Utanför på jobbet å olycklig

Hej, vad tråkigt att du har det så! Tror inte ngn gläds över att en person tar livet av sig. Jag tror att du måste ta initiativet, fråga hur helgen var, vad de ska göra ikväll etc. Jag är ingen supersocial person men pratar på, försöker säga ett par ord till alla kollegor men de tystaste mössen orkar jag inte engagera mig...jobbigt att alltid vara den som frågar eller håller samtalet igång. Kollegor är ju inte heller som vänner eller familj, drar de sig undan låter jag dem vara...

Jag känner igen mig också, jag har ett socialt jobb och det är inte heller några som frågar hur jag mår eller vad jag ska göra i helgen.
Oftast när jag ska berätta något för en kollega så hinner jag oftast inte berätta klart utan att dom pratar om sig själv istället.
På mitt jobb så är det mycket äldre som jobbar på mitt jobb och jag själv är ung, så det blir en väldigt stor ålderskillnad vilket jag spekulerar varför det blir som det blir.
Är det stor ålderskillnad mellan dina kollegor? Mitt tips är att komma ''till deras nivå'' om du förstår vad du menar det hjälpte mig lite.
Upplever du att blir utfryst alltså lite mobbad, i så fall skulle jag skulle då ta upp det med din chef.
Annars så skulle jag rekommendera lunchtid, man behöver inte prata bara ''sitta med'' och försöka att samtala med dom.

Grejen är den att jag har varit bättre och socialare förut. Det avtog plötsligt när jag började fundera och insåg att det är bara jag som tar initiativ och att något måste då vara fel på mig.

Ser mig själv som väldigt snäll och ödmjuk och tråkigt att man inte kan få dela med sig mer av det. Det är som du säger att är man tyst så blir man utstött och bortglömd..

Nja de flesta är medelålder och yngre. Tack för tipsen, men låter tråkigt om man inte kan vara sig själv för att passa in.

Nej ingen utfrysning/mobbning på det sättet, isåfall så blir det anmälan direkt.

Man blir ju aldrig medbjuden ut på lunch och är inte stark nog att bjuda in mig själv, så sitter oftast själv och lunchar..

Jag känner verkligen igen mig! Hur trivs du på ditt jobb för övrigt? När jag bytte jobb, så förändrades mycket till det bättre. Personer här är mer öppna för nya människor och då blev det även lättare för mig att kunna öppna upp och inte behöva känna att jag är sämre än alla andra.

När du skriver så här blir jag med ens så mycket mer medveten om att prata med eller ställa mer frågor till de som är lite tystare på jobbet. För sådana där känslor är nog mycket mer vanligt förekommande än vad man kan tro.

Sen tror jag snarare att problemet ligger i att man vänder sig lättare till de som väljer att prata. Vi människor är rätt enkelspåriga när allt kommer omkring. Jag tror inte att det är något fel på dig. Eller att dina kollegor medvetet fryser ut dig, iaf inte majoriteten. Försök att ta dig ur den onda tysthetscirkeln min vän.

Följer.

Har ett jättebra jobb annars och älskar arbetsuppgifterna. Jag kommer nog inte hitta ett lika bra betalt jobb igen så sitter i en lite svår sits känns det som, men hälsan måste nog gå före ekonomin egentligen.. men med dålig ekonomi så är jag rädd för att må dåligt över det istället.