• Wed 3 Jul 2019 09:27
    5939 visningar
    479 svar
    479
    5939

    Alla med BF JANUARI/FEBRUARI 2020!

    Hej!

    Hoppas på att hitta fler med BF JANUARI/FEBRUARI 2020! Hur går det med era graviditeter? Symptom? Svårigheter?

    Välkomna!

  • Svar på tråden Alla med BF JANUARI/FEBRUARI 2020!
  • Wed 3 Jul 2019 12:06
    #3

    Åh va kul, grattis!! Är det era första graviditeter eller är ni omföderskor?

    Själv har jag BF 25/1-2020 och detta är min andra graviditet! Har en son på 12 månader också :)

    I förra graviditeten mådde jag riktigt dåligt de första veckorna, men denna har jag mått toppen! Fram tills idag... låg och spydde som bara den och bara tanken av mat får magen att vrida på sig.. Går in i vecka 12 på söndag - ska man inte må bättre nu egentligen om man mått dåligt tidigare??

  • Wed 3 Jul 2019 12:08
    #4

    #Littlestar78 , vi håller tummarna tillsammans med dig! Det går nog bra!

  • Wed 3 Jul 2019 12:27
    #7
    Littlestar78 skrev 2019-07-03 12:13:33 följande:

    Jag har två barn sen innan, en tös på 9 och en kille på 17 så denna lilla parvel i magen är verkligen en "sladdis".

    Jag är inte purung precis haha, fyller 41 imorgon


    Oj! Underbart med syskon stora nog att hjälpa till, eller?? Gratulerar i förskott :) !!
  • Wed 3 Jul 2019 22:44
    #11
    Littlestar78 skrev 2019-07-03 12:34:46 följande:

    Tack Men vet du, jag är inte en dag äldre än 25 inombords haha


    Det är bra det, för ålder är bara en siffra:D
  • Wed 3 Jul 2019 22:45
    #12
    Emmissss skrev 2019-07-03 13:36:22 följande:

    Det är vårt första barn :) 28 & 34år gamla!

    Lägger till dig! :)

    BF; 

    13/1 Emmissss

    25/1 eeat

    19/2 Littlestar78


    Okey, stort grattis! Finns inget bättre än små människor man "tillverkat" tillsammans hehe :D
  • Wed 3 Jul 2019 22:46
    #13
    couleours skrev 2019-07-03 14:59:47 följande:

    Hej, jag hänger gärna på här!

    Tredje barnet beräknad till 26/1-20. Har två döttrar sedan tidigare, 6 och 4 år gamla. Har varit hemskt illamående och haft yrsel, men det har börjat lägga sig. Nu är det bara tröttheten kvar, men om den blir lik tidigare graviditeter kommer den inte att ge med sig heller, hehe. Var på tidigt ultraljud i v. 9, KUB blir den 19 juli och inskrivning hos BM den 29:e.

    Grattis till alla era graviditeter!


    Välkommen! :D jobbigt.. hade du det genom hela graviditeterna??:O
  • Wed 3 Jul 2019 22:50
    #14

    Är det någon som blivit illamående i de så kallade "spökveckorna" när allt egentligen ska lugna sig??

    Känner mig sjukt förvirrad över detta! Hade illamående i de tidiga veckorna i förra graviditeten!

    Jag är 24 år och pappan till barnen 27 år :)

  • Thu 4 Jul 2019 08:55
    #16

    Och vad är det sköna respektive jobbiga med era graviditeter och allmänt mående nu?

    För mig:

    + Cravings efter sånt jag åt som barn, ständiga nostalgitrippar haha

    - Illamående, plötsliga kramper i överkroppen (som läkare inte kan förklara) och ångest över att amningen ska skita sig igen

  • Thu 4 Jul 2019 13:19
    #20
    Carrie123 skrev 2019-07-04 11:13:30 följande:

    Hej, dina symtom later liknande som de jag har/har haft da jag inte heller har de tydliga "illamande och superomma brost"! Ar i vecka 8+3 idag.

    Nar jag plussade 4/6 sa madde jag mest lite "konstigt" illa, men trodde jag var trott och har precis kommit hem fran en stressig helg i Sverige. Madde mest illa nar jag atit och inte annars. Min kondition var som bortblast och som dig sa var jag matt snabbt och var heller inte sugen eller hungrig. Sen var min mage supersvullen och fick ofta kramp i tarmarna, men det verkar gatt over.

