Hur ska han förstå?
Jag är gravid och mår uruselt. Jag kräks flera gånger om dagen, så pass att jag sträckt en muskel i nacken och nu har konstant huvudvärk också. Däremellan mår jag allmänt dåligt, med värk i kroppen, enorm trötthet och illamående. Jag känner mig bakfull och influensasjuk samtidigt. Jag mår dessutom dåligt psykiskt, eftersom jag, precis som förra gången har svårt att hantera hormonomställningen.
Min man är fantastisk på att avlasta mig rent praktiskt. Vi har barn sen tidigare och han gör så mycket som jag behöver att han gör. Den biten är absolut inga problem.
Men, när det kommer till den psykiska biten har han ingen som helst förståelse. Jag bröt ihop för några veckor sen och grät och berättade att jag hatar att vara gravid. "Så kan du inte säga. Det kommer inte något positivt ur det!", svarade han. Varje gång jag kräks, ska det liksom skämtas bort. När jag flämtar efter att ha spytt galla skämtar han om min välfungerande gallblåsa. När jag kräks så det droppar blod ur näsan skämtar han om det också. Allt ska skämtas bort. Det får inte bli jobbigt någon gång.
Jag vill helst ha en kram och puss i pannan. Jag vill få bekräftat att det jag går igenom är skit, piss och pannkaka.
Hur ska jag få honom att förstå den psykiska biten? Han ser ett problem som ska lösas, det vill säga, jag mår dåligt och han har tar han om barn och hem. Punkt. Jag får inte vädra oro för att nåt ska hända, utan att jag får höra att jag är negativ. Jag blir (mer) knäpp!
