Ni som är styvföräldrar, känner ni en sorg?

Tänk om alla hade facit i hand, så lätt det skulle vara att ta rätt beslut. Man kan inte i förväg veta vad man pallar för. Resonerar du så när det gäller alla som blir utbrända?
Men självklart, med facit i hand så hade det varit bättre för samtliga om H snällt valde att separera för då hade ju alla mått bra och varit lyckliga.  Än bättre hade det varit att H valde att inte föda barnet. Fast då hade troligen inte ens situationen uppstått

Halvsyskon mena jag.

HALVsyskon!
Tyvärr drabbas Hs barn negativt av dess blotta existens, om man ska göra som du och (mamma) föreslår. 
Jag hade inte accepterat att jag och mina barn skulle drabbas negativt av hans tidigare barn. Jag skulle heller inte passat dessa överhuvudtaget som H ställt upp och gjort.

Barn sedan tidigare ingår inte i familjen, de har sin egen familjebild och de får skötas av SIN familj.

Bara att läsa de senaste sidorna för att se hur splittrade och problemfyllda många särkullsfamiljer är.

Föräldrar som anser att man inte behöver ta hand om sina egna barn varje dag, särkullbarn som ses som tillfälliga ovälkomna gäster, syskon som inte anses tillhöra familjen och familjer som får psykisk ohälsa pga särkullsfamiljer.

Spring TS! Skapa en kärnfamilj istället.

Du vet väl att hälsan tiger still. Om man läser här, så ska man inte skaffa barn alls, inga karlar för den delen heller och inga kvinnor. Man ska inte arbeta, inte bli sjuk, inte skaffa hus och för guds skull, inga släktingar heller, varken mödrar, fäder, svärföräldrar eller syskon.
Det finns många fungerande särkullfamiljer, men eftersom de fungerar, så behöver de inte lyfta icke-existerande problem.
Det är andra utmaningar att leva ihop med en person som har barn sedan tidigare, men precis som kärnfamiljer, en del löser detta och får det fungera, andra fixar det inte och separerar.
Och när det gäller psykisk ohälsa, så kan även kärnfamiljer få en familjeproblematik som leder till psykisk ohälsa.
Både Brumma, Påven, smulpaj och jag har erfarenhet av att leva i särkullfamilj. Våra familjebilder ser olika ut, vi har olika strategier hur vi handskas med vardagen, vi har olika syn på hur vi vill leva. Men vi har en sak gemensamt. vi har fungerande särkullfamiljer och vi ser inte detta som några problem. Ingen av oss har haft dans på rosor hela tiden. Men det har man inte i en kärnfamilj heller. Men vi har fått det att fungera då vi lever i relationer där man respekterar varandra, inte kör över varandra och tar hänsyn till vilka är, det gäller oavsett om man är barn eller vuxen.

Så oerhört ledsamt sätt att se på andra människor. Barnen tillhör samma familj och delar DNA. Har man så oerhört stora problem med det som ny partner till en person som har barn sedan tidigare, så ska man hålla sig undan, ditt förhållningssätt kan ju förstöra barnens liv. 

De tillhör SIN familj och inte min. Ja de delar DNA, och??
Precis som jag gör med mina barn och därför så är de prioriterade av mig.
Inte mina problem hur deras liv blir, jag sköter mitt och de sitt. Deras liv var deras föräldrars och deras eget ansvar.

Tack igen alla... Jag tror inte jag vågar ge mig in i detta. Hade kanske varit annorlunda om jag OCKSÅ haft barn sen tidigare. 

Även om de växer upp i din närvaro och ni lever i samma hushåll så struntar du i hur de mår och deltar inte i deras liv på något sätt? Du struntar även i om din avsky inför dem påverkar dem negativt både nu och i framtiden? Totalt inhumant, varför är du i deras liv? Jag brukar avsky "barnen var där först",  "barnen kommer alltid först", "du visste vad du gav dig in på" och så vidare.. men i detta fall är ju de totalt maktlösa inför din närvaro, och du resonerar som du gör? Så hemskt.