Ni som är styvföräldrar, känner ni en sorg?
Ni som har bonusbarn (och kanske även barn tillsammans med er partner också), känner ni en sorg över att inte ALLA barnen är era? Alltså önskar ni att ni var den egentliga föräldern till barnet?
-
-
Svar på tråden Ni som är styvföräldrar, känner ni en sorg?
-
Inte alls. Jag är glad och tacksam över barn och ungdomar som utvecklas, deltar i samhället, har roligt och ger mig möjlighet att dela deras liv på nära håll.Anonym (Me) skrev 2019-07-10 14:37:30 följande:
Ni som har bonusbarn (och kanske även barn tillsammans med er partner också), känner ni en sorg över att inte ALLA barnen är era? Alltså önskar ni att ni var den egentliga föräldern till barnet?
-
Men om det känns så hemskt kanske det är bättre att lämna och välja en utan barn? Har du egna barn?Anonym (Nej) skrev 2019-07-12 10:31:52 följande:
Jag känner endast en sorg över att jag valde en man med barn. Jag var ung, förälskad och naiv. Allt är så satans jobbigt med en styvfamilj. Att alltid behöva förhålla sig till barn och barnbarn som man inte har några känslor för. Att alltid ha ett idiotiskt ex i bakgrunden. Att aldrig kunna slappna av i sin relation. Att känna sig tvingad att umgås med människor som är extremt olik en själv i sitt eget hem. Hade jag kunnat vrida tillbaks tiden så hade jag gjort andra val.
När man lever med sina bonusbarn får man ju ändå några slags känslor för dom. I alla fall någon sorts vänskapkänsla, tillåter man sig inte att få det och ser det på det sätt att man är tvingad till att umgås så är nog relationen till pappan ganska körd. -
Det låter som om barnen är vuxna?Anonym (Nej) skrev 2019-07-12 10:31:52 följande:
Jag känner endast en sorg över att jag valde en man med barn. Jag var ung, förälskad och naiv. Allt är så satans jobbigt med en styvfamilj. Att alltid behöva förhålla sig till barn och barnbarn som man inte har några känslor för. Att alltid ha ett idiotiskt ex i bakgrunden. Att aldrig kunna slappna av i sin relation. Att känna sig tvingad att umgås med människor som är extremt olik en själv i sitt eget hem. Hade jag kunnat vrida tillbaks tiden så hade jag gjort andra val.
Då finns det ju ingen anledning att lägga upp livet efter dem och exet.
Jag och maken har ett eget liv och vi ställer inte in några planer för att hans barn vill hälsa på. Vi bestämmer en tid när det passar oss alla. -
Man kan väl få tycka att det är hemskt men samtidigt se många andra bra saker i sin relation och sitt liv som gör det uthärdligt typ. Hur lätt är det att lämna och bara gå och "välja" någon ny? Nog är livet bra mer komplext än så. Jag skulle heller inte räkna med att alla får känslor för styvbarnen eller att man är körd om man inte får det, det där är så himla individuellt och det finns inga rätt och fel.Anonym (,,,) skrev 2019-07-12 11:08:13 följande:Men om det känns så hemskt kanske det är bättre att lämna och välja en utan barn? Har du egna barn?
När man lever med sina bonusbarn får man ju ändå några slags känslor för dom. I alla fall någon sorts vänskapkänsla, tillåter man sig inte att få det och ser det på det sätt att man är tvingad till att umgås så är nog relationen till pappan ganska körd. -
Därtill tänker jag att relationen nog är väldigt stark om den håller och frodas trots situationen med barnen och personens känslor inför det.Anonym (,,,) skrev 2019-07-12 11:08:13 följande:Men om det känns så hemskt kanske det är bättre att lämna och välja en utan barn? Har du egna barn?
När man lever med sina bonusbarn får man ju ändå några slags känslor för dom. I alla fall någon sorts vänskapkänsla, tillåter man sig inte att få det och ser det på det sätt att man är tvingad till att umgås så är nog relationen till pappan ganska körd. -
Mindre bra saker?BDN skrev 2019-07-12 16:39:22 följande:Man kan väl få tycka att det är hemskt men samtidigt se många andra bra saker i sin relation och sitt liv som gör det uthärdligt typ. Hur lätt är det att lämna och bara gå och "välja" någon ny? Nog är livet bra mer komplext än så. Jag skulle heller inte räkna med att alla får känslor för styvbarnen eller att man är körd om man inte får det, det där är så himla individuellt och det finns inga rätt och fel.
Allt är så satans jobbigt med en styvfamilj. Att alltid behöva förhålla sig till barn och barnbarn som man inte har några känslor för. Att alltid ha ett idiotiskt ex i bakgrunden. Att aldrig kunna slappna av i sin relation. Att känna sig tvingad att umgås med människor som är extremt olik en själv i sitt eget hem.
Men visst, han kanske är en baddare i köket?
-
Det är väl individuellt men jag kan förstå känslan som beskrivs till 100% och samtidigt veta att de känslorna inte gör hela relationen eller livet outhärdligt, för hade det gjort det så hade jag eller den som skrev det du nu citerade avslutat relationen för länge sen.Anonym (*) skrev 2019-07-12 16:48:12 följande:Mindre bra saker?
Allt är så satans jobbigt med en styvfamilj. Att alltid behöva förhålla sig till barn och barnbarn som man inte har några känslor för. Att alltid ha ett idiotiskt ex i bakgrunden. Att aldrig kunna slappna av i sin relation. Att känna sig tvingad att umgås med människor som är extremt olik en själv i sitt eget hem.
Men visst, han kanske är en baddare i köket? -
Jag väljer att stanna för våra gemensamma (numera vuxna) barns skull. Jag älskar dem över allt annat. Deras välmående är alltid och kommer alltid vara min prioritet. De kämpar med sina problem och jag skulle aldrig belasta dem med mina. Halvsyskonet kommer alltid att vara en del av deras familj p.g.a mitt livsval. Det är något jag aldrig kan förändra. Men jag önskar att jag för många år sedan följt min hjärna och inte mitt hjärta.Anonym (*) skrev 2019-07-12 10:55:54 följande:
Men hade du gjort ett annat val? Du gör ju samma val idag, du stannar ju, och väljer detta liv om och om igen. Varför? Du måste ju tycka det är värt det.
-
Jag håller med. Det finns många anledningar varför man fortsätter ihop, bara det att det hade varit enklare utan det där barnet. Ungefär som en del måste stå ut med en svärmor som lägger sig i för mycket eller den där alkoholiserade farbrodern som lägger sordin på stämningen vid olika högtider. Men ett styvbarn måste du förstås leva ihop med i flera år och gå igenom olika faser med. Att det sen skulle fortsätta att vara obekvämt efter att barnbarnen kommit till, det känns ju lite hopplöst. Jag som hade hopp om att det blir bättre när hen flyttar hemifrån... tar problemen aldrig slut?BDN skrev 2019-07-12 17:02:09 följande:
Det är väl individuellt men jag kan förstå känslan som beskrivs till 100% och samtidigt veta att de känslorna inte gör hela relationen eller livet outhärdligt, för hade det gjort det så hade jag eller den som skrev det du nu citerade avslutat relationen för länge sen.
-
Nej, jag har aldrig önskat att jag var bonusdotterns förälder. DOCK har jag otaliga gånger kännt att livet vore oändligt mkt lättare om mamman inte funnits med i bilden. Lättare o bättre
Hade jag separerat idag hade jag valt bort män med barn i en ny relation, pga att jag inte vill rätta mitt liv efter en utomstående part igen.
