Forum Sex & Sånt - Sex & samlevnad
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Tynande sexliv i flera relationer. Vad är det som jänder

    Tor 30 maj 2019 01:29 Läst 0 gånger Totalt 133 svar
    Anonym (Börja­r tröttn­a)
    Visa endast
    Tor 30 maj 2019 01:29

    Jag har sedan snart tio år en kvinna som jag dessutom har två barn med. I början när vi sågs så hade vi sex så fort vi sågs och snart blev det något mer sällan vilket väl e helt i sin ordning.

    Under hennes första graviditet hade vi bara sex en eller kanske två gånger och jag tror det dröjde nästan 7 månader efter snitt innan vi hade sex igen. Sedan dess har det varit mycket sällan kanske max en gång i månaden fram tills för drygt ett år sedan när hon ville ha barn igen hon blev snart gravid och då hade vi inte sex alls under nio månader

    5 månader Efter snitt 2 hade vi sex igen vilket inte kanske va det bästa sexet vi haft tyvärr och sedan dess inget.

    Hon är inte den första heller. Mitt ex som jag har barn med slutade ha sex och skyllde såsmåningom, utan att ha besökt läkare, på nån form av sjukdom som medförde att samlag gjorde ont.

    Liknande saker har hänt i alla mina längre förhållanden. Det har påtagligt ofta handlat om smärta när jag försökt närma mig ämnet med vissa av mina ex och min nuvarande.

    Många har sagt att jag är väldigt stor "därnere". Det har sagts av de flesta kvinnor både i början av förhållandena och sedan har det påtalats även i de fall när de ska förklara varför de inte vill ha sex.

    Det som gör mig förvirrad i detta är att jag är helt normalt utrustad mellan benen. Något tjockare och marginellt längre än medel men inget särskilt alls. Trots det tycks det antingen som att jag upplevs som mkt större av kvinnor eller att jag helt enkelt bara suger på sex så de tröttnar. Vad e sant egentligen

  • Womanl­y
    Visa endast
    Fre 31 maj 2019 22:47 #21
    Anonym (Börjar tröttna) skrev 2019-05-31 22:24:30 följande:

    Bra tips absolut. Vi har pratat en del om det och är överens om att det är för sällan. Hon har fixat preventivmedel och glidmedel men sen blir det inte mer. Det verkar som hon fatta och vill ha det annorlunda men att stämningen inte infinner sig för henne. Är det verkligen rätt att då bestämma att INTE ha sex?,


    Ja det är rätt att bestämma att inte ha sex. Ska förklara. Även om det har gått lång tid sedan ni hade sex senast så ska ni just bestämma att inte ha sex. Låter knasigt att bestämma sig för att inte ha något man ändå inte har. Är du med? Poängen är att ta udden av kraven. -Det är länge sedan och nu måste/bör vi! Rädsla för minsta intimitet som ev kan leda till sex. Kan få henne att slappna av när hon vet att oavsett så blir det inget sex. Sedan kommer intimitetsövningarna.

    Låter bakvänt jag vet men att veta att det inte blir sex väcker en lust och längtan. Att lugnt och tryggt återupptäcka den. Förklarar jag klantigt så fråga!
    Red-blooded
  • Anonym (Börja­r tröttn­a) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 31 maj 2019 22:48 #22
    Anonym (.) skrev 2019-05-31 22:45:26 följande:

    Kvinnor har sex av två skäl, bli på smällen och skaffa resurser.

    I ditt fall har du redan gjort henne på smällen och resurser ger du henne ändå varken du vill eller inte därmed har hon inget driv.

    Google dread game om du måste, men problemet med kvinnors sexualitet är att den drama som krävs för att kvinnan ska vara kåt också förstör det lugn man gärna vill ha i övrigt i sitt liv som man.

    Bästa rådet. Skaffa ny, yngre, utan barn.


    Ja det verkar ju inte lovande i så fall. Nu råkar jag ju var rätt nöjd med henne som hon är. Så att skaffa ny skulle inte göras med glädje men jag fattar vad du menar med det r med barn och barnfri. Barn e inget afrodisiak firekt
  • Anonym (Börja­r tröttn­a) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 31 maj 2019 22:49 #23
    Womanly skrev 2019-05-31 22:47:31 följande:

    Ja det är rätt att bestämma att inte ha sex. Ska förklara. Även om det har gått lång tid sedan ni hade sex senast så ska ni just bestämma att inte ha sex. Låter knasigt att bestämma sig för att inte ha något man ändå inte har. Är du med? Poängen är att ta udden av kraven. -Det är länge sedan och nu måste/bör vi! Rädsla för minsta intimitet som ev kan leda till sex. Kan få henne att slappna av när hon vet att oavsett så blir det inget sex. Sedan kommer intimitetsövningarna.

