Vi som försökt bli med barn i minst 8 månader

Jag tycker absolut att du ska vara ärlig mot dina vänner och berätta, ämnet verkar ju ha varit uppe om hur lång rid det tog för dem. Det är ju omöjligt för dem att ha någon förståelse och kunna stötta sig om de inte ens vet vad du går igenom. Och i dessa tuffa påfrestande situationer så behöver msn stöd, pepp och att bara få ventilera, genom att inte prata om det så gör man det till nåt fult, men det är helt normalt, det är sååååå många i just din situation, jag har varit där en gång och är på väg dit igen. Stor kram!

Tack <3 nej jag vet att mina vänner kommer förstå och stötta. De skulle inte reagera på något annat sätt. Jag vet inte om det är man skäms typ? För det gick så lätt för dem men inte för mkt. Även att det är extremt vanligt plus att deras syskon har haft problem så ämnet är inte helt främmande för dem.

Hur känner du inför utredning? Har du pratat med dem och fått det bekräftat?

Vi kommer nog vänta några försök till för har ändå en positiv känsla! Har inga problem i släkten, jag har regelbunden mens och äl så det borde gå inbillar jag mig! Men ena dagen känner jag så och andra typ: det här kommer aldrig gå!!! Vi har väldigt mycket att stå i under hösten med nytt hus som vi ska renovera så därför känns det bättre att vänta ett tag till med utredning. :)

Har BIM imorgon. Har en positiv känsla denna gång vilket jag inte haft innan. Hoppas hoppas

Det var positivt! Jag är gravid!

Vi kommer nog vänta några försök till för har ändå en positiv känsla! Har inga problem i släkten, jag har regelbunden mens och äl så det borde gå inbillar jag mig! Men ena dagen känner jag så och andra typ: det här kommer aldrig gå!!! Vi har väldigt mycket att stå i under hösten med nytt hus som vi ska renovera så därför känns det bättre att vänta ett tag till med utredning. :)

Har BIM imorgon. Har en positiv känsla denna gång vilket jag inte haft innan. Hoppas hoppas

Jag och min pojkvän har försökt i ett år nu... Det är så himla jobbigt. Fem st av mina närmsta vänner har fått sitt första barn detta året . Tre av mina närmsta. Jag känner mig mest som ett bihang när vi hänger. De har ju allt att prata med varandra om bebisar. Värsta drömmen att få barn samtidigt som sina vänner.. de lever drömmen typ... Jag kan inte få ur mig orden att vi har försökt i ett år.. Jag vet att jag borde berätta men det går inte..Är rädd för att vår vänskap ska ändras. Det gick på deras första och andra försök för alla fem... Jag känner mig så ensam i detta. Och otroligt rädd . Nu efter semestern ska jag ringa för att få påbörja en utredning. Ett helt jävla år har gått utan att någonting har hänt. Så himla kul är det inte med sex längre.. min pojkvän har svårt att förstå också. Han tycker att jag bara klagar och att jag kanske ska va nyttigare.. Ja men tack för att du lägger all skuld på mig..

Men fy för din pojkväns elaka kommentarer :( Kan du prata med honom för att få honom mer förstående? Felet kan ju lika gärna ligga hos honom...

Det måste vara SKITTUFFT för dig när dina kompisar nyligen har fått bebisar. Tack och lov har jag inga vänner med så små barn, tror inte jag hade klarat av det. Förstår att det är svårt för dig att våga berätta och prata om det. Jag känner samma sak. Vill inte heller att alla ska veta att vi försöker. Vi får ganska mycket påtryckningar och hintar om barn från vänner och familj. Senast igår när vi var på fest pratade jag med svärmor o några till om att vi ska ha valpar på våran hund och jag vet inte exakt när för jag måste ju kunna vara hemma med dem. Då säger svärmor att du får se till att ha en bebis och vara mammaledig samtidigt. Om hon bara visste att det var exakt vår plan men den ser ut att spricka nu :(

Jag och min pojkvän har försökt i ett år nu... Det är så himla jobbigt. Fem st av mina närmsta vänner har fått sitt första barn detta året . Tre av mina närmsta. Jag känner mig mest som ett bihang när vi hänger. De har ju allt att prata med varandra om bebisar. Värsta drömmen att få barn samtidigt som sina vänner.. de lever drömmen typ... Jag kan inte få ur mig orden att vi har försökt i ett år.. Jag vet att jag borde berätta men det går inte..Är rädd för att vår vänskap ska ändras. Det gick på deras första och andra försök för alla fem... Jag känner mig så ensam i detta. Och otroligt rädd . Nu efter semestern ska jag ringa för att få påbörja en utredning. Ett helt jävla år har gått utan att någonting har hänt. Så himla kul är det inte med sex längre.. min pojkvän har svårt att förstå också. Han tycker att jag bara klagar och att jag kanske ska va nyttigare.. Ja men tack för att du lägger all skuld på mig..

Jag och min sambo har oxå försökt ett år, men jag har problem med ägglossningen, men håller på med utredning. Förstår precis hur du känner, två av mina närmsta har fått barn och den ena ska ha nr två i november. Min syster ska ha i augusti och hon blir gravid så fort hon tänker på barn typ. Men jag har valt att berätta för mina vänner och min syster, det känns bra. Jag har någon att vända mig till förutom min sambo, min sambo är inte så insatt (jag försöker lära honom det jag kan) därav pratar jag mycket med min syster. Det jobbiga är att resten av familjen hela tiden frågar när vi ska ha barn, min mamma har till och med frågat min syster om det... Men jag tycker absolut att du ska berätta för dina vänner. Försök prata med din kille och verkligen förklara hur du känner, i mitt fall så ligger just nu "problemet" hos mig och det är riktigt påfrestande men jag vet vad problemet är iaf.

All lycka till dig!

Ja man känner sig väldigt ensam många gånger..alltså de lever verkligen drömmen..mammalediga tillsammans. Barnen lika gamla och alla har fått tjejer också. Jag börjar bli knäpp och tänker snart att det är bättre jag väntar in tills de ska då sitt andra barn så jag slipper va hemma själv men så kan man ju inte tänka. Jag ska ju leva mitt liv och inte deras men om de bara visste hur tufft det är ..många gånger har jag haft ångest innan vi ska ses för jag vet att jag bara kommer sitta där typ och de har fullt upp vilket är helt förståeligt såklart med små bebisar!! Hemskt att det ska ha blivit så när man ska träffa sina bästa vänner... Så jobbigt att alla vänner får samtidigt med..

Usch vad jobbigt. Pressen från alla är det jobbigaste. Man kan tyvärr inte styra sin kropp:( kram till dig