Kärlek vid otrohet

TS: Jag har sett i alla fall tre-fyra fall på vad du ville höra, att älskaren/älskarinnan kommit att bli den "riktiga" partnern.
Sedan är ju frågan om man kräver livslångt lyckligt förhållande för att bedöma att det "slutat lyckligt" eller bara att det blivit ett "vanligt" förhållande. Sådana spricker ju ganska ofta de med på lite längre sikt.

I den ena av familjebildningarna jag nämnde har den otrogne vänstrat även i den nya relationen men de håller ihop.  I en annan familj träffade mannen sin nuvarande fru när hans exsambo var gravid med första barnet (den nuvarande trodde att han varit singel tills hon kom till Sverige och träffade familjen). Exet hade han å sin sida inlett förhållandet med nio år tidigare när hans förra ex var gravid. Nu har de i alla fall levt familjeliv i tolv år och fått två barn, de är på väg att skiljas av andra orsaker än otrohet.

Nu var det inte mig du citerade. Men varför är det nyanslöst att tycka att det är fel att svika sin partner och ljuga för densamme? Att vara otrogen. Medans det verkar vara helt ok att göra just det. Ljuga,svika och bedra.
Varför är det så fel att tycka att man försöker lösa eventuella problem med sin partner alt gör slut innan man hoppar i säng med någon annan?
Jag blev själv bedragen i mitt förra förhållande och det knäckte mig totalt och tog mig faktiskt flera år att komma över.
Så jag är uppriktigt nyfiken på hur man kan tycka att det är ok att behandla sin partner så.

Ja du har rätt i vad du skriver.

Ja,tyvärr så är det nog så. Jag tycker att man ska försöka hålla sig till trådämnet. Men just när det handlar om otrohet så brukar det vara svårt.
Det finns så många olika åsikter kring det.

Och med det menar du?

Kan ju bero på att vissa babblar mycket om nyanser men misslyckas totalt med att förklara vad de menar med nyanser. 

Förklara gärna hur du tycker man ska nyanserar svek och lögner?

Som vanligt med snabelmannen, att du och jag, och diverse andra, enligt hans tycke och smak är samma person med olika nic i samma tråd...

Ok, för att vara rättvis då så gör jag om svaret. För att förtydliga mitt svar så det blir mer anpassat till ursprungsfrågan. Om jag utgår från mitt svar blir svaret NEJ.

Jag har inte själv erfarenhet av att falla för upptagna män, men har haft flertalet väninnor som gjort det. Jag har aldrig varit särskilt snäll med vad jag tycker om det, men de har förstått att jag varit elak och rättfram för att jag bryr mig. Konstigt nog brukar jag få feedback senare att de önskade att de hade lyssnat. Det är så onödigt att behöva må dåligt, när det borde vara lättare att be den nya mannen att lämna innan han engagerar sig i ert förhållande. Då slipper man investera så mycket i sina känslor för något som aldrig blir av, och man upptäcker snabbt hur seriös den mannen verkligen är.

Men nej, det går inte att övertyga en som är upp över öronen förälskad. Det är redan försent då. Det enda som TS och alla andra otrogna vill höra är bara svar som bekräftar deras önskan. Frågan är om det verkligen är snällt att uppmuntra hen och ljuga då?

Jag hade en mamma som var "notoriskt" otrogen (med olika män). Hon lämnade efter ca 10+ år. Helt klart finns det de som lämnar snabbt men sett i perspektiv så är det klart fler som ljuger. Om det inte sker väldigt snart så minskar risken drastiskt med tiden. 

Jag läste en bra kommentar skriven av en man på en skilsmässosida. Mycket tänkvärt. 

"En sak du bör tänka på är:

Om denna nya man bryter med sin fru och vill leva med dig?vad händer då?
Jag kan garantera att efter en tid kommer ni börja tvivla på varandra.
Om du lämnade din man pga en kollega på ditt jobb, varför kommer du inte agera likadant igen? (hans tanke)
Om han lämnar sin fru för din skull, varför gör han inte samma sak igen när det inte längre är spännande? (Din tanke)

Startar man ett förhållande som från start bygger på lögner eller svek tror jag inte man har stora chanser till att det fungerer i längden.

Mina tankar kring det hela.

Källa:https://xn--skilsmssa-02a.se/forum/t/att-vara-den-andra-kvinnan-vilsen-a-krossad/6670

Går det att nyansera otrohet? Hur då?
"Om jag mår dåligt har jag rätt att behandla andra människor dåligt? " 

Vilka fler förutom mobbare resonerar så?
Det konstiga är att ingen känner sig manad att nyansera eller försvara mobbning, på samma sätt som med otrohet.

En av mina väninnor satt en tidsgräns och hotade med att hon skulle ge upp om han inte lämnat sin fru då. Hon är den enda jag vet om som lyckades få mannen att bryta upp. Tyvärr blev hon bara en språngbräda för det slutade med att mannen var otrogen med sitt ex istället.

Jag har tyvärr bara hört negativa erfarenheter. Det är bättre att vara medveten om risken än att inges av falska förhoppningar. 

Mitt enda råd är att sätta press på honom. Endast då ser du genom hans agerande om han verkligen försöker lämna sin fru. Om det inte finns en tidsgräns så är risken större att den otrogna är nöjd med situationen (trygghet hemma, sex hos älskarinnan).