    Låter bakvänt jag vet men att veta att det inte blir sex väcker en lust och längtan. Att lugnt och tryggt återupptäcka den. Förklarar jag klantigt så fråga!


    Inte helt orimligt ju. Kanske ska försöka dra upp det faktiskt.
  • Womanl­y
    Visa endast
    Fre 31 maj 2019 22:56 #24
    Anonym (Börjar tröttna) skrev 2019-05-31 22:49:45 följande:

    Inte helt orimligt ju. Kanske ska försöka dra upp det faktiskt.


    Behöver du mer ingående råd så pm:a. Eller förklaring på vad jag yrar om.
    Red-blooded
  • Anonym (Been there)
    Visa endast
    Lör 1 jun 2019 01:43 #25

    Mina erfarenheter efter två långa förhållanden där mönstret varit ungefär det samma har gjort två saker med mig:


    1. Jag har kommit fram till att jag inte kan klandra min partner för att hon inte vill ha sex lika mycket, lika engagerat osv. som jag. Man är som man är och det går inte att göra så mycket åt.


    2. Jag har blivit något mer cynisk.

    Lite djupare resonemang kring de två punkterna:

    1. Jag var tidigare bitter, men det är jag inte längre. Ledsen, men inte bitter. Jag var tidigare arg och frustrerad, men det har förvandlats till sorg. Jag var gift med en kvinna som blev mamma till mina barn och jag stod till slut inte ut i den relationen och bröt upp.

    När jag träffade en annan kvinna så trodde jag att jag nu hade hittat en kvinna som spelade på samma planhalva som jag, men det utvecklade sig på samma sätt. Givetvis har även jag skuld i detta, jag är inte så korkad att jag inte fattar det. Men vi har verkligen försökt att reda ut saker och gått i parterapi i omgångar och försökt att starta om och försöka igen. Men det är snart tillbaka i samma hjulspår igen.

    Samtidigt som hon säger att hon vill ha sex så tar hon i princip aldrig initiativ själv. Det gör mig frustrerad, för jag vill känna mig åtrådd, inte bara bli tillåten att få sex när jag tar initiativet. Detta gör och också att jag själv tar initiativ till sex mer sällan, för det är lite förnedrande att alltid vara den som tar initiativet men som aldrig själv får känna sig efterlängtad. Min desperation måste liksom nå en viss nivå innan jag "förnedrar mig" att åter förföra henne utan att hon gjort minsta ansats sen vi senast hade sex.


    2. Jag överväger starkt att skilja mig även från denna kvinna. Jag tycker att jag har nått vägs ände. Jag är inte lycklig och ser inte att vårt förhållande har nån framtid. Och om jag gör det så vill jag naturligtvis inte leva helt ensam. Jag vill ha sexuella relationer. Men här kommer cynismen in. Då skulle jag inte bli sambo/gift utan ha en särbo/KK-relation. Jag vill hålla det på den nivån eftersom jag räknar med att det kommer att gå samma väg igen och då ska det vara mycket enklare att avsluta relationen. Alternativt kan det hjälpa att inte bo ihop, vara lättare att hålla liv i lågan när man inte tär på varandra för jämnan. Och cynismens kärna: Hålla kvinnan lite på halster, inte låta henne ta mig för given.


    Usch, vad hemsk jag är, men jag har inte bara blivit lite cynisk, utan väldigt...

  • Anonym (Börja­r tröttn­a) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 5 jun 2019 23:22 #26
    Anonym (Been there) skrev 2019-06-01 01:43:57 följande:

    Mina erfarenheter efter två långa förhållanden där mönstret varit ungefär det samma har gjort två saker med mig:

    1. Jag har kommit fram till att jag inte kan klandra min partner för att hon inte vill ha sex lika mycket, lika engagerat osv. som jag. Man är som man är och det går inte att göra så mycket åt.

    2. Jag har blivit något mer cynisk.

    Lite djupare resonemang kring de två punkterna:

    1. Jag var tidigare bitter, men det är jag inte längre. Ledsen, men inte bitter. Jag var tidigare arg och frustrerad, men det har förvandlats till sorg. Jag var gift med en kvinna som blev mamma till mina barn och jag stod till slut inte ut i den relationen och bröt upp.

