bröt upp men lik förbannat föll vi tillbaka till varandra... Till slut var jag less och gick vidare, fast jag verkligen gillade honom orkade jag inte bli så förnedrad. En dag ringde han och berättade att han sagt allt till sin fru, jag kontrade med att det var försent då jah börjat träffat en ny. Han fick panik och övertalade sin fru att allt bara var någon kris etc. efter fick jag ett helvete... frun sökte upp mig, skrev sjuka hot sms från kontantkortsnr, ringde min nya kille, mitt X... ställde ungefär hela min by emot mig. (Kommer från en liten ort). Jag har kämpat för att komma tillbaka och varit så jäcla ledsen att jag mist så många på vägen. Idag är jag fortfarande tillsammans med den ?nya? killen, har en dotter.... men kan ärligt säga... att jag saknar den där mannen lik förbannat efter 6 år!


    Oj jäklar vilken sörja! Tror att jag hade hamnat i något liknande om det här uppdagades! Jag vill inte känna saknad efter honom men jag tror jag kommer göra det för resten av mitt liv. Jag bara vet att vi hade passat SÅ bra ihop!!! Livet är fasen inte rättvist!!! Heja dig som ändå tog dig ur det, hur tufft det än var och fortfarande är...
  • Anonym (EW)
    Visa endast
    Tis 21 maj 2019 12:29 #48
    Anonym (Korkad) skrev 2019-05-21 11:56:21 följande:
    Oj jäklar vilken sörja! Tror att jag hade hamnat i något liknande om det här uppdagades! Jag vill inte känna saknad efter honom men jag tror jag kommer göra det för resten av mitt liv. Jag bara vet att vi hade passat SÅ bra ihop!!! Livet är fasen inte rättvist!!! Heja dig som ändå tog dig ur det, hur tufft det än var och fortfarande är...
    Har suttit i en liknande situation, men lärt mig leva efter talesättet "Som du vann han, så försvann han..."
    Mötte min exman när han enligt egen uppgift var nybliven singel, dock väntade de barn ihop. Han hävdade (och backades upp av vänner) att de numera enbart var vänner, men hade god kontakt för barnets skull.
    Han nämnde inte att han glömt delge den andra tjejen nyheten att de inte var ett par längre, även om de aldrig bott ihop.
    Jag fick hela sanningen serverad långt senare när vi redan skrivit på papper för ett husköp...
    Vi var gifta i 7 år, sen hade villaområdet kvartersfest och många vänner till grannarna var inbjudna. Där och då träffade han sitt livs kärlek (igen!) och flyttade till henne dagen efter. Kvar stod jag och tre överblivna barn.
    Då tänkte jag faktiskt på att som jag fann honom, det var så han försvann!
    Kan tillägga att den nya tjejen  och den efter henne "förlorade" honom på samma sätt, dvs ett nytt förhållande etablerades innan det gamla avslutades...
    Mitt råd till dig är att hålla fast vid tanken att om han gör så här mot sin nuvarande fru KOMMER han göra det mot dig, och mot nästa och nästa och nästa...
    Kram och ta hand om dig, skit i den där snubben även om det gör ont, för det gör det i början!
  • Anonym (B)
    Visa endast
    Tis 21 maj 2019 12:45 #49 -2
    Anonym (Korkad) skrev 2019-05-21 11:42:43 följande:

    Tack!


    Ingen orsak. Blir så trött när folk ska uttrycka en massa åsikter om sådant som ingen frågat om i tråden. Men generellt så tror jag på att det är i sådana fall bara är bäst att ignorera kommentarerna som någon annan skrev också.

    Lycka till dig.
  • Anonym (B)
    Visa endast
    Tis 21 maj 2019 12:45 #50 -2
    Anonym (Korkad) skrev 2019-05-21 11:42:43 följande:

    Tack!


    Ingen orsak. Blir så trött när folk ska uttrycka en massa åsikter om sådant som ingen frågat om i tråden. Men generellt så tror jag på att det är i sådana fall bara är bäst att ignorera kommentarerna som någon annan skrev också.

    Lycka till dig.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll