Kan man be om att få slippa helgjobb?

Ibland måste man faktiskt plugga till och/eller jobba med sådant som inte står högst på önskelistan (eller som inte står på önskelistan alls...). Det är långt ifrån alla förunnat att jobba med något de brinner för, eller ens tycker är roligt eller intressant.

Du får utgå från dina betyg och kolla runt vilka utbildningar som finns i din närhet dit dina betyg räcker, och sedan välja en eller ett par att söka till (tänk på att möjligheterna till att plugga på distans idag ofta är väldigt bra). Behöver du byta yrke för ditt måendes skull så måste du ta tag i det, och om ett yrke inte funkar att plugga till behöver du tänka om och välja ett annat.

Det låter som att det är mer än jobbets arbetstider som tynger dig. Du säger att du säkert låter jättehopplös och negativ, JA! Det gör du! Folk här i tråden försöker ge tips och råd om att se tjusningen eller fördelarna med att jobba som du gör, då kontrar du med att det inte finns något att göra när du är ledig, samtidigt som du inte gillar rutiner utan vill vara "fri" att göra lite vad du vill. Folk försöker ge tips om att studera, då går inte det heller.
Förlåt, men jag blir superförvirrad. Jag tycker du ska ta dig en riktig funderare för det låter som att det är mer än bara jobbet du inte är nöjd med. Det låter även som att du öht inte vill jobba, då tycker jag du och din sambo ska sätta er ner och undersöka möjligheterna för dig att inte arbeta och hur er ekonomi skulle se ut i såna fall. Går det inte ihop? Då är det jobb som gäller. Det enda jobbet som är "fritt" att lägga hur en vill är om du är din egen chef dvs egenföretagare, men då får du vara beredd att jobba 150% året runt. 

Får en känsla av att du inte vet vad du vill? Om allt du gör är jobba eller sköta hemmet så kanske din sambo behöver ta ett större ansvar för hushållssysslor samt att du hittar något meningsfullt att göra på din fritid som inte involverar barn eller hemmet. 

Samhället kommer inte betala för dig att du ska glida omkring i tillvaron utan vardagsmåsten. Kanske din man vill?

Dina teorier stämmer. Om du hade läst allt jag skrivit så hade du inte varit så förvirrad. Även om jag förstår att folk som mår bra inte förstår, såklart!

Meningen med tråden var inte att reda ut varför jag mår dåligt. Det är ett jäkla gissel och nästintill omöjligt . Såvida du inte jobbar med kbt?

Utan det var enbart en simpel fråga om hur mycket man kan önska, utan att behöva sjukskriva sig.

Nej jag vill inte jobba alls! Helst!

Vilken dröm det vore att slippa !!

Men jag måste jobba och då försöker jag göra det bästa av situationen, utan att behöva må bajs av det.

Iom mitt mående är jag både rädd för att bli kvar där jag är, och lika rädd för att byta jobb/inriktning.

Kommer jag att trivas bättre på nästa jobb verkligen?

Är kollegorna lika bra? Osv osv osv.

När man mår som jag gör, är ingenting enkelt.

Inte ens att ta sig ut på en simpel promenad!

Mina _värsta_ dagar kan jag behöva ladda hela den lediga dagen för att ta mig ut genom dörren, och när jag väl är redo är det försent. För då måste jag börja laga middag.

Nej, man kan inte av hälsoskäl slippa helgarbete men man kan ju alltid fråga på sin arbetsplats om det går att justera schemaläggningen.

Blir man deltidssjukskriven är försäkringskassan hård på att man ska jobba del av pass och inte färre antal dagar.

Om det nu är så långt till allt och alla att det inte finns något att göra när du är ledig eller möjlighet till utbildningar kanske det är flytta ni borde göra.

Bosätt er någonstans där förutsättningarna för roligare liv är bättre.

Snart är ert småbarnsliv över. Det går fortare än man tror. Då har båda barnen skola under dagarna och du har tid att göra massor för dig själv på dina lediga tider. Mindre måsten..

Eller mys in dig ordentligt i offerkoftan och bli äldre och bittrare..

Fråga kan du alltid göra. På vissa ställen är helgpassen attraktiva pga bra ersättning. Fråga också kollegor om de vill byta.

Nu förutsätter du att mitt liv är problemfritt och att jag aldrig stött på motgångar vilket inte är fallet. Skulle säga att alla mår dåligt perioder i sitt liv, vissa mer än andra. Och alla löser det på olika sätt, antingen genom självhjälp, livsförändringar, träning, via vården (medicinering, terapi etc). 

Önska går, men så länge det inte går att reda ut varför du mår dåligt (enligt dig själv alltså) så tror jag det kan vara svårt att få till en sjukskrivning, i alla fall en hundraprocentig sådan. Även om du inte ser det själv just nu så är arbetet väldigt viktigt när en mår dåligt, därför vill läkare ofta att en ska jobba kvar fast kanske i mindre omfattning, eller hålla sjukskrivningsperioderna korta, en kollega som sjukskrevs för nedstämdhet nu i vår blev sjukskriven 7-14 dagar i taget. Det absolut sämsta en kan göra är att isolera sig från omvärlden. 

Jag förstår om du blir defensiv men från att du frågade om att slippa jobba helger har det hela utvecklat sig till något annat, en mycket större fråga, och där har du själv bidragit med att berätta hur ditt liv ser ut så bli inte arg om det kommer följdfrågor om ditt mående. Då skulle du varit tydlig i svaren om att alla ska hålla sig till ursprungsfrågeställningen. 

Du kommer säkert inte lyssna på det här men min egen svennebanan-icke utbildad KBT-terapeut-ren och skär medmänniska-teori är: Du är deprimerad. Du behöver söka vård för det. Det kommer inte bli bättre av att du slutar jobba. Det kommer inte bli bra av att du slutar jobba helger. Det spelar ingen roll vad för råd folk ger dig för du är inte mottaglig för dom råden, du tror att ingen förstår din situation. Du behöver antagligen terapi och/eller happypills i kombination med någon form av förändring i livet. Kanske en flytt, som någon här ovanför föreslog, så tröskeln för kul grejer att göra på fritiden inte blir lika hög. 

Så. Det var mina två cent. 

Tack för alla svar.

Jag ska inte gräva mer i detta nu utan lämnar tråden.

Hoppas ni alla får en fortsatt bra sommar :)

Tänker du fråga chefen?

Hoppas att du läser ett sista svar ts. Alla här verkar ha haft väldigt negativa erfarenheter av handelsjobb.

När jag jobbade så hade jag en chef som tog hänsyn till personalens önskemål så mycket det bara gick. När jag började jobba 75% efter gymnasiet bad jag om fler dagspass och lediga helger vilket jag fick. Sen när jag träffade en kille som bodde långt bort ordnade hon så att jag fick jobba många och långa pass i 3 veckor och var ledig 1 vecka varje månad. Så att jag kunde åka och hälsa på honom. Hon anställde också honom så att när han hälsade på mig en vecka i månaden så kunde han jobba några dagar när han var hos mig. Och dessa var bara för min trevnads skull, inte ens hälsorelaterat. Jag tycker absolut du ska prata med din chef. Det kan knappast skada. Ni har säkert några ungdomar som inte har familjer att ta hänsyn till som hellre tjänar mycket pengar och jobbar kväll och helg.