    När jag träffade en annan kvinna så trodde jag att jag nu hade hittat en kvinna som spelade på samma planhalva som jag, men det utvecklade sig på samma sätt. Givetvis har även jag skuld i detta, jag är inte så korkad att jag inte fattar det. Men vi har verkligen försökt att reda ut saker och gått i parterapi i omgångar och försökt att starta om och försöka igen. Men det är snart tillbaka i samma hjulspår igen.

    Samtidigt som hon säger att hon vill ha sex så tar hon i princip aldrig initiativ själv. Det gör mig frustrerad, för jag vill känna mig åtrådd, inte bara bli tillåten att få sex när jag tar initiativet. Detta gör och också att jag själv tar initiativ till sex mer sällan, för det är lite förnedrande att alltid vara den som tar initiativet men som aldrig själv får känna sig efterlängtad. Min desperation måste liksom nå en viss nivå innan jag "förnedrar mig" att åter förföra henne utan att hon gjort minsta ansats sen vi senast hade sex.

    2. Jag överväger starkt att skilja mig även från denna kvinna. Jag tycker att jag har nått vägs ände. Jag är inte lycklig och ser inte att vårt förhållande har nån framtid. Och om jag gör det så vill jag naturligtvis inte leva helt ensam. Jag vill ha sexuella relationer. Men här kommer cynismen in. Då skulle jag inte bli sambo/gift utan ha en särbo/KK-relation. Jag vill hålla det på den nivån eftersom jag räknar med att det kommer att gå samma väg igen och då ska det vara mycket enklare att avsluta relationen. Alternativt kan det hjälpa att inte bo ihop, vara lättare att hålla liv i lågan när man inte tär på varandra för jämnan. Och cynismens kärna: Hålla kvinnan lite på halster, inte låta henne ta mig för given.

    Usch, vad hemsk jag är, men jag har inte bara blivit lite cynisk, utan väldigt...


    Du beskriver det i princip just som jag skulle skrivit det. Särskilt det där med att man måste ta initiativet. Det är så orimligt trist att känna sig som en som behöver och den andra ger. Då är jag inte initiativlös annars heller men just den situationen får mig att känna mig halvkul.
  • Anonym (J)
    Visa endast
    Tor 6 jun 2019 00:00 #27
    Anonym (.) skrev 2019-05-31 22:45:26 följande:

    Kvinnor har sex av två skäl, bli på smällen och skaffa resurser.

    I ditt fall har du redan gjort henne på smällen och resurser ger du henne ändå varken du vill eller inte därmed har hon inget driv.

    Google dread game om du måste, men problemet med kvinnors sexualitet är att den drama som krävs för att kvinnan ska vara kåt också förstör det lugn man gärna vill ha i övrigt i sitt liv som man.

    Bästa rådet. Skaffa ny, yngre, utan barn.


    Gäsp. Nu ska du få höra en annan teori.

    Kvinnor och män sexualitet skiljer sig på det viset att män jagar sex, vill tömma, lätt skulle kunna ligga med någon de ogillar eller saknar intresse för. Sex handlar i många fall om att runka med en kvinna och få utlopp för de egna begären.

    För flertalet kvinnor är sex kopplat till deras känsloliv. En man är inte en pinne man onanerar med. Sex är ett samspel. Personen man ligger med är en människa och inget objekt. Man måste må bra för att vara sugen på sex. Känna sig uppskattad och uppvaktad. Utvilad.

    När relationen stabiliserar sig så händer vanligtvis samma fenomen, mannen blir bekväm. Han slutar uppvakta, ge komplimanger, söta gester i vardagen. Hon tas för givet. Barnen kommer och helt plötsligt inser kvinnan att hon är den som drar tyngst lass. Hon projektleder, inte bara jobb utan också familj. Han lutar sig tillbaka medan hennes stresspåslag ökar. Han ser sex som något självklart i relationen. Något som bara ska serveras. Hon vill bli tagen med storm, känna sig värderad. Hon tröttnar.

    I folkhälsoinstitutet undersökning om sex bland svenska folket uppgav en betydande andel kvinnor (i förhållande till männen) att de varit alldeles för trötta och stressade för att kunna ha sex. Kvinnor toppar också den grupp som tar initiativ till skiljsmässa (70%). Många kvinnor har helt enkelt inte rätt förutsättningar för att kunna åtnjuta ett sexliv i den nuvarande relationen.