    Mina brost var omma i borjan (ibland bara brostvartorna och ibland i sjalva brosten), men nu ar de bara lite svullna och brostvartorna/vad det nu heter runt om ar storre an innan. 

    Jag dor av hunger och vaknar "utsvulten". Jag ater ett knacke innan jag aker till jobbet och sedan frukost, en frukt och lunch och ar fortfarande lite hungrig efter det haha! Igar at jag en ganska stor steak sandwich och pommes med nagra killar pa jobbet och at lika mycket som dem haha! Forsta gangen jag kunnat ata hela den portionen och forsta gangen jag inte kande mig hungrig efter 5 minuter. Dock kan jag ocksa ma lite illa om jag inte ater ofta. 

    Mina starkaste symtom ar nog anda den forlamande trottheten och att jag ar kanslomassigt ostadig haha! Jag kan grata latt och kanner mig lite nere, men jag vet ju att jag innerst inne ar superglad for att vi ska fa barn!

    Vi ska beratta for min mans mamma idag (hon bor langt bort sa blir via Skype), hans bror i helgen (som ocksa bor i annat land och vi ska traffa dem och passar da pa). Mamma far veta pa mandag nar hon kommer hit och sen far alla andra veta i augusti efter vecka 12. Tycker det ar sa laskigt att beratta, men da vi bor pa Irland sa passar vi pa att beratta for folk nar vi traffar dom istallet for att ta det pa telefon senare. 

    Vi gjorde tidigt ul i vecka 6+3 da jag ville veta att det verkligen var en bebis dar och se hur langt gangen jag var. 

    BF 10/2 och det ar forsta barnet!


    Åh haha! Tycker du det var värt med ett tidigt UL? Jag gjorde inget med första men funderar på ett nu då jag för det mesta inte känner mig gravid alls.
  • Fri 5 Jul 2019 23:10
    #30
    HVL skrev 2019-07-05 07:23:10 följande:

    Första barnet , 32 år min sambo 31. BF 18/1 så är nu i v.11+5. Märkte det pga. en förlamande trötthet som ännu inte gett med sig , tog en "nap" ca 2 h varje eftermiddag efter jobbet de första oupptäckta veckorna =). Superrolig , spännande och lite oroligt fortfarande (pga. tidigt). 

    Har mått lite illa , spytt 3 gånger men annars inget speciellt mer än lite selektiv med mat vill inte äta det jag brukar äta. Så många förändringar med kroppen som är svåra att tackla när det kommer till ork , är van att träna mycket styrkelyft och  crossfit men tröttheten har förlamat mig och en promenad på 8km tar ca 1h 45 min. Jag förstår att detta är normalt men det är svårt att vänja sig vid att kroppen inte orkar det som hjärnan är inställd på. Har förstått att tröttheten "ska" ge med sig snart. 

    Gjorde ett tidigt VUL för att konstatera hur långt gången jag var (långa menscyklar på 35-45 dagar) och var då i v.8, ska på KUB den 10/7 .

    Mycket ny och okänd mark i allt vad de kommer till barnvagnar , förberedelse av förlossning m.m så känner att detta kan vara en bra tråd att bolla i. 

    BF;

    13/1 Emmissss, zebrans 

    18/1 HVL 

    25/1 eeat 

    26/1 couleours 

    6/2 solrosbarn 

    10/2 Carrie123 

    19/2 Littlestar78


    Grattis! Jag är också en träningsmänniska, dock styrketräning och promenader men inte crossfit :) Om du är ett fan av promenader, i blandad terräng, rekomenderar jag starkt Mountain Buggy! Fy så bra. Hade en "cityvagn" innan som inte klarade sig till min sons ettårsdag, mina promenader tog kål på dämparna haha!
  • Sun 25 Aug 2019 12:03

    Hallå där! Hur går det för alla medgravida? :)

  • Wed 9 Oct 2019 07:02

    Vecka 25 nu och som många påpekar här (omföderskor) glömmer man stundvis bort att man ens är gravid. Jag har ökat 7-8 kg redan, hade ett BMI på 23 innan graviditeten (normalviktig) - är detta för mycket?! Jag gick upp nästan 30 kg med första som tog ca 10månader att bli av med, så är lite nojjig. Var vältränad innan så mycket muskelmassa försvann och kroppen kändes mycket svagare.

