Hej!
Jag håller med dig i sak och hade precis den inställningen när hon första gången berätta om graviditeten.
Har du läst hela inlägget? Jag vet att det kanske blev onödigt långt och ganska svårläst med alla citationstecken som blivit frågetecken.
Vi pratade vid två tillfällen om preventivmedel. Vid första tillfället sa hon att hon inte tål kondom.
kvinnan säger att hon tar p-piller och inte tål kondom, vad skulle TS kunna gjort annorlunda? All abortdramatik tycker jag talar för att hon har någon typ av psykisk problematik, det är inte så man förväntar sig att en 32-årig kvinna hanterar en oplanerad graviditet. Har TS fått något bevis på att graviditeten faktiskt existerar? Be om att få följa med till barnmorskan eller på ultraljud, hon verkar inte helt pålitlig...
Jodå, jag litade på att hon skyddade oss. När vi träffades hade hon p-plåster. Detta såg jag klart och tydligt. Men efter att vi träffats ca en månad ville hon av någon anledning, som jag inte kommer ihåg nu, byta till p-piller.
Det var sannolikt enligt barnmorskan att det var i bytet där emellan hon blev gravid.
Jag hade faktiskt inte koll på att det fanns allergivänliga kondomer. Man lär sig..!
Påstår kvinnan att hon tar p-piller tycker inte jag ansvaret för en graviditet ligger hos mannen, nej. Det är kvinnan som gjort fel här, först ljuga om p-piller, sen gravid, sen abort fast det blev missfall, sen gravid igen (?) och nu behålla. Hon verkar inte mogen för varesig förhållande eller föräldraskap.