    Och kvinnor är kåta och kärlekskranka. Törstar efter bekräftelse och samvaro. Hittar en ny Karl och sexlivet stegrar. Tills samma procedur upprepas på nytt.m och hon känner sig bortprioriterad.

    There you have it.

    Säger inte att detta är TS fall. Men jag känner alldeles för många kvinnor som vittnar om detta och som just lämnat pga partnerns bristande engagemang i själva relationen.
  • Anonym (Börja­r tröttn­a) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 6 jun 2019 01:59 #28
    Anonym (J) skrev 2019-06-06 00:00:30 följande:

    Gäsp. Nu ska du få höra en annan teori.

    Kvinnor och män sexualitet skiljer sig på det viset att män jagar sex, vill tömma, lätt skulle kunna ligga med någon de ogillar eller saknar intresse för. Sex handlar i många fall om att runka med en kvinna och få utlopp för de egna begären.

    För flertalet kvinnor är sex kopplat till deras känsloliv. En man är inte en pinne man onanerar med. Sex är ett samspel. Personen man ligger med är en människa och inget objekt. Man måste må bra för att vara sugen på sex. Känna sig uppskattad och uppvaktad. Utvilad.

    När relationen stabiliserar sig så händer vanligtvis samma fenomen, mannen blir bekväm. Han slutar uppvakta, ge komplimanger, söta gester i vardagen. Hon tas för givet. Barnen kommer och helt plötsligt inser kvinnan att hon är den som drar tyngst lass. Hon projektleder, inte bara jobb utan också familj. Han lutar sig tillbaka medan hennes stresspåslag ökar. Han ser sex som något självklart i relationen. Något som bara ska serveras. Hon vill bli tagen med storm, känna sig värderad. Hon tröttnar.

    I folkhälsoinstitutet undersökning om sex bland svenska folket uppgav en betydande andel kvinnor (i förhållande till männen) att de varit alldeles för trötta och stressade för att kunna ha sex. Kvinnor toppar också den grupp som tar initiativ till skiljsmässa (70%). Många kvinnor har helt enkelt inte rätt förutsättningar för att kunna åtnjuta ett sexliv i den nuvarande relationen.

    Och kvinnor är kåta och kärlekskranka. Törstar efter bekräftelse och samvaro. Hittar en ny Karl och sexlivet stegrar. Tills samma procedur upprepas på nytt.m och hon känner sig bortprioriterad.

    There you have it.

    Säger inte att detta är TS fall. Men jag känner alldeles för många kvinnor som vittnar om detta och som just lämnat pga partnerns bristande engagemang i själva relationen.


    Kg köper så gott som varenda ord faktiskt med det lillaundantaget att jag inte slutat uppvakta henne. Men testen köper jag hon drar definitivt ett tungt lass men om det är det tyngsta vet jag inte. Som en modern man har jag kört igebom mina 50% av föräldraledigheten och jag vet att gräset är grönare på andra sidan. Men det som framförallt slog mig var det faktum att det sägs vara så jobbigt. Det var ytterst sporadiskt jag kände mig på riktigt slutkörd. Men visst ibland ville jag vara till jobbet MEN innan ville jag bara hem till familjen.o det är nog där jag landar jämt.

    Mitt problem är att jag har flera relationer bakom mig utan barn men de har gått samma väg ändå. Så min tanke är att det ligger hos min person på nåt vis
  • Anonym (Blomm­an)
    Visa endast
    Tor 6 jun 2019 04:14 #29
    Anonym (J) skrev 2019-06-06 00:00:30 följande:

    Gäsp. Nu ska du få höra en annan teori.

    Kvinnor och män sexualitet skiljer sig på det viset att män jagar sex, vill tömma, lätt skulle kunna ligga med någon de ogillar eller saknar intresse för. Sex handlar i många fall om att runka med en kvinna och få utlopp för de egna begären.

    För flertalet kvinnor är sex kopplat till deras känsloliv. En man är inte en pinne man onanerar med. Sex är ett samspel. Personen man ligger med är en människa och inget objekt. Man måste må bra för att vara sugen på sex. Känna sig uppskattad och uppvaktad. Utvilad.

    När relationen stabiliserar sig så händer vanligtvis samma fenomen, mannen blir bekväm. Han slutar uppvakta, ge komplimanger, söta gester i vardagen. Hon tas för givet. Barnen kommer och helt plötsligt inser kvinnan att hon är den som drar tyngst lass. Hon projektleder, inte bara jobb utan också familj. Han lutar sig tillbaka medan hennes stresspåslag ökar. Han ser sex som något självklart i relationen. Något som bara ska serveras. Hon vill bli tagen med storm, känna sig värderad. Hon tröttnar.