  • Sun 5 Jan 2020 08:26
    Carrie123 skrev 2020-01-04 15:56:56 följande:

    Hej alla! Hoppas ni hade en bra jul och ny år samt är peppade att snart ha er bebis här!

    Jag skrev innan jul att min bm/läkare nämnde att jag behöver ta det lite lugnt med viktuppgången då jag i vecka 31+6 (9/12) hade gått upp 15kg. Jag blev ledsen och drog ner väldigt mycket på maten och hade ångest och mådde inte så bra. Jag räknade inte kalorier, men låg på kanske 1500 per dag i 2 veckor och tänkte på allt jag stoppade i mig. Jag hade nästa besök inbokat 2 veckor senare (23/12 i vecka 33+6) och hade då samma vikt som vid första mer eller mindre och kände mig glad att jag inte gått upp något.

    Under jul och nyår fortsatte jag tänka på vad jag åt och är mycket mer relaxed nu och kan äta mer ?vanligt?, men åt såklart julmat och lite godis och sånt. Dock mindre än vanligt!!!

    Nu äter jag typ frukost (gröt, jordnötssmör och banan för ca 300kcal), lunch som är max 500 kcal (kan vara bröd med tonfiskröra eller äggröra, äggröra med skinka, liten portion husmanskost eller liknande) och sen kanske nötter eller yoghurt på eftermiddagen som är typ 200kcal. Middag blir väl lite mer men skulle inte gissa på mer än 700kcal då jag försöker tänka på att äta nyttigt. Så inget överätande med massa bullar, godis eller extremt stora portioner. Jag har räknat kalorier innan i mitt liv så har bra koll på portioner och ungefär vad jag stoppar i mig ändå. Jag försöker promenera men får lätt ont i ryggen så blir inte mer än 1h om dagen kanske. Försöker städa och greja hemma så jag inte bara ligger på soffan (jobbar inte). Nu vägde jag mig idag och hade gått upp 1,5kg igen.... Jag skulle förstå det om det om jag åt en massa, men jag gör ju inte det...

    Vet inte hur jag ska tänka eller slappna av riktigt. Har bf 11/2, men kommer snittas 5/2 vilket är en liten tröst då det är ?över? lite tidigare. Åt mycket i början av graviditeten då jag var så extremt hungrig men även trött. Brukade träna 4ggr per vecka innan styrka och HIIT så sjävklart var min förbränning bättre då. Jag undrar dock hur man vet att man samlar vatten?

    Tack alla och hoppas ni har mindre dumma hjärnspöken!


    Är det ditt första barn? Jag tycker det är konstigt att din bm sagt så. Speciellt om du innan graviditeten var väldigt aktiv och låg på normal BMI (även om det måttet bör tas med en nypa salt då "muskler väger mer än fett" och drf kan vara missvisande). Jag gick upp 25kg med mitt första barn och min BM kommenterade aldrig mer än att så länge jag går ner inför nästa graviditet så startvikten inte blir så stor så gör det inget! Hon sa att de pratar om vikt med gravida av anledningen att man inte ska hamna i en ond spiral och gå upp mer och mer för varje graviditet pga ökad startvikt. Sluta orora dig och njuuuuut. Jag gick ner allt långt inför denna graviditet och jag blev gravid med andra barnet när första var 10 månader. Nu har jag gått upp 18kg och har BF 29e januari. Ta allt de säger med en nypa salt.
  • Sun 5 Jan 2020 08:33
    MammaPolly skrev 2020-01-01 22:01:44 följande:

    Nu börjar min förlossningsoro komma.... bara några veckor kvar, troligtvis dagar iom min två som var tidiga.

    Mest orolig är jag för att föda i bilen eller själv hemma.....

    Min yngsta var ute ca två timmar efter vattenavgång!

    Någon mer med liknande oro?


