Fast att skandera krossa sionismen betyder inte att man hatar judar. Det är jämförbart med att vilja utradera islamismen, men för den sakens skull ändå kunna fatta att de flesta muslimer inte är terrorister som vill bomba västvärlden.

En stor skillnad är dock att en överväldigande majoritet av alla judar obegripligt nog verkar vara helt ok med ockupationen av Palestina.

Jättetråkigt om judarna liksom samer, romer, syrianer etc inte har en egen nationalstat men det innebär ju inte att man helt sonika kan ge bort andra staters land till dom som nåt slags plåster på såren för att folket har varit plågat.

Iof inte mycket konstigare än att vara motståndare till IS kalifat om dessa staters existens bygger på att förtrycka andra och inkräkta på andras rättigheter.

Annars skulle man ju inte ha något att invända vare sig mot staten Israel eller nåt kalifat.

Visserligen befinner sig dessa på olika grader på dålighetssskalan, men principen är densamma.

Vi skulle kunna besluta att ge bort Gotland till världens romer, samer eller syrianer, men då får man nog förvänta sig lite uppror och civilt motstånd från gotlänningarna. Om sen då USA kommer in i bilden och hjälper syrianerna, romerna eller samerna så kan man ju tänka sig att gotlänningarna blir rätt desperata.

Känns som om högerextremister skiter rätt friskt i palestiniernas rättigheter, så där kan man väl då lika gärna påstå att judarna och högerextrema är överens...

Jag har inget emot judar som medmänniskor däremot är jag starkt israelkritisk. De två sakerna måste man kunna skilja på.

Vad som däremot slagit mig är att det förvånar mig att anmärkningsvärt få vanliga vardagsjudar gör sin röst hörd eller protesterar när det gäller israels okupation samt bosättningarna som bara breder ut sig och driver palestinier från hem och odlingsmarker.

Om man där jämför med exempelvis den vanlige vardagsmuslimen så känns det betydlig vanligare att denne tar öppet ställning mot avarter som säger sig representera deras folk och religion.

Men judarna är bara tysta. Det kanske beror på att man anser att det som sker i Palestina är ok eller så handlar det om nåt helt annat? Kanske finns det interna debatter som vi andra aldrig för höra? Kanske finns det sociala krav som säger att man som jude inte öppet bör kritisera Staten Israel? Vad vet jag, men tyst är det...