Vad är det för fel på mig?

Kanske du skulle prova strap-on på din man? Kanske ni båda skulle gilla det? Eller klä honom i kvinnokläder...?

Jag kan förstå dig, tycker också att det är en tilltalande tanke men jag gillar även annat sex. Jag är också väldigt säker i min könsidentitet, hade aldrig velat vara man annars, men var liiite osäker något år i tonåren. Är en typiskt "tjejig tjej" nu. Säger också att jag är bi, men är nog mer komplicerat än så egentligen.

Jag hade iaf det tyckt varit väldigt kul att prova strap-on på en relativt feminin kille.

Får nog hålla med henne här. Fråga din heterosexuella make ifall det är okej om du knullar honom i röven med strap-on, eller om det går bra att du klär han i kvinnokläder när ni gökar, eller kanske båda två samtidigt. 

Då slipper du nog sex med honom en ganska lång tid framöver, kanske permanent.

Finns kanske en promilles chans att han gått runt med liknande kinks i skallen och blir överlycklig av förslaget. Win-win?

Det är något i den heterosexuella mannens psyke som överlag gör arslet till lite av en "no go - zone". Hade en flickvän som skulle upp med ett finger där en gång mitt i stundens hetta. Jag satte av som en förbannad katt någon sprutat vatten i ansiktet på, tog språng och slängde mig framåt rakt in i en bokhylla med näsan först.

Sååå, du har nog kommit över lite av en snöflinga där, håll hårt i honom.

Kvinnokläder däremot, det låter lite roligt. Kanske värt att testa.

Du bör inte ens försöka föra talan för alla heterosexuella män, då alla inte är likadana. Jag är t.ex. en heterosexuell man som njuter totalt av att få prostamassage. Det är superskönt, och jag brukar få rejäla orgasmer. Finns många heterosexuella män som uppskattar stimulans där bak i olika former.

Låt mig introducera dig till ett fantastiskt ord, en rentav magisk term.

Detta ord är Ö-V-E-R-L-A-G. När man slänger in det i en mening så betyder meningen helt plötsligt att det man säger inte kan appliceras på alla.

"Gäller de flesta, men inte alla".

Nederländare är ÖVERLAG längre än Kineser.

Heterosexuella män är ÖVERLAG negativt inställda till att bli fingerade i baken.

Om du läser det jag skrev igen så kanske du hittar detta ord.

(Det har två snygga kusiner också, "generellt" och "i det stora hela").

Låt mig introducera dig till ett fantastiskt ord, en rentav magisk term.

Detta ord är Ö-V-E-R-L-A-G. När man slänger in det i en mening så betyder meningen helt plötsligt att det man säger inte kan appliceras på alla.

"Gäller de flesta, men inte alla".

Nederländare är ÖVERLAG längre än Kineser.

Heterosexuella män är ÖVERLAG negativt inställda till att bli fingerade i baken.

Om du läser det jag skrev igen så kanske du hittar detta ord.

(Det har två snygga kusiner också, "generellt" och "i det stora hela").

Älskar din formuleringsförmåga.

Ja, vart ska jag börja. Är en kvinna i trettioårsåldern med man och barn. Enbart levt i heterosexuella relationer hela mitt liv. Dock varit förälskad/kär i tjejer tidigare.

Problemet är att jag inte tänder på män? Eller jag kan uppenbarligen attraheras av män och bli kär i män, men jag vill inte ha sex med dom. Det ger mig noll och ingenting. Har försökt intyga och övertala mig själv om att det inte är så men innerst inne vet jag att det är sanningen.

För att gå lite djupare in på problemet, så har jag en väldigt komplicerad sexualitet. Jag kan inte komma genom penetrationssex. Jag kan enbart komma om jag tänker att jag är en man som har sex med en kvinna. Dom kvinnorna är typiskt kvinnliga kvinnor till skillnad från tjejerna jag varit förälskad i som varit typ androgyna hipsterflator. Detta har också blivit värre, i tonåren kunde jag ha lite sexfantasier om killar emellanåt men det existerar i princip inte idag. Älskar min man och finner honom väldigt attraktiv, men vill helst inte ha sex med honom eftersom det är ett enda skådespel från min sida.

Vill också påpeka att jag är 100% säker på att jag inte är transsexuell. Trivs med min kvinnliga identitet på exakt alla sätt och vis förutom just detta då. Är även medveten om att jag förmodligen behöver professionell hjälp att reda ut detta men steget känns enormt stort att ta. Pratar inte med min man om detta alls men han vet att jag är ?bi? (eller vad i helvete man nu ska kalla det). Känns enormt skamfyllt och jobbigt att prata med någon om detta. Kan det finnas fler därute som jag? Det är som att sexualitet och kärleksliv har blivit helt separerat för mig.