Forum Förlossningsrädsla - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Sfinkerruptur vid förlossning - vad gick fel?

    Tis 21 maj 2019 22:58 Läst 0 gånger Totalt 3 svar
    Visar endast inlägg av Anonym (K) - Visa alla inlägg
  • Anonym (K)
    Återställ
    Tis 21 maj 2019 22:58 #1

    Jag fick en total sfinkterruptur grad 4 när jag födde mitt andra barn för tre år sedan. För mig var den största anledningen att barnet var stort (4,6 kg, 52 cm, 38 cm huvudomfång) och jag är ganska liten själv. Mitt första barn var mindre (3850 g, 52 cm, 34 cm huvudomfång) och då fick jag bara några ytliga bristningar. Jag har träffat en specialist och pratat och gjort ultraljud av mellangården, anus och slida. Det visade att jag knappt har något underhudsfett där nere och det i kombination med en överspänd bäckenbotten kan också ha bidragit till skadan. Jag hade knipt en massa under graviditeten eftersom det är vad man hört att man ska göra för att underlätta förlossningen men inget fokus las vid att det är minst lika viktigt att slappna av mellan knipen.

    Nu är jag gravid i v 33 med tredje barnet. Jag har fått en massa extra undersökningar och får även träffa en läkare på spec mvc för förlossningsplanering. Den läkaren har sagt att jag inte ska behöva föda ett barn över 4 kg vaginalt så jag kommer få ett tul i v 36 (gjorde ett igår också) och beroende på vad det visar blir jag igångsatt i v 37 eller 38. Om jag ändå känner mig osäker inför en vaginal förlossning kommer jag få ett planerat snitt.

  • Anonym (K)
    Återställ
    Lör 22 feb 2020 23:22 #3 +1

    Kan ju uppdatera nu när jag genomgått en till vaginal förlossning. Min bebis blir 8 månader om en vecka och jag hade en drömförlossning. :)

    Mitt andra tul gjorde jag i v 37 och det visade att barnet hade ökat från +4% till +12% men det var fortfarande inom normalgränsen. Jag var dock orolig ändå och blev inbokad för igångsättning i v 38+0. Två dagar tidigare var jag öppen 3 cm och fick en hinnsvepning. När jag kom in för igångsättningen fick jag prata med en läkare och diskuterade olika scenarion eftersom jag ville att det skulle beslutas om ks i ett tidigt skede om bm trodde att det skulle bli aktuellt och även att jag inte ville att instrument skulle användas pga den ökade risken att spricka. Läkaren lyssnade och när hon lämnade rummet hade vi en plan för hur vi skulle göra vid flera olika situationer. Det kändes väldigt tryggt och skönt för mig.

    Vid första undersökningen var jag fortfarande bara öppen 3 cm och tappen var lite hård så det beslutades att jag skulle få cytotek, tre doser med två timmars mellanrum. Det hände ingenting mer än att jag fick lite molvärk. När jag väntade på nytt beslut om att få fler doser drog det ut på tiden för det var många som började föda då så jag fick vänta ett tag. Det gjorde dock inget eftersom jag började få riktiga värkar under den tiden. Efter en timme med värkar hade jag öppnat mig 4 cm och tappen var mjuk så de bestämde att ta hål på hinnorna. Direkt när vattnet gått fick jag ordentliga värkar så jag fick lustgas och de beställde epidural direkt. Tre timmar senare var jag fullt öppen och började krysta. Då fick jag panik och var jätterädd att gå sönder igen. Lustgasen hjälpte ingenting och jag kunde inte slappna av för fem öre. Under förlossningsplaneringen hade det bestämts att jag skulle ha två bm hos mig vid framfödandet och det var verkligen bra. En bm stod vid mitt huvud och pratade med mig, guidade mig och lyckades få mig lugn. Den andra jobbade mellan mina ben och hon beslutade snabbt att ge mig bedövning i bäckenbotten eftersom jag spände mig så mycket. Det var så himla bra! Bedövningen tog direkt och jag la mig på sidan (den enda liggande ställningen som forskning har visat inte ökar risken för att spricka). Bm vid mitt huvud fick mig att andas rätt och fokusera och plötsligt sa hon "nu är huvudet ute så vid nästa värk tar du i så kommer bebisen komma ut". Jag hade alltså inte ens känt att huvudet kommit ut utan kroppen skötte liksom krystandet av sig själv och vid nästa värk krystade jag på och så kom han. Från att jag fick bedövningen tills han var ute tog det 6 minuter. Båda bm som var med plus en läkare undersökte mig direkt och konstaterade att jag fått en liten grad 2 som en av bm sydde på plats med fyra stygn. Sen kunde jag gå upp och kissa utan problem och fick bo på bb-hotellet. Sonen vägde 3670 g, var 50 cm lång, huvudomfånget var 36 cm och han kom tillslut i v 38+1, alltså 12 dagar innan bf.

    Dagen efter förlossningen tog jag en promenad på ca 2,5 km utan större problem och dagen efter det promenerade jag hem (1 km) när vi blev utskrivna. Efter ungefär en vecka började det klia och dra i stygnen men det var ju för att det läkte och två veckor efter förlossningen hade stygnen försvunnit och jag kände mig som vanligt mellan benen igen. En enorm skillnad mot hur jag mådde fysiskt efter förlossningen då jag fick en grad 4! Ingenting har förändrats av den senste förlossningen utan de problem jag har är kvar sedan den förra förlossningen. De har inte blivit värre på något sätt. Snarare bättre eftersom jag har gått hos en superbra fysioterapuet de första 6 månaderna efter den senaste förlossningen. :)

    Jag är så glad att jag vågade föda vaginalt igen för det kändes helt rätt för mig. Men jag hade aldrig vågat det om jag inte hade fått det stödet jag fick under graviditeten med extra undersökningar, tul, förlossningsplanering, igångsättning och flera närvarande bm.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll