Akademiker som röstar rött, varför?

Många av oss med högre utbildning har kunnat skaffa det just för att Sverige har en solidarisk fördelningspolitik, våra föräldrar har inte behövt spara ihop hundratusentals kronor och uppåt för att betala gymnasium och universitet. Vi har haft det så länge att det börjar ses som en självklarhet medan det i ett internationellt perspektiv är ett undantag, liksom studielån till alla (som tar sig igenom sina kurser).  Såvida du eller dina föräldrar inte hade 700 000 för att betala högskolan för t ex en apotekarutbildning (vad icke EU-studenter får betala om de pluggar här) så blir det lite hyckleri att enbart i kraft av din av medborgarna (inklusive arbetare på golvet) solidariskt betalade högre utbildning söka dig ifrån de politiska riktningar som drivit igenom att du ska kunna få den.

Jag tycker iofs också att utbildningsinsatsen i många yrken är undervärderad och är rädd att studenter med stort ekonomifokus väljer bort samhällsnödvändiga yrken av den anledningen (se på utbildningssektorn t ex).
Vad gäller arbetstillfredsställelse väljer man förhoppningsvis ett yrke man är intresserad av och åtminstone för mig väger detta också tungt. Jag må tjäna mindre än en gubbe på bandet men det är inte heller ett jobb som lockar mig och såväl mitt arbete som åren  jag pluggat har varit mer givande för mig än vad det hade varit att jobba i "okvalificerade" yrken.

Individer har förstås olika saker med sig men ser vi på traditionella humanistiska och samhällsvetenskapliga utbildningar (jag talar inte om högre yrkesutbildningar som ekonomi, juridik och medicin) gissar jag att utbildningen i sig ofta förstärker önskemål om ett jämlikt och solidariskt samhälle som inte är idealet för partierna åt högerkanten.

Jag tror iofs att du som färdig socionom kommer att tjäna mer än de flesta grupper du nämner (just kuratorer har dock sämre snitt än övriga socionomtjänster då de tjänsterna är så attraktiva att ag inte behöver konkurrera med löner).
Men vad gäller t ex anläggningsarbetare är det i dagsläget ett stort bristyrke, med eller utan utbildning, särskilt i storstadsregionerna, och det avspeglas i lönesättningen. (Lönen är ju brytpunkten mellan hur attraktiv man personligenär för arbetsgivaren, hur yrket värderas och vilket löneutrymme arbetsgivaren har.)  En privat arbetsgivare har heller inget ansvar att hålla i skattebetalarnas pengar vid lönesättningen.

Jag ser inga större saker att reagera på i ditt skriftspråk. Däremot var jag inte förvånad att läsa om ditt ursprung. Min erfarenhet är att många/de flesta invandrare som inte kommer från de närmaste grannländerna har svårt att se en anledning att utbilda sig om det inte medför märkbart mer klirr i kassan. Det gäller inte bara ickesvenskar givetvis, många svenskar med arbetarursprung har samma syn på saken, medan man i medelklassen oftare tycker att arbetsinnehållet har ett egenvärde även i sig självt.