Forum Psykisk ohälsa - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • assisterat självmord vid psykisk

    Ons 22 maj 00:35 Läst 0 gånger Totalt 88 svar
    Anonym (må dåligt­)
    Visa endast
    Ons 22 maj 00:35 +1

    Jag undrar hur ni ser på att man som kroniskt psykisk sjuk ska kunna få dödshjälp i form av ett piller som man kan få ta och sen somna in stilla hemma. Jag har alltid känt att jag har varit emot all dödshjälp och att man ska istället försöka lindra smärta. Men jag vacklar och börjar själv fundera mer och mer på att kanske en dag göra slut på allt. Har känt impuls flera ggr på sista tiden. Jag lider inte av någon sjukdom som påverkar min fysik, Min sjukdom sitter i huvudet och är kronisk. Jag lider av ocd och många kan bli bra genom kbt och medicin men det fungerar inte på mig och dessutom har jag redan förlorat så många år är 43 år och har redan haft dom år som skulle vara bra. Jag vet att jag inte kommer att få det bättre och tvången kräver dessutom mycket fysiskt så att tänka sig att som åldring pressa sin kropp så känns inte kul och dessutom meningslöst för varför skulle man göra det. Därför känns det som om jag kommer göra slut på allt någon dag. Men jag vill inte behöva köra utför ett stup eller så och då skulle kanske ett piller som man fick utskrivet fungera. Det enda problemet med det är att dom som står mig nära inte skulle gå med på det och skulle må dåligt av det så på ett sätt vore det kanske bättre att fejka en olycka. Tänkte på det häromdagen då jag körde bil vid ett stup. Jag är bara rädd att det inte tar död på mig och att jag blir ett kolli istället.

    Jag lade upp ett klipp tidigare om en kille som hade ocd men även en sjukdom som gjorde att han hade väldigt ont fysiskt. Han försökte få igenom att även psykiska sjuka ska få dödshjälp. Hans föräldrar verkar ha förstått honom när han tillslut inte orkade mer.



  • Anonym (Fel väg)
    Visa endast
    Ons 22 maj 00:48 #1 -1

    Jag tror ändå att det vore fel väg att gå. Men även jag har sådana tankar ibland efter att ha varit utmattningsdeprimerad i 8 år. Jag har av och till fantasier/önskningar om att få dö med min mor intill mig hållandes handen. Ett piller skulle kanske göra steget enklare vilket nog är dumt även om jag kan se att det finns positiva aspekter också.

    Annars ville jag mest säga åt dig att kämpa på så får vi se till att livet blir bättre än det är just nu! Kanske släppa de där mörka funderingarna tills vidare.

  • Anonym (må dåligt­) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 22 maj 00:54 #2

    Fast när man vet att det inte kommer att bli bättre. Ocd är obotligt och jag har testat det som erbjuds och det hjälper inte och livet känns skit. Det enda jag har kvar skulle möjligen vara en operation men då dör jag hellre. Sen har jag inte kommit så långt ännu att jag skulle utnyttja möjligheten att dö men jag kommer att vilja det tids nog och då vore det skönt att slippa hänga sig i skogen eller nått.

  • Anonym (?)
    Visa endast
    Ons 22 maj 07:46 #3

    Vad för operation? Varför dör du hellre än att få operation? Vet din vårdkontakt om att du mår så här dåligt?

  • Anonym (...)
    Visa endast
    Ons 22 maj 14:30 #4

    Nej. Eftersom det är sjukdomar som kan botas och att man i så fall inte är vid sina sinnens fulla bruk när man tar beslutet.

    Jag har två nära vänner som har försökt ta sina liv under perioder när de har haft svåra depressioner. Som tur var så lyckades de inte och de är väldigt glada för det idag när de är friska.

  • Anonym (...)
    Visa endast
    Ons 22 maj 14:32 #5 -1
    Anonym (må dåligt) skrev 2019-05-22 00:54:57 följande:

    Fast när man vet att det inte kommer att bli bättre. Ocd är obotligt och jag har testat det som erbjuds och det hjälper inte och livet känns skit. Det enda jag har kvar skulle möjligen vara en operation men då dör jag hellre. Sen har jag inte kommit så långt ännu att jag skulle utnyttja möjligheten att dö men jag kommer att vilja det tids nog och då vore det skönt att slippa hänga sig i skogen eller nått.


    OCD är inte obotligt. Depression är inte obotligt.

    Du mår så här just nu, jag förstår det. Men det kommer inte alltid att kännas så här, det kommer att bli bättre, det kan bli bättre. Välj inte bort den möjligheten.

    Du har inte hittat rätt men det går att få hjälp.
  • Anonym (ds)
    Visa endast
    Ons 22 maj 15:05 #6 +1

    För, skulle inte vilja gå och må skit eller leva med stora smärtor år efter år för att kanske må bra en dag.

