• Anonym (Sofie)

    Har du en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och har ett jobb?

    Jag sitter mitt i natten och funderar. Jag kan ibland få en känlsa över att vård, andra myndigheter och personer i sin omgivning kan se ner lite på oss med NPF diagnoser. Jag har en kompis som har 2 diagnoser som försäkringskassan ville ge sjukpension till fast hon bara var 25 år. Hon var tydlig och sa nej till det. Hon har både jobbat och pluggat efter det.

    Jag själv fick diagnoserna ADHD och autism i vuxen ålder. Jag jobbar som lastbilschaufför och det funkar jättebra. Utan jobbet skulle jag må så dåligt. Jag får rutiner, jag får känna mig viktig, är noga på jobbet. Faktum är att för mig är det jobbet som är det lättaste i mitt liv. Det är för att andra ger mig order och jag vet vad jag ska göra. Då är det lätt att göra uppgifterna. Det får mig att känna att jag klarar av saker, eftersom att jag klarar av att ansvara över jobbet. Det ger mig självförtroende att kämpa för annat i livet.

    Ni andra som har diagnoser och jobbar, vad jobbae ni med? Hur upplever ni att det funkar att jobba med era diagnoser? För och nackdelar. Skulle vara så kul att höra andras erfarenheter.

  • Svar på tråden Har du en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och har ett jobb?
  • Anonym (ADD)

    Jag har ADD och GAD med en stark benägenhet att bli depressiv. Jobbar som djurskötare. Precis som du så skulle jag må betydligt sämre utan mitt jobb. Men alla är ju olika, mina besvär är nog förhållandevis milda.

  • Anonym (I)

    Jag har varit deprimerad till och från hela mitt liv, nyligen fick jag diagnosen adhd. Försökt läsa in gymnasiet med några kurser VARJE år. Enbart klarat av 3 kurser. Jag är snart 30 och har bara haft kortare vikariat i sammanlagt 6 månader. Har gett upp. Får ingen ersättning, noll inkomst, lever som en parasit och hatar livet.

  • Anonym (Adhd)

    Har jobbat inom psykiatrin under 10 år och det har fungerat bra.

    Just nu är jag förskollärare och det fungerar också bra ..Så ja jag jobbar.

  • Anonym (ADHD-kvinna)

    Har ADHD och behandlad PTSD, så är väl frisk från det senare numera. Dystymi säger min psykiatriker i och för sig att jag har. Har bara medicinerat ADHD:n, periodvis. Har påbörjat och inte avslutat en del studievägar i 20-årsåldern men blev bättre efter 25. Har alltid arbetat heltid, ibland även med halvtidsstudier.

    Arbetat mest med samtalsstöd och terapi. Arbetet är min livlina, levebröd och ett viktigt mått på normalitet och värde för mig, så har gått till arbetet även under livskriser och trauman som inträffat under mitt vuxenliv. Saker som de flesta normalfungerande stannar hemma för, så normal är jag förstås inte.

    Har alltid fungerat på arbete men kämpar med mitt arbetsminne och strategier för detta. Jag har begränsat mig till ett barn. Min duktighet och duglighet är decimerad till säkert hälften på hemmaplan. Jag håller med dig om att jobbet är det lättaste i mitt liv

  • Anonym (ADD)
    Anonym (ADHD-kvinna) skrev 2019-07-16 08:04:41 följande:

    Har ADHD och behandlad PTSD, så är väl frisk från det senare numera. Dystymi säger min psykiatriker i och för sig att jag har. Har bara medicinerat ADHD:n, periodvis. Har påbörjat och inte avslutat en del studievägar i 20-årsåldern men blev bättre efter 25. Har alltid arbetat heltid, ibland även med halvtidsstudier.

    Arbetat mest med samtalsstöd och terapi. Arbetet är min livlina, levebröd och ett viktigt mått på normalitet och värde för mig, så har gått till arbetet även under livskriser och trauman som inträffat under mitt vuxenliv. Saker som de flesta normalfungerande stannar hemma för, så normal är jag förstås inte.

    Har alltid fungerat på arbete men kämpar med mitt arbetsminne och strategier för detta. Jag har begränsat mig till ett barn. Min duktighet och duglighet är decimerad till säkert hälften på hemmaplan. Jag håller med dig om att jobbet är det lättaste i mitt liv


    Känner igen det där med att man går till jobbet oavsett vad, jobbet är liksom livlinan. Hade jag fått traska runt hemma utan förutbestämda rutiner hade jag garanterat blivit sjuk, fasar för om man någon gång skulle bryta ett ben (omöjligt gör mig att utföra mitt arbete) eller bli arbetslös, det skulle nog ta knäcken på mig. Jag har också svårt att ta semester av samma anledning, jag behöver mitt jobb för att få vardagen att fungera. Hemma är jag numera ganska välordnad efter många åt med listor och scheman. Igångsättningssvårigheter som för det mesta inte ens märks på jobbet där det finns en konkret plan ursprungligen upplagd av någon annan.

    Jag har en enorm kapacitet när jag gör något enligt en rutin, men har väldigt svårt att skapa de rutinerna. I det militära trivdes jag som allra bäst. Bara göra, aldrig ta ett eget beslut ;)
  • Elin P
    Anonym (ADD) skrev 2019-07-16 08:37:50 följande:
    Känner igen det där med att man går till jobbet oavsett vad, jobbet är liksom livlinan. Hade jag fått traska runt hemma utan förutbestämda rutiner hade jag garanterat blivit sjuk, fasar för om man någon gång skulle bryta ett ben (omöjligt gör mig att utföra mitt arbete) eller bli arbetslös, det skulle nog ta knäcken på mig. Jag har också svårt att ta semester av samma anledning, jag behöver mitt jobb för att få vardagen att fungera. Hemma är jag numera ganska välordnad efter många åt med listor och scheman. Igångsättningssvårigheter som för det mesta inte ens märks på jobbet där det finns en konkret plan ursprungligen upplagd av någon annan.

    Jag har en enorm kapacitet när jag gör något enligt en rutin, men har väldigt svårt att skapa de rutinerna. I det militära trivdes jag som allra bäst. Bara göra, aldrig ta ett eget beslut ;)
    Intressant det du skriver. Jag har en 12-åring son med ADHD och autism och det är verkligen som allra värst då det är längre ledigheter typ sommarlov som det är nu. Han mår så fruktansvärt dåligt av detta att inte ha rutinen att gå till skolan. Nu har han haft nästan dagliga förtvivlade utbrott vilket han inte har under terminerna. För honom skulle det vara bäst om det var skola 365 dagar per år....
  • Anonym (Ida)

    Jag har AdHD och jobbar som egenföretagande frisör.
    Min största rädsla är att bli sjuk och inte kunna jobba. Jag vet att jag skulle tappa kontrollen över livet då.
    Visst känner jag ofta att jobbet tar all min energi och jag vet att jag har en funktionsnedsättning. Min ADHD är inte en superkraft. 
    Jag har svårt med planering och strukturering och allt fungerar så länge jag vet exakt vad jag ska göra. Är otroligt stressad hela dagarna och skulle nog behöva jobba mindre... Men just rutinerna håller mig uppe.

  • Anonym (ADHD-kvinna)
    Anonym (ADD) skrev 2019-07-16 08:37:50 följande:

    Känner igen det där med att man går till jobbet oavsett vad, jobbet är liksom livlinan. Hade jag fått traska runt hemma utan förutbestämda rutiner hade jag garanterat blivit sjuk, fasar för om man någon gång skulle bryta ett ben (omöjligt gör mig att utföra mitt arbete) eller bli arbetslös, det skulle nog ta knäcken på mig. Jag har också svårt att ta semester av samma anledning, jag behöver mitt jobb för att få vardagen att fungera. Hemma är jag numera ganska välordnad efter många åt med listor och scheman. Igångsättningssvårigheter som för det mesta inte ens märks på jobbet där det finns en konkret plan ursprungligen upplagd av någon annan.

    Jag har en enorm kapacitet när jag gör något enligt en rutin, men har väldigt svårt att skapa de rutinerna. I det militära trivdes jag som allra bäst. Bara göra, aldrig ta ett eget beslut ;)


    Ja lite så, även om jag har ett ganska fritt arbete med flytande rutiner Har opererat benet några ggr och "bjudits på" en månads sjukskrivning. Har brutit den efter en dryg vecka, med ok från läkare, och stapplat tillbaka till jobbet. Det går förstås inte på alla jobb. Fast det är klart, ekonomi har spelat in också, iom att jag är ensam försörjare. Jag är glad att jag i många avseenden har ett tåligt psyke som kompenserar för några av mina brister och är ett skydd mot svåra upplevelser.
  • Anonym (ADD)
    Elin P skrev 2019-07-16 08:42:41 följande:

    Intressant det du skriver. Jag har en 12-åring son med ADHD och autism och det är verkligen som allra värst då det är längre ledigheter typ sommarlov som det är nu. Han mår så fruktansvärt dåligt av detta att inte ha rutinen att gå till skolan. Nu har han haft nästan dagliga förtvivlade utbrott vilket han inte har under terminerna. För honom skulle det vara bäst om det var skola 365 dagar per år....


    Jag känner verkligen med din son. Jag upptäckte egentligen sambandet först i vuxen ålder, på universitetet där vi ofta hade heldagar med "självstudier", total katastrof för mig som lätt gick ner mig och gjorde ingenting de dagarna. En lärare, med samma problematik som jag" fixade" så att jag fick i uppdrag att öppna biblioteket på morgonen, även lediga dagar. Bara att ha det målet på morgonen gjorde att jag sen lyckades hålla igång mina studier själv resten av dagen, jag tålde helt enkelt inte helt lediga dagar utan plan. Numera tar jag aldrig flera veckor semester efter varandra. Bara en vecka plus någon dag om vi ska göra en resa. Resten av dagarna strösslar jag med, och är bara helt ledig om jag har något annat planerat den dagen. För mig är semestrar och långhelger lite som ett straff. En stor del av problemet ligger för mig i att tröskeln för den sociala samvaron (som jag har lite svårt med) blir så mycket högre om man varit borta mer än enstaka dagar. Jag har hoppat av utbildningar och sagt upp mig från jobb för att den tröskeln känts för hög.

    Men det finns som du hör hopp även för oss med funktionsvariationer,men man måste ibland hitta sätt att lösa det på,.och de är inte alltid helt självklara.
  • Anonym (Vi)
    Elin P skrev 2019-07-16 08:42:41 följande:

    Intressant det du skriver. Jag har en 12-åring son med ADHD och autism och det är verkligen som allra värst då det är längre ledigheter typ sommarlov som det är nu. Han mår så fruktansvärt dåligt av detta att inte ha rutinen att gå till skolan. Nu har han haft nästan dagliga förtvivlade utbrott vilket han inte har under terminerna. För honom skulle det vara bäst om det var skola 365 dagar per år....


    Jag har tre barn med autism och adhd och här är det precis tvärtom, de mår så otroligt mycket bättre när de är lediga.

    Jag har samma diagnoser och klarar varken jobba eller plugga utan att krascha totalt.
  • Elin P
    Anonym (ADD) skrev 2019-07-16 17:29:06 följande:
    Jag känner verkligen med din son. Jag upptäckte egentligen sambandet först i vuxen ålder, på universitetet där vi ofta hade heldagar med "självstudier", total katastrof för mig som lätt gick ner mig och gjorde ingenting de dagarna. En lärare, med samma problematik som jag" fixade" så att jag fick i uppdrag att öppna biblioteket på morgonen, även lediga dagar. Bara att ha det målet på morgonen gjorde att jag sen lyckades hålla igång mina studier själv resten av dagen, jag tålde helt enkelt inte helt lediga dagar utan plan. Numera tar jag aldrig flera veckor semester efter varandra. Bara en vecka plus någon dag om vi ska göra en resa. Resten av dagarna strösslar jag med, och är bara helt ledig om jag har något annat planerat den dagen. För mig är semestrar och långhelger lite som ett straff. En stor del av problemet ligger för mig i att tröskeln för den sociala samvaron (som jag har lite svårt med) blir så mycket högre om man varit borta mer än enstaka dagar. Jag har hoppat av utbildningar och sagt upp mig från jobb för att den tröskeln känts för hög.

    Men det finns som du hör hopp även för oss med funktionsvariationer,men man måste ibland hitta sätt att lösa det på,.och de är inte alltid helt självklara.
    Vad skönt att du har lärt dig hantera det. Hoppas min son också kan få tillvaron att fungera. Han har inget socialt umgänge på fritiden tyvärr. Och nu under sommaren har vi fått lov att jobba 5 veckor både jag och pappan. Han är då ensam hemma under dagarna (vägrar fritids också). Tror det bidrar mycket till hans dåliga mående just nu att han är så ensam.

    Det är ju olika detta, jag vet att många med autism och ADHD mår bäst under ledigheter också. Men för min son är det absolut inte så. Det är ofta jobbigt bara att det är helg lördag-söndag.
  • Anonym (för mycket av allt utom motivation)

    Har ADHD diagnos som jag fick som vuxen. Har aldrig klarat längre utbildningar och de krav som ställts och därför hamnat på jobb och i situationer jag inte haft mycket kontroll över eller som varit rätt för mig.

    Jag har så svårast med struktur, förändringar, att inte veta exakt vad som förväntas, dålig kommunikation, och att avsluta projekt. Men när jag väl är på rätt plats har jag oändligt tålamod, intresse, livslust, extrem energi noggrannhet, ansvarskänsla osv. Olyckligtvis har jag inte haft turen att hamna på sådana arbetsplatser och sysselsättningar, så haft det tufft med försörjning och anpassning hela livet.
    Har också lättväckt ångest och stress och haft mycket fysisk ohälsa och tragiska omständigheter med dåliga relationer och livsval som följd.

    Har lidit enormt av mina diagnoser även om de varit en tillgång på många sätt och gjort mig till en väldigt intressant och karismatisk person.

  • Anonym (ADD)
    Elin P skrev 2019-07-17 13:47:43 följande:

    Vad skönt att du har lärt dig hantera det. Hoppas min son också kan få tillvaron att fungera. Han har inget socialt umgänge på fritiden tyvärr. Och nu under sommaren har vi fått lov att jobba 5 veckor både jag och pappan. Han är då ensam hemma under dagarna (vägrar fritids också). Tror det bidrar mycket till hans dåliga mående just nu att han är så ensam.

    Det är ju olika detta, jag vet att många med autism och ADHD mår bäst under ledigheter också. Men för min son är det absolut inte så. Det är ofta jobbigt bara att det är helg lördag-söndag.


    Usch, det gör ont att höra när någon annan inte mår bra. Kan tänka mig att det inte är helt lätt att prata med honom om det heller. Jag har själv nästan ingen erfarenhet av just autism så jag kan inte komma med några direkta råd. Du känner ju din son bäst. Jag tycker det låter som om han åtminstone har bra stöd hemifrån, vilket hjälper något oerhört när man kanske inte riktigt fungerar som alla andra.
Svar på tråden Har du en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och har ett jobb?