Hade inte försatt mig i den situationen från början. När jag dejtade gjorde jag det väldigt klart och tydligt att jag ville ha barn, och det inom en överskådlig framtid. Jag bröt direkt kontakten (eller tog inte ens upp den) med samtliga som antingen inte ville ha barn alls, inte visste om de ville eller uttryckte att de ville ha det men att det låg långt i framtiden. Det var helt enkelt en total dealbreaker för min del. Hade jag ändå hamnat i en relation med någon som ändrade sig och blev som din hade jag dumpat vid första sådana uttalet från hans sida. Så, hade jag varit du hade jag dumpat honom för länge sen.
Nu har du ett val:
1) Stanna och acceptera och ställ in dig på att det troligtvis inte kommer bli några barn, för ja, du ska ta det han säger på allvar. Er relation kan dessutom ta slut och det innan det har blivit några barn, och då står du där som nybliven singel och tiden tickar (såg dessutom att du var över 30). Det är då inte det lättaste att hinna återhämta sig från uppbrottet, ge sig ut på dejtingmarknaden igen, hitta ?den rätta? och lära känna honom i lugn takt osv. innan det är för sent.
2) Dumpa och hitta någon annan.
Du skulle också kunna skaffa barn på egen hand eller med en medförälder men det vet jag inte hur du ställer dig till, men det kan i sådana fall vara ett tredje alternativ.