• Anonym (Ledse­n)
    Thu 11 Jul 2019 16:34
    1518 visningar
    53 svar
    -1
    53
    1518

    Känner mig som världens sämsta mamma

    Jag känner mig som världens sämsta mamma. Jag känner mig slutkörd och ledsen. Min äldsta son suger så otroligt mkt energi och har sedan dagen han föddes varit extremt krävande. Jag har gjort allt och lite till för att vara en bra mamma men nu börjar han närma sig tre år och jag känner mig snart slutkörd.

    Han är inte som ?andra barn?, med det menar jag ständigt pipig, missnöjd, inget tålamod, extremt mycket känslor. Nu börjar han komma in i fasen att ifrågasätta allt också. (Dagis ansöker om resurs för dessa problem).

    Ngn som känner igen sig? :(

    Finns en pappa med i bilden men han orkar inte i kombo att han mått dåligt länge (depression/dödsfall etc). Jag har en fin närvarande familj men dom har fullt upp med sitt och orkar inte med min son i längden även om dom hjälper till).

  • Svar på tråden Känner mig som världens sämsta mamma
  • Fri 19 Jul 2019 09:48
    #41
    Anonym (yoko) skrev 2019-07-19 00:54:44 följande:

    Varför skaffar du fler om din "äldsta" är energikrävande från födseln.
    Ta ansvar för barn du sätter till världen istället för att gnälla här


    Du har rätt i att man alltid bör tänka efter noga om man orkar med innan man skaffar barn, kanske extra mycket om har ett som är väldigt krävande. Men å andra sidan kan ett syskon kanske hjälpa det krävande barnet mycket. T.ex. i form av social interaktion och reglering.

    Sen tycker jag att TS verkar ta stort ansvar för sina barn, och det är antagligen just därför hon ber andra om råd i sin situation. Att kalla det gnäll är verkligen fel och skambelägga TS viktiga förmåga att kunna be om förståelse och hjälp hos andra.

    Skulle jag gissa har du aldrig haft ett så krävande barn som TS har, för då skulle du inte ge den här typen av onödig kritik. Det är så krävande, svårt och jobbigt att jag tror att andra inte kan föreställa sig det. Den allmänna uppfattningen av många som inte har varit där tror att det handlar om dålig uppfostran eller föräldrar som inte sätter gränser. De fattar inte alls vad det handlar om, och jag tror inte att de skulle klara av barnet ens hälften så bra som TS gör!
  • Anonym (Jag)
    Fri 19 Jul 2019 12:22
    #42
    Anonym (yoko) skrev 2019-07-19 00:54:44 följande:

    Varför skaffar du fler om din "äldsta" är energikrävande från födseln.

    Ta ansvar för barn du sätter till världen istället för att gnälla här


    Ta ansvar är precis det hon gör genom att be om andras råd.
  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Fri 19 Jul 2019 14:29
    #43
    jrockyracoon skrev 2019-07-18 16:16:10 följande:

    På sätt och vis är det ju bra att han är trygg nog att visa sin frustration för dig. Fortsätt lägga märke till i vilka situationer som det inte fungerar och försök att lägga på minnet alla de "trick" som funkar för att bryta/förebygga hans negativa beteenden. Vi hade också väldiga problem av liknande karaktär med vår dotter, och det var förrädiskt för när man kom på ett knep som fungerade ena dagen, så var det ett annat knep som fungerade nästa dag. Man var tvungen att bli väldigt kreativ i sin avledning och allt man sade. När hon började tappa koncepterna försökte jag tänka intensivt för att komma på just den rätta frasen, och det rätta ordet för att bryta hennes beteende just den dagen och det tillfället. Jag avledde mestadels, t.ex.

    "Jag såg en häxa som ramlade ner för fönstret"

    "Det här är ett magiskt glas, när man vänder det upp och ner blir man osynlig."

    "Vi skulle ju rita klart din teckning, var är den?"

    "Tror du att den där flickan med gult hår är kvar vid lekplatsen?"

    etc, etc. Det bästa var om man kunde hitta en fråga kring något som barnet engagerat sig kring tidigare dag, eller så, för att bryta ett beteende och sätta fokus på något annat.

    Det funkade också bättre om man förvarnade: Om fem minuter så får du inte titta på ipaden längre, om tio minuter ska vi äta... Det som inte hjälpte henne var bildschema, men dagis skulle ändå alltid använda dem även om de inte kunde påvisa något resultat.

    En annan viktig detalj var att släppa konflikter som inte var så allvarliga. Om hon t.ex. bråkade med sin lillasyster, så kunde de få slåss lite och reda ut saken själva om det inte var alltför våldsamt. När hon skrek för att hon var hungrig var det ingen idé att tillrättavisa henne, utan bara snabbt sätta fram något ätbart, etc..

