Forum Övrigt - Familjeliv.se
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Blir så irriterad på min sambo!

    Ons 10 jul 20:15 Läst 0 gånger Totalt 2 svar
    Ons 10 jul 20:15

    Hej. Jag behöver ventilera lite. Goda råd uppskattas.

    Jag är en ung kvinna på 30 år och har en dotter på snart 9 från en tidigare relation och har en sambo som kom till Sverige nästan 2 år sedan. Vi har dejtat 5 år. Vid 19 års åldern gifte jag mig för att komma bort hemifrån. Min man var min första pojkvän och jag kommer från en strikt religiös familj som lever för sin "heder". Jag växte upp med mycket misshandel o klippte håret kort för att mamma o pappa inte skulle kunna dra i det. Jag växte till att snabbt bli vuxen och ta ansvar. Jobbade in till sista dagen vid graviditet med svullna ben och mitt ex sa ofta: du gör väl endå inte så mycket på jobbet" trots att jag var enda som jobbade och tog hand om hushållet. Efter dotterns födsel var han så taskig och aldrig hjälpte till med barnet eller huset att jag trots allt och all "heder" beslöt at skiljas. Min familj kallade mig för smutsig och jag var ensam och fattig. Trots alla motgångar lyckades jag arbeta mycket och ta hand om dottern samt plugga till ett yrke på 2 år. Jag var då också ensamstående med dottern och det var riktigt tufft. På ett eller annat sätt lyckades jag att få saker och till gå ihop.

    Under resa träffade jag en man och vi var bra vänner i 3 år innan vi beslöt att bli tillsammans. Han var 17 år äldre än mig och utan barn. Han kom in som ett ljus i mitt liv när jag var som mest ensam och min dotter tog till honom snabbt. Vi beslutade att flytta ihop och han bosatte sig hos mig i Sverige. Han lärde sig Svenska snabbt och han tog hand om min dotter under tiden jag arbetade. Han sålde sitt hus i hemlandet och swisha mig en miljon kronor för att köpa ett hus att köpa på enbart mitt namn som vi tillsammans skulle bo i. Det var fint och jag tog lån och vi köpte upp ett fantastiskt stort hus och 2 fina bilar. Problemet är den att han inte är för att jobba. Han har haft tur i livet och dragit till sig pengar utab att arbeta varav hans mamma tagit stöttat honom hela tiden. Han är rätt lat och hjälper knappast något i hemmet. Jag är en giver och sköter ALLT hemma. Jag arbetar heltid och sköter städning, maten, trädgården, inhandlande, planering, liksom allt. Han gör ingenting under dagarna och är inte mycket för att arbeta. Han är uttråkad och kan inte aktivera sig själv. Trots civilekonom utbildning skiter han fullständigt i att aktivt söka arbete eller utbildning. Han lever som en planta. Han har varir så understimulerad att han nu blivit sjuk. Han har hypokondri och varje vecka misstänker han cancer i annan organ. Han är vam vid att mamma tagit hand om honom och mig som tagit hand om allt och honom hela tiden. Han är 47 och grinar jämt. Nu känner jag att jag fått nog efter att han ställt in våran semester när jag som mest behöver det. Jag vill inte längre tycka synd om honom. Jag mår illa när jag ser honom grina och ständigt mår dåligt. Jag orkar inte längre ta hand om alla och aldrig fått leva för mig själv. Jag har glömt respektera min egna själ och är ledsen. Jag är ung och attraktiv, snäll och duktigt och vet inte var jag ska ta vägen :'(

  • Tor 11 jul 07:15 #1

    Hur skulle du vilja lösa situationen?

    Måla upp bilden för honom om hur du skulle vilja att ert gemensamma liv ser ut.

  • Anonym (Stell­a)
    Visa endast
    Tor 11 jul 08:20 #2

    Jag tror att du vill lämna honom men att du känner dåligt samvete och inte vågar ta steget.

    Du ansvarar inte för att han ska vara lycklig. Det är hans egna ansvar. Ditt ansvar är att ta hand om din dotter och ditt egna liv. Slösa inte bort ditt liv, var ett föredöme för din dotter. Hur vill du att hon ska leva som vuxen?

    Din sambo blir inte bättre för att du daltar med honom. Han behöver ta tag i sitt liv men det kommer han inte göra när du gör allt åt honom. Du hjälper honom inte nu. Lämna honom så får han den spark i baken han behöver

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll