Feminism är cancer

Detta kan vara ett av de märkligaste inlägg jag läst på FL eftersom det ändå ligger en tankeverksamhet bakom en oerhört skev och verklighetsfrånvänd slutsats. Dagens vanliga medelsvenssons till pappor/män är inte förtryckta av sina fruar, utan de är delaktiga i sitt familjeliv för att de själva vill det. Därmed är varken mannen eller kvinnan utsedd till ledare i familjen utan styr över olika områden beroende på önskemål/kunskap/engagemang. Min man fixar städningen, jag tar tvätten. Han tar dottern till hennes fotboll, jag tar henne till ridningen. När beslut ska fattas sätter vi oss med en kopp kaffe och diskuterar för- och nackdelar med olika alternativ. Vi delar på ansvaret över vårt gemensamma liv och det är varken han eller jag missnöjda med.

Faktiskt inte, när jag tänker efter. Vi har levt ihop i 15 år och med två barn i skolåldern måste man ibland ta sig tid att sätta sig ner och diskutera något i lugn och ro, det har utvecklats så bara. Ibland är det han som tar initiativet till samtalet, ibland är det jag. Det beror oftast på vem av oss det är som har information att delge, om man ska se det lite mer formellt.