Vi som försökt bli med barn i minst 8 månader

Jag som inte alls tänkte ens försöka se några symptom eller så denna månad lyckades inte så bra. Haha

Upptäckte att jag har mycket äl flytningar idag(äggvite) dock med blod i. Alltså det var ganska mycket blod. Brukar det vara så, eller vad kan det bero på?:/

Jag brukar alltid få ont vid äl, men känner inget alls.

Det är nog inte helt ovanligt med blod i samband med äl men ?konstigt? om du inte fått det innan?

Hej på er! Jag är gärna med i er tråd. Jag är gammal i gamet. Fick för 3 år sedan en dotter efter 3 års försök, tillslut lyckades vi på första ivf-försöket.

Nu har vi haft oskyddat sex i 1.5 år men det har inte hänt något. Vi har inte sökt hjälp (tydligen är vi väldigt bra på att vänta haha).

Men herregud vad jag vill ha ett syskon till mitt barn. Tänk att få se det där plusset utan att ha gått igenom en Ivf!

Jag är otroligt tacksam för min dotter och blir det inga mer barn accepterar jag det! Men jag hoppas ändå!

Hur länge har ni andra försökt? Och har ni frågor om fertilitetsutredning för oförklarligt barnlösa så kanske jag kan svara på något!

Hej. Vi har försökt i 15 månader. Går på utredning och fått provera. I september ska vi börja med letrozol. Ska göra 3-4 kurer. Problemet är att jag. sällan/aldrig har ägglossning trots att jag har mens varje månad. Funkar inte det ska vi göra IVF. De är oerhört tufft. De enda jag vill är att bli gravid. Extra tufft när många(5 nära) vänner är gravida/precis fått barn. Jag orkar inte umgås med dom och det är väldigt jobbigt att känna sån avundsjuka och känna att man inte vill umgås med dom. Hur tacklar ni andra allt detta med de sociala? Mannen känner inte likadant och tycker att de är konstigt när jag säger så. Klart vi ska umgås ändå liksom? Men så känner jag inte.. De är så himla jobbigt att se magar överallt och när vänner pratar barn. Alla vänner på mannens sida har barn så de är mkt prat om barn. Kände att jag behövde skriva av mig lite..:/ håller tummarna för alla som kämpar.

Hej. Vi har försökt i 15 månader. Går på utredning och fått provera. I september ska vi börja med letrozol. Ska göra 3-4 kurer. Problemet är att jag. sällan/aldrig har ägglossning trots att jag har mens varje månad. Funkar inte det ska vi göra IVF. De är oerhört tufft. De enda jag vill är att bli gravid. Extra tufft när många(5 nära) vänner är gravida/precis fått barn. Jag orkar inte umgås med dom och det är väldigt jobbigt att känna sån avundsjuka och känna att man inte vill umgås med dom. Hur tacklar ni andra allt detta med de sociala? Mannen känner inte likadant och tycker att de är konstigt när jag säger så. Klart vi ska umgås ändå liksom? Men så känner jag inte.. De är så himla jobbigt att se magar överallt och när vänner pratar barn. Alla vänner på mannens sida har barn så de är mkt prat om barn. Kände att jag behövde skriva av mig lite..:/ håller tummarna för alla som kämpar.

Halloj!

Men så sköönt att ändå lyckas på första ivf-försöket, även om jag förstår att det är tufft att det inte tar sig utan. Vad var anledningen enligt er utredning? Brukar du använda dig av äl-test eller kör ni bara regelbundet med sex?

Vi är på vårt elfte försök nu! Faktiskt positivt inställd denna gång eftersom vi lyckades få till flera ligg i samband med detta haha.

Vi var ofrivilligt barnlösa. På pappret var vi mer än perfekta. Men det hjälpte tydligen inte. Jag tror jag har endometrios men det är inget som vi bekräftat med operation.

Inga ältester, vet när jag har ägglossning. Så det är bara att ha sex kring äl. Men det har aldrig tagit sig.

Hoppas verkligen att ni lyckades denna gång! Jag hoppas att vi med fixade det! Men jag är så sjukt van vid att vara skengravid och känna alla möjliga symptom så jag vet att det inte är vår tur än.

Jag vet inte hur man gör smilegubbar här på familjeliv, förstår om mina inlägg känns monotona haha!

Ska ni gå vidare med utredning sen?