En verklighet

Kvävs i den miljö där ord är utan betydelse. Ord som uttalas utan innebörd. Tomma ord som formar tomma meningar utan känsla.

Samtal som snabbt dör ut då inget finns att samtala om..

Tystnaden som lägger sig är som ett kistlock som spikas fast. Slagen hörs med tydlighet bank bank bank bank

Sjunker in i egna tankar och försvinner från vardagen. Hör inget men i ögonvrån ser jag likgiltigheten i att föra ett samtal.

Ointresse av en som bara ser sig själv. En egoist i sitt eget dåliga mående. En som med tomma ord säger det den tror en vill höra för en stund. Därefter bara den som hörs i tjat om den själv. Som ett svagt minne av en svunnen tid tränger vissa ord fram till mina tankar..fördunklar mina glada minnen.

En middagstid i en grå vardag. Kanske blir en serie att skriva om vem jag är i den relation som finns. En relation som idag förfallit i det mesta. Där jag är den som utvecklas och vill komma vidare och där hon står still och hävdar att ingen kan hjälpa henne med hennes mående..

En story om den stora mannen med ett stort hjärta. Ett stort förråd av förnuft och förstånd. Vänner och ett rikt liv med alla dom/sub inslag han önskade. En intelligent man som förfördes och fördes bakom ljuset att fastna i ett medberoende att stötta en familj. En familj med problem. I den blev jag tillslut mannen som.var bra att ha. För att för nått år sedan väckas ur den slummer han fastna i. Mörkret skingras i hans tankar och livslusten kom åter. Hans planer ja dom finns och leklusten är stor..

Är tanken fel att få känna lust till någon annan än bara en.

En som o sig är kärleksfull men inte har krafter eller ork kvar att göra så mkt mer än bara vara.

Jag behöver stimulansen....