Forum Sex & Sånt - Sex & samlevnad
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Tynande sexliv i flera relationer. Vad är det som jänder

    Fre 31 maj 2019 07:32 Läst 0 gånger Totalt 133 svar
    Visar endast inlägg av Anonym (Been there) - Visa alla inlägg
  • Anonym (Been there)
    Återställ
    Fre 31 maj 2019 07:32 #10

    Oj oj oj... det kan vara så mycket. Och du är inte ensam om såna erfarenheter. Många kvinnor har helt enkelt inte det sexuella intresset. När de är i passionsfasen eller vill skaffa barn så kan de vara som kåta kaniner, men sen kan sexlivet dö helt. Man kan ägna år av terapisamtal och verkligen göra allt som står i ens makt för att få kvinnan att känna sig sedd, avlasta henne osv., helt enkelt vara den perfekte partnern och ändå hittar hon aldrig nån sexlust. Tro mig, jag vet. Jag har t.o.m. fått höra att jag är för bra!


    Tror att det generellt är en skillnad mellan kvinnor och män vad gäller sexlust där män har betydligt starkare drift, och sen finns det naturligtvis stora individuella skillnader. Är man en man med stor sexdrift så får man bara hoppas på att hitta en kvinna som är likadan, för de finns trots allt även om det inte finns en sån kvinna för varje man med stor sexdrift.


    Jag har gått på den niten två ggr nu i längre förhållanden. I början var det kanonbra och jag trodde att jag hittat en kvinna som kunde matcha mig, men efter ett par år så har sexlivet bara varit ett problem. Det svåra är ju att veta om kvinnan man träffar bara har sexlust för att det är ett nytt förhållande som är fräscht och spännande eller om det kommer att hålla i sig. Sen beror det på hur man definierar stor sexlust. En person kanske tycker att det är normalt och nödvändigt med sex varje dag och en annan som säger sig ha hög sexlust kanske bara vill ha sex en gång/vecka. Då kan man tycka att man ska passa ihop "på pappret" men i praktiken funkar det inte.


    Sen är det naturligtvis så mycket mer än hur ofta man har sex. Båda kan ha en egen sexdrift och verkligen vill ha sex, men så har man lite olika preferenser. Man tänder på olika saker. Jag var ihop med en kvinna som ville att jag skulle hålla fast henne, vara lite tuff i sängen, bruka lite våld. Sånt tänder inte jag på, tvärtom. Det funkade ju inte. Hon tyckte det blev tråkigt och jag tyckte det var avtändande att höra henne be om sånt. Nu var vi tydliga mot varandra så vi kunde konstatera att det inte skulle funka och avslutade, men det är inte alltid så lätt att veta själv vad man egentligen tänder på. Det kan vara så att en kvinna som verkar ha låg sexdrift egentligen skulle vara väldigt intresserad av sex om hon bara hittade "sin grej".


    Sen är vi olika, vår sexdrift funkar olika beroende på hur vardagen ser ut. Jag har en stabil sexdrift och skulle helst ha sex 3-4 ggr/vecka. Min sexlust påverkas i princip inte av några yttre faktorer som stress (skapar tvärtom högre sexlust), mycket arbete, lindrig sjukdom etc. Men kvinnor jag har levt ihop med har varit väldigt "lättstörda" och i princip allt som händer i vardagen har påverkat deras sexlust negativt.


    Livet är ett lotteri och långt ifrån alla drar en vinstlott.

  • Anonym (Been there)
    Återställ
    Lör 1 jun 2019 01:43 #25

    Mina erfarenheter efter två långa förhållanden där mönstret varit ungefär det samma har gjort två saker med mig:


    1. Jag har kommit fram till att jag inte kan klandra min partner för att hon inte vill ha sex lika mycket, lika engagerat osv. som jag. Man är som man är och det går inte att göra så mycket åt.


    2. Jag har blivit något mer cynisk.

    Lite djupare resonemang kring de två punkterna:

    1. Jag var tidigare bitter, men det är jag inte längre. Ledsen, men inte bitter. Jag var tidigare arg och frustrerad, men det har förvandlats till sorg. Jag var gift med en kvinna som blev mamma till mina barn och jag stod till slut inte ut i den relationen och bröt upp.

