Provoceras av kejsarsnitt!

Vadå tvångsabort, jag menar att de inte behöver skaffa barn från första början om de är så rädda för att föda barnen.

Och så skrev jag att de som är orimligt rädda för att föda barn borde få behandling (terapi, KBT eller liknande) för rädslan INNAN eller under graviditeten, vilket inte är detsamma som tvångsabort.

Men istället ska de skaffa barn efter barn och kräva att vi ska betala deras kejsarsnitt när det inte är medicinskt motiverat förutom deras förlossningsrädsla som de ju kan behandla innan.

Vilka gör det. De allra flesta ks är av medicinska skäl.

Vadå tvångsabort, jag menar att de inte behöver skaffa barn från första början om de är så rädda för att föda barnen.

Och så skrev jag att de som är orimligt rädda för att föda barn borde få behandling (terapi, KBT eller liknande) för rädslan INNAN eller under graviditeten, vilket inte är detsamma som tvångsabort.

Men istället ska de skaffa barn efter barn och kräva att vi ska betala deras kejsarsnitt när det inte är medicinskt motiverat förutom deras förlossningsrädsla som de ju kan behandla innan.

Det är möjligt. Men nu handlar tråden om de som gör kejsarsnitt enbart pga förlossningsrädsla vilket är totalt onödigt när de kan få hjälp med rädslan innan som sagt.

Frågan är, varför väljer någon att skaffa barn om hon inte vågar föda barnet?

Det är väl bättre att ta itu med sin rädsla INNAN man skaffar barn. Blir både enklare och mer ekonomiskt än att vi skattebetalare ska bekosta en operation pga mammans orimliga rädsla.

Det blir väldigt dyrt om vi ska betala alla rädda mammors operationer, och dessutom helt i onödan när terapi finns.

Fast vem tänker ens på att skaffa en unge om man inte har lust att göra förlossningsjobbet? Är man värd barn då?

Jag har aldrig tänkt tanken att jag skulle vara värd en unge om jag inte vill låna ut min kropp och mina bröst (det har jag inga som helst problem med). Det inser jag utan att ens tänka efter. 

Sedan är man inte heller värd ett barn om man inte har sinne att vara nr 1 för sitt/sina barn och ställa upp resten av livet. Där är min tvekan för stor. Hur ska jag veta att jag klarar det innan liksom? Så tyvärr blev det inga barn då jag inte ser mig värdig det.

Jag provoceras ihjäl av dessa bekväma primadonnor (som verkar öka i antal) som vill kräva ett snitt för att de inte orkar eller vågar föda barn. Finns inga medicinska orsaker och man inte har en komplicerad förlossning bakom sig borde alka dessa bortskämda fegisar betala sina snitt själva. En frisk förstföderska med en normal graviditet och ett barn som ligger rätt har absolut ingen anledning eller rättighet att kräva att läkare ska lägga sin tid på att genomföra en öppen bukoperation. Alla vet hur barn föds fram. Svälj bekvämligheten och tramset och föd ditt barn. Annars kan man låta bli att skaffa några.