Ni som är styvföräldrar, känner ni en sorg?

Nä jag hade aldrig behövt göra en abort eftersom att jag aktivt valde bort män med barn.

H har gjort många aktiva val i denna riktning. Det handlar inte om ett misstag.

Mannen borde ha skyddat sig fram tills han förstod att han är förälder dygnet runt alltid.

Jag valde också bort män med barn, tills jag träffade sambon, det fanns inte min framtid några barn, så blev jag gravid.
Nu hade jag tur, sambons ex dyrkade vårt gemensamma från första gången hon träffade vår son. Har en sambo som har tydliga gränsdragningar och såg oss två som basen i den nya familjen. Exet hade inte så mycket att säga till om.
Nu framgår det även att du inte lever i en sådan familj, som du skriver, du har valt bort män med barn. Så dina kommentarer utgår från en verklighet som du inte känner till.
Ja, föräldraskapet bör man inte abdikera ifrån. Men finns det två föräldrar, även om de är separerade, så förutsätter man att båda föräldrarna tar sitt ansvar som föräldrar. Sedan kan självklart saker hända, men att ständigt tugga mantrat "man ska inte ha mer barn än man klarar av, man är förälder på 100%" är nästan lite pinsamt när man lever ihop med den andra föräldern.

Jag hade absolut inte gått med på det H gick med på. Jag hade tagit mitt barn och rest iväg ett tag, så hade "hon är ändå hemma" försvunnit. Men jag är rätt säker på att både H och barnens pappa i denna situation tänkte på barnen, om mamman sviker så ska inte vi svika. Men H´s ork mäktade inte med detta, så därför gick hon in i väggen.

Man kan va irriterad över mammans beteende, men det har inget med barnet att göra. 

Jag tolkar dig som att H fått vara hemma med två barn? Rätta mig om jag har fel, men om "problem"barnet ifråga är i dagisålder så förlorar väl hen inte delar av sin dagisplats för att H är hemma med spädis? Hade pappan varit föräldraledig är väl reglerna annorlunda, men detta barn kan väl gå på dagis som vanligt. Och om "problem"barnet är i skolåldern så är det ju skolplikt så.. H kan väl vara hemma med sin spädis som vanligt och pappa kommer hem på eftermiddagen och får sköta om alla sina barn. Mycket lär väl inte nämnvärt hamna på H.

Även om det är lite overkill att föreslå abort på ett barn som redan är fött, men jag kan hålla med i sak om att alla föräldrar måste förstå att de är föräldrar 24/7 oavsett var livet för dem. Vilket inbegriper att ta 100% av ansvaret om den andra föräldern av någon anledning skiter i att ta sitt ansvar, oavsett om man värderar det som en legitim eller icke legitim anledning.

Eftersom H inte hade varken ork eller lust att ta hand om det tidigare barnet så måste de såklart prioritera om. H får börja jobba, sluta amma (om hon gjorde det) eller så får de tyvärr separera. De gjorde inget av detta utan kramade om offerkoftan lite hårdare.... Tragiskt...

Varför skulle H göra det, och gå miste om sitt eget barns första tid?
Varför skulle Hs barn drabbas av att det fanns ungar sen innan?
Du tror inte att det möjligtvis gått ut ännu mer över hans tidigare ungar om H blivit tvungen att avstå sin tid med sitt barn, bara för hans tidigare ungars skull!

Däremot så håller jag med BDN att han skulle satt ungen på dagis.MEN sen vet man ju inte hur det sett ut, för mamman kan ha vägrat skriva på pappren.

Självklart är det H´s ansvar att lösa situationen, det glömde jag, hon är ju den nya som ska lägga sig platt för att alla ska bli nöjda.
Det tragiska är att de som alltid får skit i sådana här situationer är de som gör något för att fixa det. Den frånvarande föräldern slipper ta sitt ansvar och självklart är det den nya som oftast bär det största ansvaret att lösa situationen.
Än bättre, man minimerar deras upplevelser genom att slänga ordet offerkofta över dom, så de vet ju ännu mer att ansvaret är och förblir deras.

Vet du, de flesta försöker ofta lösa situationen här och nu, gör det bästa vad de upplever för stunden. Många gånger hade kanske en annan lösning varit bättre, med facit i hand.  Och ofta försöker man hitta en lösning som gör att barnen inte far illa.
Utöver detta med FL, det är inte bara att byta rakt över, OK, om den som är hemma blir sjuk och inte kan ta hand om barnet, då får man byta rakt av. Men man måste annars ansöka om detta minst tre månader i förväg.

Nej, men H är del av en familj med barn sedan tidigare och livet är inte förutsägbart. Det är ju inte H som lämnats själv med sambons barn sedan tidigare, utan det är familjen som utökats med ett till barn på heltid (istället för halvtid eller vad de nu hade innan). Man får räkna med att barnet kan komma att bo på heltid. Pallar man inte, så har man inget i en sån familj att göra. Stackars detta barn som hamnar i kläm över någon jäkla "rättvise"diskussion. Kul att vara föremål för en konflikt där ingen vill ha med en som litet, oskyldigt barn att göra. Städer säkert självkänslan för barnet ännu mer och barnet blir nog oerhört lätthanterligt framöver... 

På vilket sätt "drabbas" Hs barn av att få leva med sitt helsyskon? Vilket inhumant sätt att se på barn och familj. Så kärlekslöst och ovälkomnande.