    När jag träffade en annan kvinna så trodde jag att jag nu hade hittat en kvinna som spelade på samma planhalva som jag, men det utvecklade sig på samma sätt. Givetvis har även jag skuld i detta, jag är inte så korkad att jag inte fattar det. Men vi har verkligen försökt att reda ut saker och gått i parterapi i omgångar och försökt att starta om och försöka igen. Men det är snart tillbaka i samma hjulspår igen.

    Samtidigt som hon säger att hon vill ha sex så tar hon i princip aldrig initiativ själv. Det gör mig frustrerad, för jag vill känna mig åtrådd, inte bara bli tillåten att få sex när jag tar initiativet. Detta gör och också att jag själv tar initiativ till sex mer sällan, för det är lite förnedrande att alltid vara den som tar initiativet men som aldrig själv får känna sig efterlängtad. Min desperation måste liksom nå en viss nivå innan jag "förnedrar mig" att åter förföra henne utan att hon gjort minsta ansats sen vi senast hade sex.


    2. Jag överväger starkt att skilja mig även från denna kvinna. Jag tycker att jag har nått vägs ände. Jag är inte lycklig och ser inte att vårt förhållande har nån framtid. Och om jag gör det så vill jag naturligtvis inte leva helt ensam. Jag vill ha sexuella relationer. Men här kommer cynismen in. Då skulle jag inte bli sambo/gift utan ha en särbo/KK-relation. Jag vill hålla det på den nivån eftersom jag räknar med att det kommer att gå samma väg igen och då ska det vara mycket enklare att avsluta relationen. Alternativt kan det hjälpa att inte bo ihop, vara lättare att hålla liv i lågan när man inte tär på varandra för jämnan. Och cynismens kärna: Hålla kvinnan lite på halster, inte låta henne ta mig för given.


    Usch, vad hemsk jag är, men jag har inte bara blivit lite cynisk, utan väldigt...

  • Anonym (Been there)
    Återställ
    Fre 7 jun 2019 22:08 #31

    Som alltid finns det sånt som är mainstream och sånt som avviker från detta. Det är fortfarande vanligast att kvinnor tar ansvar för barn och hem medan männen mer eller mindre motvilligt "hjälper till". Men så är det inte i alla förhållanden. Jag är en man som alltid har varit den som i mina förhållanden har tagit den typiskt kvinnliga rollen. Och jag är också romantisk och omtänksam. Men det har alltså inte hjälpt. Kvinnornas sexlust har ändå klingat av. Men de ser inte det som något problem eller som något konstigt. OK, det är inte konstigt, vi är bara olika och då uppstår ett problem. Det är väl kanske jag som är konstig som har en i princip konstant sexdrift. Dessutom är jag väl kanske då en konstig man som vill ha ett deltagande från kvinnan, vill att även hon ska uppvakta mig, ta initiativ till sex, vara aktiv under sexet och ta egna initiativ osv.


    Men allt sånt verkar upphöra efter ett tag, trots att jag gör allt rätt i förhållandet. Jag har t.o.m. fått kritik för att vara för bra! Kvinnan har känt sig undanskuffad, inte känt att hon får vara kvinna eftersom hon inte får vara solo på hushållsscenen. Damned if you do, damned if you don't.


    Jag anar att detta är något som sitter djupt, djupt i våra kulturella mönster och ingen människa är tillräckligt distanserad för att klara av att analysera denna låsning och komma på nåt sätt att komma ikring den.


    Därför har jag personligen kommit fram till, som jag skrev tidigare, att jag inte ska leva i nån fast relation. Bättre att leva i nuet och kunna gå vidare när det inte funkar längre och jag inte längre får ut det jag behöver ur en relation. Det går inte ändra människor i grunden, bara putsa lite på ytan. Så man får försöka hitta nån som från början är som den man vill ha. Problemet är bara att det oftast inte brukar komma fram förrän efter ett tag, så man får kyssa många grodor innan man hittar prinsen/prinsessan.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll