BF Mars 2020

God morgon tjejer.

Idag ska jag åka på inskriving. Det känns så himmla stort.. 

oj så nervös jag är inför allt detta. 

Eftersom detta är vårat första så kanske ni vill  dela lite info till mig / varandra.

tex vad man ska / inte ska äta.

jag började äta folsyra samma dag som vi valde att försöka skaffa barn, det har jag hört ska vara bra när jag pluggade på om tvillingar.

har även hört att man inte ska åta rosa kött. stämmer det ? 

jag förstår det. man kan inte riktigt ta in det än. 

ja det är tydligen ganska mycket man ska tänka på vad man stoppar i sig,

Jag får ställa massor av frågor i eftermiddag som jag kan dela med mig :) 

Har ni några känningar än ? 

Jag har haft ganska ont på höger sida, nästan som att någon drar i äggstocken :O  annars känner jag ingenting alls. 

ÅÅÅ Jag är så glad för oss alla som ska bli Mammor <3

Hej tjejer. 

Gud va kul det var igår med inskrivning. känndes mer verkligt. 

fick tips om appar så man kan följa sin graviditet. ( jag använder preggers )  innan använde jag preglife men jag tycker den andra passar mig bättre, 

vi prata om mycket om stress då jag är mit uppe i en period med mycket jobb och hel renovering hemma. så jag har varit lite orolig. men hon sa att man kan inte få missfall för stress eller att lyfta för tungt så det känns mycket bättre, 

vi prata om så mycket bra :) 

det kommer ni också känna närni skriver in er. 

det som var lite klurigt var fisken, man får inte äta insjöfisk :) 

idag mår  jag bättre, inga dragningar en så länge.  så det känns som en helt vanlig dag :) 

 

 Oj det vet jag inte.  jag vet vilken vecka jag är i så jag ändrade bara till det :) 

Det hoppas vi på att du får. 

Jag ska vara ärlig och säga att jag har varit lite orolig då jag inte känner någonting, inte illamående, känner inget i brösten heller. 

( jag blev gravid för 10 år sedan av ett misstag och då visste jag inget förens  V12 och fick såklart panik. ) " behöll det inte "  så det kanske dröjer innan jag känner något eller bör jag vara orolig ? 

Hej på er! Jag plussade precis för 1tim sen!! Har en liten tjej på 1år här hemma och med henne tog det över 1år men nu tog det sig på 4e försöket!! Vi är så glada! Ena Appen säger bf 31mars andra säger 1a april.. hoppas det är okej att jag är med här?

Nej 31mars eller 1a april? Eller tänker alla mina appar fel haha?[/

Haha sorry, tänkte helt fel! Du har rätt. Då är jag också beräknad 28 mars enligt ena appen ock den

[quote=79775531][quote-nick]Zzaara skrev 2019-07-22 10:03:32 följande:[/quote-nick] har också börjat känna mig svullen på kvällen, blev så glad i lördags när jag kände att brösten börja ömma. 

Jag går in i V6 nu, så det är väldigt tidigt ännu, men det rasslar nog bara till sen är det dags att föda :)  

vilken vecka är du i ? 

Tror spontant att du är längre gången än du tror :) tänker jag testade positivt igår och då var det 10 dagar efter äl. Hade senaste mensen den 25e juni och ägglossning var den 10e Juli. Om du plussade 14e juli så kan inte du ha bf samtidigt som mig du måste ha tidigare då hihi

Hej måste skriva av mig lite för är så nervös.

Hade tidigt ultraljud igår då jag hade utomkvedshavandeskap för ett halvår sedan och detta är första plusset efter det.

Jag plussade 7 juli på natten från 6e. Hade testat den 2e juli men fick negativt då. Jag har lång cykel och så och min senaste mens första dag var 6 juni. Å en cykel på 35 dagar. Enligt uträkning på någon nätfunktion stod det att befruktning borde skett 27 juni, och att jag nu precis gått över till vecka 7. Men den barnmorskan vi var hos sa att jag var i vecka 5 precis. Så blev skitnervös att graviditeten avstannat eller så. Den satt på rätt plats denna gången i alla fall, och hon såg en liten gulsäck eller vad det heter. Så jag fick en tid om tre veckor. Å är så sjukt nervös om det är lika litet då. Vill inget annat i världen än att det ska vara normalt då i storlek och att allt kommer gå fint.

Har inga barn sen innan och vi längtar verkligen.

Behövde bara skriva av mig.

Ska också på besök nästa vecka för hälsosamtal, när jag ringde sa de bara att första ultraljudet görs i vecka 12-13. Så jag bokade tid på en privatklinik för att kolla allt i vecka 9.. det kommer jag få betala för, men känner att det är värt alla pengar i världen att få slippa vänta en extra månad!! För är så himla orolig att nått inte ska vara bra, har haft en bekant som haft två MA(misses abortion) på raken, så vet ju att det är något som är möjligt att hända, och det stressar mig så..

Hej på dig och tack för svar :).

Fy vad tråkigt för er att det inte gick bra sist gång. Men skönt att det gick snabbt att bli igen för er. För oss har det tagit 6 månader sen vi fick börja försöka igen efter utomkvedset.

Jag har inte fått någon blödning alls som tur är. Men känner liksom att något inte är rätt. Eller så plussade jag extremt tidigt efter befruktning för kan inte fatta annars.

Jag var så himla illamående liksom från början av juli fram tills för en vecka sen, nu har det liksom blivit så mycket mildare. Lite halsbränna då och då. Jag känner inte så mycket molvärk längre, mer stick och ilningar. Brösten gör ont emellanåt och bröstvårtorna blir bara ibland mer hårda och gör skit ont men det känns också som det har minskat. Så jag förbereder mig på det värsta men hoppas på det bästa. Det är olidligt att vänta i tre veckor och sen när man är där i gymstolen så kanske men får ett dåligt besked. Men blir det ett glatt besked med ett foster med hjärta som slår, det känns som en utopi just nu, men det kan faktiskt vara så det blir. Önskar så att vi börjat försöka tidigare. Är 30 nu och är så rädd att jag är den som kanske inte alls kommer få eller få vänta i många herrans år. Om jag inte mår allt för dåligt av det besked jag kommer få där i mitten av augusti så kommer jag meddela här. Vill helst åka in varje dag och göra vul tills man ser. Man blir lite mentalsjuk av detta tyvärr, det har varit väldigt tufft för min man kan jag säga, jag har inte varit den lättaste partnern det senaste året. Och man kommer bli galnare om graviditeten fortlöper, kommer vara så glad i så fall men sjukt orolig. Hoppas vi kan följas åt här, hade varit kul :).

Det var hon barnmorskan på gyn som sa att det är bra om vi tar igen om några veckor, då lär man se om det är som det ska. Efter en vecka kanske inte det hänt så mycket heller. Enligt henne vara jag nog i början av vecka 5, 4 +något. Jag fick ju en sån klump i magen, jag hade liksom trott att jag var i vecka 6 å skulle in i vecka 7, så blev som en käftsmäll när hon säger att det är i vecka 5 högst. Hade ju hoppats på att se ett foster med hjärta. Det satt på rätt plats som tur var i alla fall. Men vad gör det om det inte blir något.

Haha ja detta Google, det är nog djävulens påfund, försöker liksom säga till mig själv, googla inte mer, menmen. Man är bara mänsklig haha.

Jag håller tummarna för dig med :).

Hur gammal är du förresten?

Det känns som att dom som jobbar på gyn är ganska okänsliga för ens oro och så. Jag kände mig så utelämnad under mitt utomkveds, var på sjukhuset flera gånger i veckan under några veckor och tog blodprover och även vul. Hade olika läkare varje gång, ibland hade dom elev, som mest stod det 2 herrar och 2 damer samtidigt och kollade på under vul. Och jag mådde så psykiskt dåligt av hela händelsen och ingen fråga om jag behövde prata med någon. Man är verkligen en siffra i mängden. Och det är så vanligt att det tar tid är det man får höra, du kan inte göra något åt det ändå. Man blir galen med andra ord. Denna barnmorska jag fick träffa på gyn nu gjorde mig lite tryggare, för hon boka mig hos henne för kommande vul med, och det kändes bra.

Jag är också rädd för att ha sex, har inte haft blödningar men är rädd att det ska sätta igång något. Vi har haft det några gånger ändå sen jag plussade men jag har typ haft lite ångest efteråt. Gud jag kollar hela tiden pappret efter blödningar.

Vi är 30 båda och har varit tillsammans sen vi var 18 år. Och jag har verkligen velat ha barn så länge, men jag har väntat på honom, och det gör mig ju lite bitter nu i efterhand eftersom jag vet inte om jag någonsin kommer få bli mamma. Är det en liten människa i mig nu eller inte tänker jag hela tiden. För jag kan bli mamma i mars nästa år. Imorgon är det en vecka sen jag var på första vul, så det är faktiskt bara två veckor kvar nu. Och jag är så nervös. Tänk om det ser likadant ut som sist gång. Jag är skit rädd för det. För jag kommer gå under tror jag. För då måste vi börja om igen, och då börjar den onda cirkeln om igen känns det som.

Jag jobbar som förskollärare så har barn kring mig hela dagarna, och det svider tyvärr, och när flera av föräldrarna ska få barn igen och kommer där först med fina magar och sen små nyfödda när de hämtar syskonen. Funderar så på att läsa till något annat. Men vet inte vad. Hade ju velat vara mammaledig först så att jag kan ta den tiden till att fundera på vad jag vill göra.

Vad jobbar du med förresten?