DBT

Har ingen erfarenhet av DBT bara av MBT, har själv gått i MBT behandling för borderline.

Vet inte om DBT har samma upplägg som MBT med en gruppsession 1 ggr/v och individuell terapi 1 ggr/v?

Ja precis , 1,5 h individuell och 3 h i grupp !

Okej på MBT var det 1 1/5 timme i grupp och 1 timme individuellt.

MBT terapin hjälpte mig jättemycket och uppfyller ingen av de diagnoskriterierna jag hade när jag började.

Jag hade också svårt för att nå mina känslor och bar väldigt avstängd i början av behandlingen.

Var ofta rädd för att säga fel saker och hade höga krav på mig själv att passa in.

Gruppterapin var den absolut läskigaste jag gjort, sitta men en grupp människor och prata om känslor jag fattade inte hur det någonsin skulle kunna hjälpa mig.. men jag hade fel väldigt fel

Jag råder dig att även om du har en dålig dag så gå dit. Försök att berätta att det är en dålig dag och att du kanske inte är helt med, de terapeuter jag hade var jätteduktigt och kunde verkligen se fastän jag försökte dölja det så mycket jag bara kunde att det var en dålig dag. Det var jättejobbigt men efteråt kändes det ändå bättre.

Jag har sedan tonåren valsat runt hos kuratorer, psykologer, bup och diverse vårdinrättningar men aldrig blivit hjälpt förrän jag gick i mbt terapi. Då i tonåren hade jag endast diagnosen depression uns och det var jag själv som kände när jag blev vuxen att det är något annat än depression när det svängde så fort så många gånger om dagen.

Hade jag fått min borderline diagnos tidigare hade jag kanske inte behövt lida så länge men jag är inte bitter idag,

Jag var också mycket skeptisk till en början hur detta skulle kunna hjälpa mig då ingen kunnat hjälpa innan. Jag trodde att jag skulle förbli ett fall för psykiatrin i hela mitt liv. Idag har jag ingen kontakt med psykiatrin och äter ingen medicin.

De terapeuter jag hade var duktiga på att se och bekräfta och försökte i den mån de kunde att få mig att prata om det som var jobbigt just då.

Sen även om du kanske inte tror det nu så kommer du märka att det är faktiskt många i gruppen som sitter med ungefär samma känslor som dig och du kommer känna igen dig i det dom känner

Jaa jag har på samma sätt slussats runt utan att det hjälpt så har hopp inför dbt:n.

Förstår precis vad du menar med att en diagnos tidigare hade kunnat hjälpa dig, känner det samma. Dock var jag omedvetet diagnoserad med borderline i 2 år , det hade kunnat bespara mig på mycket kaos.

Alltså så fint att höra hur du blivit stärkt och klarar dig idag på egen hand och kan hantera allt eventuellt som kan uppstå med de verktygen du fått! Jag känner ju att jag alltid kommer att vara en börda inom psykiatrin så skönt att höra att du kände så förr men inte idag.

Låter som att du haft tur med både grupp o terapeuter , hoppas på att jag också har det!

Aldrig pratat med någon som har samma diagnos som mig förut, så känns alltid lite ensamt och förvirrande. Jag känner liksom så ofta att jag blivit feldiagnoserad, att jag inte är sjuk, jag har koll på läget och att jag inte aaaaalls kan känna igen mig i diagnosen. Sen smäller det och jag blir fucked up o inser att det visst stämmer för att fem minuter senare förneka allt igen. Kände du så eller hur upplevde du det? Är rädd för att gå i en behandlingen för något jag ej har. Utåt sett så är jag en glad o sprallig person (adhd) , ställer upp och skrattar högt, ingen hade kunnat ana mitt mörker. Känns som att jag ljugit ihop allt. Samtidigt som jag uppfyllde 8 av 9 kriterier så om något varit missvisande så lär det ändå stämma. Förstår du min ?förvirring ??

Jag känner inte igen mig i förvirringen du beskriver om diagnosen men jag känner så igen mig i känslan om psykiatrin. Innan min behandling tyckte jag att jag skulle låsas in på psykiatrin och att man skulle kasta bort nyckeln för enligt mig själv var jag ju i princip galen.

Jag känner igen mig det där att vara en börda för andra hade jätteproblem mer det och var väldigt innesluten och pratade bara med min psykolog och mitt boendestöd om det för jag ville absolut inte lasta någon annan med mina problem.

Förstår att det känns ensamt och förvirrande det är ganska starka känslor men jag hoppas innerligt att du kan känna att DBT terapin hjälper dig. För du förtjänar att må bättre och trots allt så finns det ett ljus i allt detta mörker fastän det låter som en klyscha just nu, jag trodde själv aldrig att jag någonsin skulle kunna få må bra!