• Fri 28 Jun 2019 15:51
    787 visningar
    21 svar
    21
    787

    Spöken, hjälp! Hur är man inte rädd?

    Tänker sammanfatta allt kort, jag har nyss fyllt 16 och började nyss på mitt första riktiga jobb. Jag städer hotellrum, och i onsdags var jag med om något som skrämde mig så mycket. Jag skulle uppför en trappa med en ikeakasse full med sängkläder, den var väldigt tung så jag var tvungen att sätta ner påsen, öppna dörren, sätta in påsen och sen gå in själv. När jag hade kommit in och dörren bakom mig höll på att stängas, hörde jag något, det är så svårt att förklara det. Det lät som om någon sprang upp ungefär 5 steg till det trappsteget jag stod på. Jag blev jätterädd men var ju tvungen att ta med mig kassen så kunde inte ta mig ifrån det snabbt. Jag har försökt komma på en förklaring, men jag var helt ensam på övervåningen, det är väggar på sidorna om trappen så det var ingen som sprang bredvid. Hörde det så tydligt precis bredvid mig..

    Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här men är det någon som har tips? Jag är så nervös inför att jobba imorgon, jag vill inte gärna bli jagad en gång till. Hur gör jag för att inte bli rädd?

    (Tror du inte på det paranormala, skriv ingenting. Vill inte höra elaka saker, så kan du inte hjälpa mig läs bara vidare i andra trådar)

  • Svar på tråden Spöken, hjälp! Hur är man inte rädd?
  • Fri 28 Jun 2019 22:36
    #13
    Anonym (K) skrev 2019-06-28 22:22:57 följande:

    Förstår att du är tonåring och tar allt som kritik. Men det var faktiskt bara sagt i välmening.


    Hur gammal är du, om jag får fråga?

    Att jag är tonåring har nämligen ingenting med saken att göra. Kritik kan jag ta, men det är skillnad på kritik och att säga till en person att "du har fel, sök hjälp" . Jag bad dig klart och tydligt att om du inte tror på det är det ingen mening med att du skriver, just för att jag vill ha HJÄLP och inte elaka kommentarer. Spelar ingen roll om det var väl menat, det kom ut riktigt elakt och du är inte välkommen.
  • Anonym (K)
    Fri 28 Jun 2019 22:48
    #14
    EFGH123 skrev 2019-06-28 22:36:56 följande:

    Hur gammal är du, om jag får fråga?

    Att jag är tonåring har nämligen ingenting med saken att göra. Kritik kan jag ta, men det är skillnad på kritik och att säga till en person att "du har fel, sök hjälp" . Jag bad dig klart och tydligt att om du inte tror på det är det ingen mening med att du skriver, just för att jag vill ha HJÄLP och inte elaka kommentarer. Spelar ingen roll om det var väl menat, det kom ut riktigt elakt och du är inte välkommen.


    Men herregud, läs kommentaren igen. ".... annars om du hör ljud i "syne" fler gånger så kanske du borde ringa vårdcentralen.". Ja fy så elakt och icke hjälpfullt..
  • Fri 28 Jun 2019 22:50
    #15

    Svara på min fråga, är du gullig.

  • Anonym (Likna­nde)
    Fri 28 Jun 2019 23:09
    #16

    TS, jag upplevde något liknande när jag var

  • Anonym (Likna­nde)
    Fri 28 Jun 2019 23:13
    #17

    När jag var i din ålder....vi bodde i ett äldre hus, och jag hörde helt tydliga steg på övervåningen. Jätteläskigt. Hände andra läskiga grejer i det huset också.

    Jag är övertygad om att platser kan vara hemsökta. Nu i vuxen ålder har jag bott i en lght jag tyckte det spökade i. Bor i ett annat hus nu sen några år tillbaka och här finns inga spöken.

    Tror inte det finns någon förklaring till det du upplevt. Är du mörkrädd? Det är jag, väldigt.