    I folkhälsoinstitutet undersökning om sex bland svenska folket uppgav en betydande andel kvinnor (i förhållande till männen) att de varit alldeles för trötta och stressade för att kunna ha sex. Kvinnor toppar också den grupp som tar initiativ till skiljsmässa (70%). Många kvinnor har helt enkelt inte rätt förutsättningar för att kunna åtnjuta ett sexliv i den nuvarande relationen.

    Och kvinnor är kåta och kärlekskranka. Törstar efter bekräftelse och samvaro. Hittar en ny Karl och sexlivet stegrar. Tills samma procedur upprepas på nytt.m och hon känner sig bortprioriterad.

    There you have it.

    Säger inte att detta är TS fall. Men jag känner alldeles för många kvinnor som vittnar om detta och som just lämnat pga partnerns bristande engagemang i själva relationen.


    Tycker det är intressant med sexlusten. Verkar ha viss betydelse under vilken fas kvinnan är i. Kanske mer känslostyrd i yngre år.

    Som lite äldre känner jag mer att lusten är just sex och inte så mycket känslobunden. Och att jag haft mycket dålig sex som ung...
  • Anonym (samma fast kvinna­)
    Visa endast
    Tor 6 jun 2019 11:33 #30
    Anonym (Been there) skrev 2019-06-01 01:43:57 följande:

    Mina erfarenheter efter två långa förhållanden där mönstret varit ungefär det samma har gjort två saker med mig:

    1. Jag har kommit fram till att jag inte kan klandra min partner för att hon inte vill ha sex lika mycket, lika engagerat osv. som jag. Man är som man är och det går inte att göra så mycket åt.

    2. Jag har blivit något mer cynisk.

    Lite djupare resonemang kring de två punkterna:

    1. Jag var tidigare bitter, men det är jag inte längre. Ledsen, men inte bitter. Jag var tidigare arg och frustrerad, men det har förvandlats till sorg. Jag var gift med en kvinna som blev mamma till mina barn och jag stod till slut inte ut i den relationen och bröt upp.

    När jag träffade en annan kvinna så trodde jag att jag nu hade hittat en kvinna som spelade på samma planhalva som jag, men det utvecklade sig på samma sätt. Givetvis har även jag skuld i detta, jag är inte så korkad att jag inte fattar det. Men vi har verkligen försökt att reda ut saker och gått i parterapi i omgångar och försökt att starta om och försöka igen. Men det är snart tillbaka i samma hjulspår igen.

    Samtidigt som hon säger att hon vill ha sex så tar hon i princip aldrig initiativ själv. Det gör mig frustrerad, för jag vill känna mig åtrådd, inte bara bli tillåten att få sex när jag tar initiativet. Detta gör och också att jag själv tar initiativ till sex mer sällan, för det är lite förnedrande att alltid vara den som tar initiativet men som aldrig själv får känna sig efterlängtad. Min desperation måste liksom nå en viss nivå innan jag "förnedrar mig" att åter förföra henne utan att hon gjort minsta ansats sen vi senast hade sex.

    2. Jag överväger starkt att skilja mig även från denna kvinna. Jag tycker att jag har nått vägs ände. Jag är inte lycklig och ser inte att vårt förhållande har nån framtid. Och om jag gör det så vill jag naturligtvis inte leva helt ensam. Jag vill ha sexuella relationer. Men här kommer cynismen in. Då skulle jag inte bli sambo/gift utan ha en särbo/KK-relation. Jag vill hålla det på den nivån eftersom jag räknar med att det kommer att gå samma väg igen och då ska det vara mycket enklare att avsluta relationen. Alternativt kan det hjälpa att inte bo ihop, vara lättare att hålla liv i lågan när man inte tär på varandra för jämnan. Och cynismens kärna: Hålla kvinnan lite på halster, inte låta henne ta mig för given.

    Usch, vad hemsk jag är, men jag har inte bara blivit lite cynisk, utan väldigt...


    Jag är kvinna och har samma problem med min man. Det är jag som får ta hela ansvaret för vårt sexliv då han aldrig tar initiativ och de få gånger vi har sex är det alltid hans njutning som står i fokus. Jag tror att det handlar om att man blivit bekväm och tar partnern för given.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll