Jag känner att 1 barn var 1 barn. 2 barn är typ som 47 barn!

Och jag var enbarnsmamma i över 11 år så jag tycker att jag faktiskt kan jämföra litegrann.

Med ett barn är man alltid fler vuxna, man kan dela upp vardagen på ett annat sätt. Nu med två barn som har olika behov på heeeelt olika nivåer (pga åldersskillnaden) så är jag alltid "för lite" känns det som och räcker inte till. Med ett barn kunde jag resa bort en helg =pappan fick fritid eller så lallade jag runt hemma medan de var på bandy. Nu med två st så måste antingen en förälder ha hand om båda eller så får man ta varsin.

Jag ångrar inte min lilla sladdis,men ja... det känns verkligen som Familjen AB vissa veckor.

Bra synpunkt. Finns det hjärterum så finns det stjärterum och barn kan ärva av varann mm. Men det finns ju så mycket annat som man (många- i alla fall jag) har haft som mål att kunna ge mitt barn. Såsom en aktivitet. Och om då barnet velat gå på streetdance som kostar 1500kr per termin så vill jag kunna ge honom det och inte tvinga honom till innebandy eller scouterna som är gratis.
Och sen inte minst att vab kostar. Det kostar reda pengar men också störningar i vardagen. Vi har delat ansvar hemma så jag tar inte all vab. Men jag tycker det är jättejobbigt att i min yrkesroll behöva ställa in saker som jag bokat in eller ursäkta mig för att gå och hämta ett febrigt barn. 
Och utifrån barnens behov av stöd med aktiviteter, läxor mm så har jag jobbat deltid i perioder. För att finnas där för dem såklart men det har ju inneburit att jag behövt "skala bort" saker på jobbet för att mina arbetsuppgifter ska rymmas inom min arbetstid. Tråkigt när man är en framåt och ambitiös person.

Vill också kunna ta med barnen på resor så småningom. Det har legat på paus nu några år eftersom jag inte anser att det är "semester" att resa med småttingar.

Utöver då allt annat som de kan behöva som regnkläder, bra skor, pulka, mobiltelefon när de blir äldre osv. Jag ska tacka min lyckliga stjärna för att vi har statsmissionen och andra secondhandbutiker nära och framför allt att våra barn aldrig varit noga med kläder. Äldsta som går i sexan nu börjar bry sig mer och mer men han har mer en egen smak, det ska vara ett visst stuk. Och då spelar det ingen roll om vi handlat på Ica Maxi eller Cubus, det behöver inte vara vissa märken.