    Oj! Jag delar din oro. Fastän jag blev igångsatt med första barnet så kände jag inte av att jag var öppen 2-3 cm när jag kom in för igångsättning. Nu var inte första förlossningen så lång, blev igångsatt vid 14-15 tiden och sonen föddes vid 02:10 men jag är så orolig nu! Mer än första gången! Just för att folk säger att det går så pass mycket snabbare. Är rädd att inte känna av att förlossningen är på g som första gpngen och sedan behöva åka in krystandes i taxin! Så jag förstår din oro! 2 timmar, ooooh! Har ni nära till sjukhuset? Vi har som tur är 5min med bil till närmsta
  • Sun 5 Jan 2020 10:49
    MammaPolly skrev 2020-01-05 09:58:16 följande:

    Tror inte man alltid känner de första centimetrarna... jag gick öppen ca 2cm med båda i mer än en vecka innan det var dags, vilket var helt normalt....

    Med när det satte igång kände du väl?

    Ja alltså med 1a hade jag sammandragningar som inte gjorde ont på förmiddagen och under eftermiddagen kom det igåbg ordentligt och när vi efter en stund åkt in va jag öppen 5cm och huvudet var långt ner!

    Några timmar senare var allt klart.

    Fick efter den fl panik inför nästa k gra år senare då jag inte hunnit få smärtlindring så vi åkte in direkt vid vattenavgång 2a gången. Trots att bm ville vänta då jag inte hade några sd...

    Nu har vi ganska nära, 15 min kanske.... men mycket ska ordnas denna gång med barnvakt osv. Sånt löste sig förra gången då vi av ren händelse sov hon mina föräldrar när vattnet gick.


    Jaha ok!

    Vilken tur att ni hade barnvakt! Är du rädd att behöva föda ensam? Eller ensam och ensam men utan din partner på sjukhuset?
  • Sun 5 Jan 2020 17:44
    MammaPolly skrev 2020-01-05 15:12:39 följande:

    Största skräcken är nog att föda på vägen in tror jag...

    Sammtidigt som jag väntar en stor krabat så finns ju oro för komplikationer över lag...


    Jaha ja.. Då är vi två! Min första var stor och nummer 2 följer brorsans spår haha.. Vi har dock kanske ingen barnvakt och var rädd för nån månad sen att behöva föda utan pappans stöd som jag fick med första. Men nu känns det snarare bra när jag tänker på att han ska vara med första barnet så det inte blir sån stor chock att båda är borta och sen kommer vi med en ny bebis från ingenstans haha.. svårt att förklara för en 1,5 åring!
  • Mon 13 Jan 2020 09:46
    josefiina skrev 2020-01-12 19:42:27 följande:

    Min lilla tös med bf 14/1 tittade fram imorse efter ett relativt kort och intensivt förlopp. Kl 23 kände jag första värken som fick mig att anta att det kunde vara på G, styrkt över att slemproppen släppt samma dag. Sen ökade det upp fort och när jag kom in på BB 03.25 var jag öppen 3cm 1h senare 10cm och på 3min i krystvärkar var hon ute. Nu myser vi hud mot hud då hon har svårt att komma upp i temperatur.

    Njuter nu till fullo lycka till alla andra! Hejjar på er! :)


    GRATTIS!!:)
  • Mon 13 Jan 2020 09:52
    josefiina skrev 2020-01-12 19:42:27 följande:

    Min lilla tös med bf 14/1 tittade fram imorse efter ett relativt kort och intensivt förlopp. Kl 23 kände jag första värken som fick mig att anta att det kunde vara på G, styrkt över att slemproppen släppt samma dag. Sen ökade det upp fort och när jag kom in på BB 03.25 var jag öppen 3cm 1h senare 10cm och på 3min i krystvärkar var hon ute. Nu myser vi hud mot hud då hon har svårt att komma upp i temperatur.

    Njuter nu till fullo lycka till alla andra! Hejjar på er! :)


    Var det ditt första barn? Om inte, hur var värkarbetet i jämförelse med andra gångerna?
  • Tue 14 Jan 2020 17:16
    josefiina skrev 2020-01-13 11:11:13 följande:

    Det var mitt andra. Det är två helt olika förlossningar.

    Med första gick vattnet sipprande och värkarna tilltog sakta och segt. Han var ute ett dygn senare.

    Nu gick det undan och det blev otroligt intensiva värkar. Det gjorde som Doktorn själv sa till mig jävligt ont eftersom allt skulle ske på en gång istället för som i en process.

    Jag vet inte om det var svar på din fråga om värkarbetet eller hur funderade du?


    Jaha okej! Ja det va ett bra svar :) Vilken förlossning upplevde du som "lättast"?
Svar på tråden Alla med BF JANUARI/FEBRUARI 2020!