Sorgen äter upp mig

Hur länge har ni varit tillsammans? Är relationen bra?

Jag hade också mått extremt dåligt om jag blivit förälder så ung. Jag hade också mått extremt dåligt av att behöva tvinga mitt barn att bo centralt i lägenhet. Men det är mina känslor. Jag fick första barnet när jag var nygift, 33 år, med en man som längtade och vi precis köpt hästgård.

Men valet är ditt. Vilka drömmar har du? Vilken barndom vill du ge dina framtida barn?

Du kan bli en bra mamma. Men du får vara beredd på att bli det ensam. Även om han övertygas till att ställa upp så kommer belastningen bli för stor. Ni är unga och han är inte redo. Att få barn ihop kräver väldigt mycket och man får förändra hela sitt liv efter barnets bästa.

Vill du bli ensamstående mamma? Isåfall kommer du klara det fint :)

Är en kärnfamilj väldigt viktig för dig? Isåfall är det bäst att vänta till ni är redo och vill båda två.

Vilken svår situation du och din sambo går igenom. Det finns såklart mer än en väg att gå vidare men oavsett hur kommer det få konsekvenser för er fortsatta relation.

Om du gör abort mest för din sambos skull riskerar han att förlora dig, du kan utveckla ett agg i hjärtat för att du känner att du blir tvingad till aborten. Om du inte gör abort riskerar du att föda ett barn som är delvis oönskat, åtminstone av din sambo. Du kanske blir ensam med barnet och förlorar din sambos tillit.

Kan ni få en gemensam tid för familjerådgivning genom sjukvården eller kommunen? Eller varsitt enskilt samtal och sedan ett gemensamt? Du är tidig i graviditeten så ni har ändå några veckor på er, gör inget förhastat om du verkligen inte vill göra abort.

Har läst tillräckligt mycket här på forumet, samt hört av vänner, för att kunna säga att man ska aldrig göra abort för någon annans skull.

Man gör inte abort för att någon annan vill. Om han inte ville bli pappa använde han kondom då? Om inte så varför tror han abort är som en valk in the park?

Tycker inte alls ni är så himla unga som någon skrev. Jag blev gravid vid 25 år och var 26 när jag födde, känner mig inte som en ung mamma. Å andra sidan hade (har) jag en sambo som var lite äldre och ville ha barn. För dig finns ju risken att bli ensamstående eftersom han inte vill, och det kan såklart vara tufft. Men jag tror att du kommer ångra dig och må dåligt om du gör en abort mot din vilja. Jag hade inte gjort abort pga att mannen ville det. Hade hellre varit ensamstående då barn är viktigare för mig än att ha en man.

Nä ålder handlar nog om var man bor och hur man umgås. I mitt umgänge så är 25 tidigt och 35 medelålder för första barnet. När vi var 25 så var vi knappt färdigutbildad och karriären var knappt igång. Så det är väl helt olika för alla.

Mina barn är viktigare än någon man. Men jag tänker ändå annorlunda än dig..

Jag hade hellre tagit smärtan av en abort än att låta ett barn ta smärtan av att vara oönskad av sin pappa. Mina barn förtjänar det bästa. Idag så ser jag mina barn med sin fantastiska pappa och är mer övertygad om hur jag hade valt.

Ts måste fundera över hur hon tänker. Alla tänker olika och dom flesta tänker rätt på sitt sätt.

Jag kan tillägga att vi har varit tsm i 3,5 år och känt varandra i över 7 år. Vi har en utav de finaste relationerna jag har bevittna. Vi älskar varandra djup och är varandras bästa stödpelare. Därför att det extra jobbigt mör vi inte lyckas vara där för varandra denna gång.

Nej han använde inte kondom och jag sa till att jag skulle vilja börja försöka få barn om ca 6 månader (vintern/vår 20). För att jag gärna vill ha mitt första barn vid 27 år. En tanke som även han var för. Men han tänkte att vi skulle börja försöka vid 27 och uttryckligen sa HA BARN vid 27. Men men missförstånd eller ånger kan uppstå inga konstigheter..

Tack för fina tips, synpunkter! ??

Då får han nog börja acceptera att han ska bli pappa. För självklart gör man inte abort nu och sen försöker igen om 6mån. Och du vill ju inte göra abort. Sen kanske han ska börja inse att han har ett ansvar för sitt eget kön om han inte vill bli pappa. Han kan ju knappast komma efteråt och kräva abort. Omoget beteende helt klart. Jättebebis du lever med.

Jag var 22 när jag blev gravid med min äldsta son 23 när jag fick honom. Pappan ville heller inte men han visste hur barn blev till. Han stannade kvar och var pappa. Vi fick senare en son till. Så jag ångrar inte mitt beslut för fem öre! Är 32 idag.

Alltså, att kräva att du ska göra abort för att ni sedan ska försöka bli gravida om cirka sex månader låter helt orimligt! Hur tänker man då? (Gissningsvis inte alls). Det låter som att han är i chock och inte vet hur han ska hantera sina känslor, men det funkar inte att stoppa huvudet i sanden och vägra prata om det. Någon föreslog familjerådgivning och jag instämmer. Då har ni möjlighet att prata om detta under ordnade former med en opartisk person som kan hjälpa er att nå fram till varandra.

Gör inget som du inte vill TS.