  • Anonym (Ccccc­ccccoo­oooooo­oooooo­o)
    Fri 28 Jun 2019 23:16
    #18
    Anonym (K) skrev 2019-06-28 22:48:55 följande:
    Men herregud, läs kommentaren igen. ".... annars om du hör ljud i "syne" fler gånger så kanske du borde ringa vårdcentralen.". Ja fy så elakt och icke hjälpfullt..
    Nej, det är inte "hjälpfullt". (Nytt ord?)

    Vi som har öppna sinnen behöver inte "råd" från såna som du.
    Så lämna gärna ts i fred.
  • DanneH­ade
    Fri 28 Jun 2019 23:17
    #19

    Hade tänkt reta dig. Men inser att jag själv nästan sket ner mig för någon månad sen när jag var ute och tältade runt kungsleden i Lappland och såg ett konstigt ljus som rörde sig på underliga sätt i himmelen.


    I en timma var jag på allvar orolig över att jag skulle bli bortrövad och anal-probad av utomjordiska turister.


    Sååå kanske lite samma grej.

  • Fri 28 Jun 2019 23:21
    #20
    Anonym (Liknande) skrev 2019-06-28 23:13:35 följande:

    När jag var i din ålder....vi bodde i ett äldre hus, och jag hörde helt tydliga steg på övervåningen. Jätteläskigt. Hände andra läskiga grejer i det huset också.

    Jag är övertygad om att platser kan vara hemsökta. Nu i vuxen ålder har jag bott i en lght jag tyckte det spökade i. Bor i ett annat hus nu sen några år tillbaka och här finns inga spöken.

    Tror inte det finns någon förklaring till det du upplevt. Är du mörkrädd? Det är jag, väldigt.


    Uscha! Jag har haft en väldig tur, bott i samma hus sen jag var 1 och har inte haft många upplevelser hemma. Lite saker som ramlat, men då skyller man på att huset är gammalt eller vinddrag osv. Jag såg även min förra katt sitta i köket, precis efter att han försvunnit. Vet inte om det var min hjärna som skojade med mig men det var så verkligt, han satt där och såg så fridfull ut.

    Ja, jag är väldigt mörkrädd. Har egentligen ingen riktigt anledning, mest sett en del skräckfilmer.

    Jag håller med dig, tror de flesta platser har någon där.
  • Anonym (Färg)
    Fri 28 Jun 2019 23:26
    #21
    Anonym (K) skrev 2019-06-28 22:22:57 följande:

    Förstår att du är tonåring och tar allt som kritik. Men det var faktiskt bara sagt i välmening.


    Fin härskarteknik du har.
  • Anonym (Spöke­n)
    Tue 2 Jul 2019 07:39
    #22

    Min son var med om en händelse för några år sedan. Alla i vår familj låg och sov,sonen vaken på sitt rum och såg på tv. Plötsligt hör han hur någon springer upp för trappan,det klampar som om det var någon som hade träskor. Han trodde det var någon som tagit sej in i vårt hus och kastade sej ur sängen för att försvara sej/oss. Men där fanns ingen. Han sprang ner och väckte mej och som sagt alla sov. Han var 15 år då och en period var han med om lite konstiga saker. Har fått höra att just i tonåren kan man vara mer mottaglig för det övernaturliga. Man är mera öppen som barn för det.

  • Anonym (Tror dig)
    Tue 2 Jul 2019 20:25
    #23
    EFGH123 skrev 2019-06-28 15:51:56 följande:

    Tänker sammanfatta allt kort, jag har nyss fyllt 16 och började nyss på mitt första riktiga jobb. Jag städer hotellrum, och i onsdags var jag med om något som skrämde mig så mycket. Jag skulle uppför en trappa med en ikeakasse full med sängkläder, den var väldigt tung så jag var tvungen att sätta ner påsen, öppna dörren, sätta in påsen och sen gå in själv. När jag hade kommit in och dörren bakom mig höll på att stängas, hörde jag något, det är så svårt att förklara det. Det lät som om någon sprang upp ungefär 5 steg till det trappsteget jag stod på. Jag blev jätterädd men var ju tvungen att ta med mig kassen så kunde inte ta mig ifrån det snabbt. Jag har försökt komma på en förklaring, men jag var helt ensam på övervåningen, det är väggar på sidorna om trappen så det var ingen som sprang bredvid. Hörde det så tydligt precis bredvid mig..

    Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här men är det någon som har tips? Jag är så nervös inför att jobba imorgon, jag vill inte gärna bli jagad en gång till. Hur gör jag för att inte bli rädd?

    (Tror du inte på det paranormala, skriv ingenting. Vill inte höra elaka saker, så kan du inte hjälpa mig läs bara vidare i andra trådar)


    Jag har varit rätt skeptisk till spöken och liknande hela mitt liv, i mitt familjehem var Illustrerad vetenskap familjebibeln och skulle säga att jag överlag är en väldigt rationell, faktabaserad människa. 


    Tills(!) jag började gå på en skola där hälften av lokalerna var riktigt gamla. Jag jobbade över mycket, ensam, och på kvällarna kunde det hända mycket mysko grejer som jag ärligt talat inte kan förklara. T.ex. att dörrar öppnades och stängdes, dörrar där en behövde nyckel + tagg + kod för att komma in, utan att det var en levande människa där. Eller tre datorer som slogs på samtidigt. Eller att "play"-knappen på en gammal kassettbandspelare trycktes ner och en låt började spela med volymen på max. Allt hände oftast efter kl 22 på kvällen. Första gången något hände så blev jag, precis som du, fruktansvärt rädd. Jag var ensam i huset och kände nackhåren resa sig, första gången kassettbandspelaren gick igång så sprang jag fram och drog ut kontakten, rafsade ihop mina saker och sprang ut, trots att mitt arbete låg framme och jag egentligen behövde städa untan. 

    Mitt sätt att "hantera" det var att 1) berätta för andra vad som hänt, oavsett hur folk reagerade. Mer som ångestreducering. Jag sa det ofta som ett skämt "haha, alltså igår när jag var i skolan själv så...", några gånger berättade klasskompisar liknande historier och jag slapp känna mig ensam. Det jag sen gjorde var att 2) spela musik och prata för mig själv eller prata "till någon". Till slut blev det som att så fort jag hörde något obehagligt, t.ex. att den superlåsta dörren öppnades, så sa jag högt "jag vet inte vem du är, men jag bryr mig inte, stick och brinn" typ. Låter helt sjukt och nu när jag skriver det så inser jag hur kokko det låter, men det kändes liksom bra att markera "det här är min plats, jag är inte rädd, jag lever, du är en ande/spöke/whatever". 

    Hitta ett sätt som gör att du inte går runt och är rädd. för då kommer dina hjärnspöken gå igång och alla ljud du hör kommer skrämma dig. Tänk att det är någon sorglig jävel som dött, som är kvar, som försöker liva upp tillvaron lite. Tänk att du lever, och vad det än är som skrämmer dig, så kan det/den inte göra illa dig fysiskt. 

  • Anonym (Testa­)
    Tue 2 Jul 2019 20:32
    #24

    Prova att säga till nästa gång du ska upp för den trappan, typ, hej, här kommer jag och ska städa lite. Om det är ett spöke får det då veta vad som är på väg att hända och behöver inte springa med dig och kolla. Plus att det känns normalisera de att höra sin egen lugna glada röst även om det är tillkämpat.

  • Anonym (Testa­)
    Tue 2 Jul 2019 20:44
    #20
    Anonym (Testa) skrev 2019-07-02 20:32:07 följande:

    Prova att säga till nästa gång du ska upp för den trappan, typ, hej, här kommer jag och ska städa lite. Om det är ett spöke får det då veta vad som är på väg att hända och behöver inte springa med dig och kolla. Plus att det känns normalisera de att höra sin egen lugna glada röst även om det är tillkämpat.


    *normaliserande
  • Anonym (Anony­m)
    Sun 7 Jul 2019 11:27
    #21

    Du behöver inte vara rädd. Spöken kan inte göra särskilt mycket. De har inga sådana rättigheter. Har också jobbat på plats med åtminstone ett spöke. När det höll på och störa med oss så röt vi bara till och då brukade det faktiskt sluta. Testa det.

Svar på tråden Spöken, hjälp! Hur är man inte rädd?