    Vi hade jättesvårt att skiljas åt på dagis, men det släppte efter några år. Det känns som högkänsliga barn genomgår en frustrationsfas innan deras hjärna utvecklas mer och de får bättre kognitiva funktioner, samt också att vi föräldrar hittar vår plats och vårt sätt att agera... Problemet är att vuxna ofta reagerar för tidigt med att oroa sig för diagnoser och leta efter tecken på sådana. På dessa barn hittar man lätt sådana tecken, trots att många av dem går igenom en normal (för dem) fas och är på väg att kalibrera sina funktioner.


    Först och främst tack för att du tog dig tid att svara!

    Jag har alltid förvarnat innan vi ska bryta saker eller göra ngt annat. Jag har sagt till när det är 20 min kvar, pratat och förklarat vad vi ska sen, sen påminn och visat bildstöd på det vi ska göra och även använt mig av en countdownklocka via app som visuellt räknar ner. Jag brukar även ge två val när vi ska bryta saker så han får vara inkluderad i det vi ska göra och känna att han får vara med och bestämma.

    Jag säger bara nej om jag måste pga tidsbrist el det är olämpligt på ngt sätt. Jag brukar fråga mig om min vilja just då är nödvändig el om han får bestämma. Så det är

    Väldigt sällan vi har sånna konflikter. En situation som för ett tag sedan var svår var att handla och det var ett mardrömsscenario utan dess like. Så bröt jag det genom att i den mån jag kan inte ha med honom. Jag har läst en del om lågaffektivt bemötande och förälder tänka att han inte är redo för vissa saker, inte att han bråkar. För det tycker jag egentligen inte att han gör. Vi har generellt sätt väldigt få konflikter i hemmamiljö. Han får alltid hjälpa till att tvätta, vika tvätt, diska, dammsuga och fixa saker hemma. Det är det bästa han vill - att få vara med.

    Att skiljas vid dagis är hemskt och blir i perioder liiite bättre men det är alltid tårar.

    Men jag måste säga att sedan jag skrev den här tråden så har min kille på ngt sätt mognat? Nu är det ca 3-4 veckor sedan han fick rör i öronen och språket har kommit igång och han bubblar hela tiden och kommunicerar med oss på ett annat sätt. Det är inte längre omöjligt att få med honom hem från mormor/morfar/moster som det tidigare kunde ge ett utbrott i 45 min där han knappt var kontaktbar.

    När han får sina utbrott numera så är dom mer ?lagom? och proportionerliga till vad som händer.

    Vi har även tagit bort blöjan och jag inbillar mig att han vuxit med uppgiften och märker att vi också bekräftat och lyssnar på honom när han säger till om pottan etc.
  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Fri 19 Jul 2019 14:37
    #44
    Anonym (yoko) skrev 2019-07-19 00:54:44 följande:

    Varför skaffar du fler om din "äldsta" är energikrävande från födseln.

    Ta ansvar för barn du sätter till världen istället för att gnälla här


    För att de hälsoproblem han hade vid födseln hade inget med honom som personlighet att göra. Kolik, reflux, astma och förstoppning är inget som definierade honom som individ. Hans utbrott började precis innan andra barnet föddes och mkt av hans gnäll trodde vi hörde ihop med att han var frustrerad över saker han inte kunde som tex krypa, gå etc.

    Jag tar i allra högsta grad ansvar och hand om mina barn. Att jag behöver ventilera på ett öppet forum har ingenting med min föräldrarförmåga att göra.
  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Fri 19 Jul 2019 14:39
    #45
    jrockyracoon skrev 2019-07-19 09:48:38 följande:

    Du har rätt i att man alltid bör tänka efter noga om man orkar med innan man skaffar barn, kanske extra mycket om har ett som är väldigt krävande. Men å andra sidan kan ett syskon kanske hjälpa det krävande barnet mycket. T.ex. i form av social interaktion och reglering.

    Sen tycker jag att TS verkar ta stort ansvar för sina barn, och det är antagligen just därför hon ber andra om råd i sin situation. Att kalla det gnäll är verkligen fel och skambelägga TS viktiga förmåga att kunna be om förståelse och hjälp hos andra.

    Skulle jag gissa har du aldrig haft ett så krävande barn som TS har, för då skulle du inte ge den här typen av onödig kritik. Det är så krävande, svårt och jobbigt att jag tror att andra inte kan föreställa sig det. Den allmänna uppfattningen av många som inte har varit där tror att det handlar om dålig uppfostran eller föräldrar som inte sätter gränser. De fattar inte alls vad det handlar om, och jag tror inte att de skulle klara av barnet ens hälften så bra som TS gör!


    Tusen tack!
  • Fri 19 Jul 2019 15:51
    #46
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-07-19 14:29:37 följande:
    Först och främst tack för att du tog dig tid att svara!

    Jag har alltid förvarnat innan vi ska bryta saker eller göra ngt annat. Jag har sagt till när det är 20 min kvar, pratat och förklarat vad vi ska sen, sen påminn och visat bildstöd på det vi ska göra och även använt mig av en countdownklocka via app som visuellt räknar ner. Jag brukar även ge två val när vi ska bryta saker så han får vara inkluderad i det vi ska göra och känna att han får vara med och bestämma.

    Jag säger bara nej om jag måste pga tidsbrist el det är olämpligt på ngt sätt. Jag brukar fråga mig om min vilja just då är nödvändig el om han får bestämma. Så det är

    Väldigt sällan vi har sånna konflikter. En situation som för ett tag sedan var svår var att handla och det var ett mardrömsscenario utan dess like. Så bröt jag det genom att i den mån jag kan inte ha med honom. Jag har läst en del om lågaffektivt bemötande och förälder tänka att han inte är redo för vissa saker, inte att han bråkar. För det tycker jag egentligen inte att han gör. Vi har generellt sätt väldigt få konflikter i hemmamiljö. Han får alltid hjälpa till att tvätta, vika tvätt, diska, dammsuga och fixa saker hemma. Det är det bästa han vill - att få vara med.

    Att skiljas vid dagis är hemskt och blir i perioder liiite bättre men det är alltid tårar.

    Men jag måste säga att sedan jag skrev den här tråden så har min kille på ngt sätt mognat? Nu är det ca 3-4 veckor sedan han fick rör i öronen och språket har kommit igång och han bubblar hela tiden och kommunicerar med oss på ett annat sätt. Det är inte längre omöjligt att få med honom hem från mormor/morfar/moster som det tidigare kunde ge ett utbrott i 45 min där han knappt var kontaktbar.

    När han får sina utbrott numera så är dom mer ?lagom? och proportionerliga till vad som händer.

    Vi har även tagit bort blöjan och jag inbillar mig att han vuxit med uppgiften och märker att vi också bekräftat och lyssnar på honom när han säger till om pottan etc.
    Oj, det låter ju verkligen som om ni är på väg att vända utvecklingen! Verkligen bra jobbat...

    Kom att tänka på tekniken "Antingen det ena eller det andra"-fråga. Vill du sätta på dig byxorna nu, eller om en stund?" "Vill du ha den här mössan eller den här mössan?"  Vilket alternativ den lilla parveln än svarar så vinner pappa!

    Jag tänker också att det måste vara frustrerande att vilja saker, men inte kunna uttrycka det. Men sedan när språket och kommunikationen börjar flyta mer, löser sig den typen av frustration!

    Kul att pappan har kommit in i bilden mer! Du verkar ha gjort allt rätt, och det verkar ge resultat på flera olika plan. Grattis till dig!

  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Fri 19 Jul 2019 16:14
    #47
    jrockyracoon skrev 2019-07-19 15:51:16 följande:

    Oj, det låter ju verkligen som om ni är på väg att vända utvecklingen! Verkligen bra jobbat...

    Kom att tänka på tekniken "Antingen det ena eller det andra"-fråga. Vill du sätta på dig byxorna nu, eller om en stund?" "Vill du ha den här mössan eller den här mössan?"  Vilket alternativ den lilla parveln än svarar så vinner pappa!

    Jag tänker också att det måste vara frustrerande att vilja saker, men inte kunna uttrycka det. Men sedan när språket och kommunikationen börjar flyta mer, löser sig den typen av frustration!

    Kul att pappan har kommit in i bilden mer! Du verkar ha gjort allt rätt, och det verkar ge resultat på flera olika plan. Grattis till dig!


    Jag hoppas att vi vänt det här, på ett sätt känns det redan som vi har gjort det då vi lämnat den perioden som var så extremt påfrestande bakom oss. Det kan på ngt sätt inte bli så illa igen tänker jag? Nu när han mer och mer kan förmedla sina behov. Att han är ett extremt känsligt barn vet jag och det är helt okej!

    Tack för du har varit så snäll och skrivit svar och bollat tankar. Det har varit till stor hjälp och tröst.
  • Fri 19 Jul 2019 17:02
    #48
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-07-19 16:14:25 följande:
    Jag hoppas att vi vänt det här, på ett sätt känns det redan som vi har gjort det då vi lämnat den perioden som var så extremt påfrestande bakom oss. Det kan på ngt sätt inte bli så illa igen tänker jag? Nu när han mer och mer kan förmedla sina behov. Att han är ett extremt känsligt barn vet jag och det är helt okej!

    Tack för du har varit så snäll och skrivit svar och bollat tankar. Det har varit till stor hjälp och tröst.
    Ja, det är nog inte så enkelt att allt kommer gå som en dans nu, men ni har ju båda verktygen och är på rätt väg - och jag tror att ni kommer fixa det. Vilken tur att den där krabaten hamnade just hos er!

    Kul att du känner att mina inlägg har hjälpt dig! Det gör min dag! Lycka till nu i fortsättningen!
  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Wed 7 Aug 2019 00:16
    #49

    Vill uppdatera lite! :)

    Det känns som att det händer otroligt mkt med min son. Hans vansinnesutbrott har minskat avsevärt och det kanske blir ngt utbrott i veckan istället för flera gånger om dagen. Han kommunicerar mer med mig och min familj och vi upptäcker saker tillsammans (nya ord, sånger, insekter etc). Jag bävade inför ledigheten från dagis men den har varit bra och mysig!

    Återgången till dagis var tuff, han var på mig som ett argt bi efter han kom hem första dagen. Han bet mig, slogs och var riktigt ettrig - jag känner igen beteendet från förr och jag märkte på hela honom att han var besviken. Kände sig övergiven. Det är mkt lättare att förstå honom när vi kan kommunicera på en annan nivå.

    Jag känner mig lycklig över att utgången blev så bra. Dagis upplever inte att språket exploderat, men det gör jag. Hemma har han börjat med treordsmeningar. Men lite mer reserverad på dagis. Men det är OKEJ!

    Känner för första gången att jag har fått ett grepp om vår situation och jag tror inte längre att han har svårigheter som inte kommer växa bort. För såå mkt har lossnat sedan han började höra.

  • Wed 7 Aug 2019 00:41
    #50
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-08-07 00:16:41 följande:

    Vill uppdatera lite! :)

    Det känns som att det händer otroligt mkt med min son. Hans vansinnesutbrott har minskat avsevärt och det kanske blir ngt utbrott i veckan istället för flera gånger om dagen. Han kommunicerar mer med mig och min familj och vi upptäcker saker tillsammans (nya ord, sånger, insekter etc). Jag bävade inför ledigheten från dagis men den har varit bra och mysig!

    Återgången till dagis var tuff, han var på mig som ett argt bi efter han kom hem första dagen. Han bet mig, slogs och var riktigt ettrig - jag känner igen beteendet från förr och jag märkte på hela honom att han var besviken. Kände sig övergiven. Det är mkt lättare att förstå honom när vi kan kommunicera på en annan nivå.

    Jag känner mig lycklig över att utgången blev så bra. Dagis upplever inte att språket exploderat, men det gör jag. Hemma har han börjat med treordsmeningar. Men lite mer reserverad på dagis. Men det är OKEJ!

    Känner för första gången att jag har fått ett grepp om vår situation och jag tror inte längre att han har svårigheter som inte kommer växa bort. För såå mkt har lossnat sedan han började höra.


    Jättekul att höra!

    Stor eloge till er som kämpat så intensivt trots att ni haft det tufft!

    Nu kan du kanske slappna av lite mer, och bara njuta av dina barn!


  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Wed 7 Aug 2019 02:18
    #51
    jrockyracoon skrev 2019-08-07 00:41:40 följande:

    Jättekul att höra!

    Stor eloge till er som kämpat så intensivt trots att ni haft det tufft!

    Nu kan du kanske slappna av lite mer, och bara njuta av dina barn!


    Tack! :)
  • Anonym (A)
    Wed 7 Aug 2019 12:25
    #52
    jrockyracoon skrev 2019-07-19 15:51:16 följande:
    Oj, det låter ju verkligen som om ni är på väg att vända utvecklingen! Verkligen bra jobbat...

    Kom att tänka på tekniken "Antingen det ena eller det andra"-fråga. Vill du sätta på dig byxorna nu, eller om en stund?" "Vill du ha den här mössan eller den här mössan?"  Vilket alternativ den lilla parveln än svarar så vinner pappa!

    Jag tänker också att det måste vara frustrerande att vilja saker, men inte kunna uttrycka det. Men sedan när språket och kommunikationen börjar flyta mer, löser sig den typen av frustration!

    Kul att pappan har kommit in i bilden mer! Du verkar ha gjort allt rätt, och det verkar ge resultat på flera olika plan. Grattis till dig!

    +1
  • Wed 7 Aug 2019 12:32
    #53

    Har du ansökt om avlastning?

Svar på tråden Känner mig som världens sämsta mamma