Ni som inte är med i perversa trådar/grupper på familjeliv. Why?

Alla är ju inte lika bekräftelsekåta, Tycker ärligt talat nästan lite synd om människorna som hänger i såna trådar, känns lite tragiskt.

Ja, fast varför har man öht ett behov av att visa upp sig för okända människor? Vad bottnar det i? Min gissning är extremt bekräftelsebehov.

Så visst kan jag förstå att det känns skönt för man får den bekräftelse man så desperat söker. Men samtidigt känns det som att dessa personer borde lägga mer tid på att försöka bli kvitt sitt bekräftelsebehov än att försöka fylla den med bekräftelse från varandra som ändå aldrig kommer lösa grundproblemet.

Japp, men det är oxå en sjuklig (och olaglig) syssla. Tex blottare.

Bara för att kalle njuter av att visa drulen för alla på stan så betyder det inte att det är ett friskt beteende. Det enda som egentligen skiljer en blottare från någon som gillar att lägga upp sig på såna trådar är vem man blottar sig för, behovet och beteendet är densamma.

Givetvis ska man inte förbjuda folk att pyssla med saker så länge alla gör det frivilligt. Men samtidigt kan man ju heller inte förvänta sig att andra ska gilla det eller tycka det är friskt

Ja fast det är ju det som är frågan, var går gränsen mellan fetisch och sjukligt?

Att visa drulen för okända människor på stan anses vara sjukligt men att visa den för människor som vill se den kallas fetisch men är det inte exakt samma behov i grunden?

Är allt man tänder på sexuellt fetischer? 

Är att tända på djur en fetisch? Och är det friskt?

Är att tända på barn en fetisch? Är det friskt?

Är att tänka på att skada andra människor sjukt eller en fetisch?

Var går gränsen?

Fast är allt ok bara för att båda är med på det sett ur ett psykologiskt perspektiv?

Bara för att en person gillar att bli sönderslagen så betyder inte det att det är friskt, likadant är det med den som går med på att göra det, hur friskt är det att njuta av att slå en annan människa även om personen är med på det?