  • Anonym (må dåligt­) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 23 maj 01:08 #7
    Anonym (?) skrev 2019-05-22 07:46:42 följande:

    Vad för operation? Varför dör du hellre än att få operation? Vet din vårdkontakt om att du mår så här dåligt?


    Operationen är DBS Deep Brain Stimulation. Tekniken utvecklades ursprungligen för parkinsons men nu är den vidareutvecklad för ocd. Dom borrar två hål i pannan sen en bra bit in i hjärnan. Sen för dom in två elektroder. I bröstkorgen opererar dom sedan en styrenhet som styr impulserna till hjärna. Läkaren kan sedan trådlöst kalibrera den. Anledningen till att jag inte vill och det är jag inte ensam om chattade med en annan kille som tyckte samma när dom erbjöd honom. Det är dels det uppenbara dvs operationen i sig är skrämmande. Finns att se på youtube för den som vill se hur det går till. Men sen vet man inte hur jag kommer påverkas. Personlighet och annat kan påverkas. Sen har psykiatrin tidigare hittat på operationer som verkat vara bra ide men sen visat sig vara katastrof. Och elchockterapi som dom brukar ge tex svårt deprimerade har flera biverkningar det är inte konstigt om även dbs har det eftersom man skickar impulser djupt i hjärnan. Nej då dör jag hellre som mig själv. Dessutom fungerar det inte på alla i vilket fall. Min psykolog vet att jag har det väldigt tufft. Dock kommer jag aldrig nämna för honom att jag ibland tänkt på att göra slut på allt. Gör jag det då kan han låsa in mig och hamnar jag på psyket vilket man inte vill om man inte ska bli mer deprimerad. Dessutom är det inte svårt att ta livet av sig även där. Nu är jag inte självmordsbenägen än även fast jag ska erkänna att jag haft impulsen flera ggr. Dock ser det inte ut som om mitt liv kommer att bli bättre och en dag kommer jag nog vilja avsluta allt och då vore det schysstare att ta ett piller och somna ute i solen än att köra utför ett stup.
  • Anonym (må dåligt­) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 23 maj 01:14 #8
    Anonym (...) skrev 2019-05-22 14:30:27 följande:

    Nej. Eftersom det är sjukdomar som kan botas och att man i så fall inte är vid sina sinnens fulla bruk när man tar beslutet.

    Jag har två nära vänner som har försökt ta sina liv under perioder när de har haft svåra depressioner. Som tur var så lyckades de inte och de är väldigt glada för det idag när de är friska.


    Ocd är obotligt. Man kan lära sig hantera sjukdomen så att man helt eller delvis kan leva normalt. Men en del med sjukdomen går inte att fixa och jag tillhör troligen den delen. Självmordsstatistiken är rätt hög när det gäller ocd. När man pratar om ocd media tar man aldrig upp dom som det inte går att fixa.
  • Anonym (må dåligt­) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 23 maj 01:31 #9
    Anonym (...) skrev 2019-05-22 14:32:54 följande:
    OCD är inte obotligt. Depression är inte obotligt.

    Du mår så här just nu, jag förstår det. Men det kommer inte alltid att kännas så här, det kommer att bli bättre, det kan bli bättre. Välj inte bort den möjligheten.

    Du har inte hittat rätt men det går att få hjälp.
    Som jag skrev tidigare ocd är obotligt man kan lära sig hantera symptomen men det finns en del där vården inte klarar det. Jag har provat alla möjliga mediciner och jag måste tåla läkemedel väldigt bra för jag känner inget även om jag maxar dos. Kbt fungerar inte heller. Och forskningen inriktar sig mest mot kbt så jag förväntar mig ingen bot. Jag har inte kommit så långt att jag tänker göra slut på allt men dagen kommer tids nog. Är rätt less och när jag börjar bli gammal då lär jag definitivt vilja göra slut på allt. För det är en sak att tvätta sig timmar, sova lite, hoppa runt som en ninja när man har fysiken. Men att hålla på så när kroppen börjar lägga av känns inte lockande. Dessutom känns det skit att se på när alla lever sina liv medans man själv är fången av ocd.
  • Anonym (må dåligt­) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 23 maj 18:30 #10
    Idag känns det verkligen skit. Känns som om livet aldrig ger mig en chans. Tänker fortfarande inte göra slut på allt även om det känns lockande. Tror ändå att jag tids nog skulle vilja utnyttja möjligheten om den fanns och det skulle vara ett välgenomtänkt beslut. Lutar åt att möjligheten borde finnas för oss med psykiska sjukdomar där vi är helt medvetna och klara i huvudet men har ett helvete och där det inte finns hopp.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll