Vuxet barns beteende

Så länga man är enade om ens förhållningssätt som par, annars kan det bli krångligt :) och då vinner nog den som önskar mer öppna dörrar

Jag kanske inte fattar er föräldrar då jag själv än så länge bara är bonusmamma och ännu inte har egna barn (vilket jag dock hoppas att det blir ändring på snarast möjligt), men vad är grejen med att önska att barnen ska bli utflugna och längta till "barnfrihet"? Det liv du beskriver har vi i dagsläget trots hemmavarande barn och en miljon kompisar till barnet springandes här fram och tillbaka - vi gör vad vi vill, går i underkläder om vi vill, handlar när det behövs. På vilket sätt hämmar hemmavarande barn detta? Jag tycker det låter väldigt trevligt att få spontanbesök och skulle vi vara borta vid det tillfället och personen inte har meddelat i förväg - ja då är det så, vi ställer troligen inte in våra planer och livet går vidare.

Det skiljer väl sig från familj till familj. Mina föräldrar blir glada för våra besök precis som vi blir för deras. Men vi uppskattar även varandras sällskap och umgås så ofta det går.

Skulle nog säga tvärtom, det är den som behöver hemmet som återhämtning som bör "vinna".

Att aldrig få återhämtning någonstans, främst där man bör få det, kan vara oerhört energidränerande.

Hemmet är faktiskt den plats man ska ha rätt till att hämta energi, koppla av, få den återhämtning man behöver. Att bli överkörd i sitt eget hem är inte juste någonstans.

 

Skulle nog säga tvärtom, det är den som behöver hemmet som återhämtning som bör "vinna".
Att aldrig få återhämtning någonstans, främst där man bör få det, kan vara oerhört energidränerande.
Hemmet är faktiskt den plats man ska ha rätt till att hämta energi, koppla av, få den återhämtning man behöver. Att bli överkörd i sitt eget hem är inte juste någonstans.