Har ni någonsin känt att era barn är fula?

?Krispig period??

Min ena son såg rätt förskräcklig ut när han föddes. Mager (hade inte växt som han skulle i magen) och stora storkbett över pannan/vid ögonen. Han var helt enkelt inte söt bebis. Men det gick över :)

Kontrasten vad rätt stor mot storasyster som såg ut som en perfekt docka när hon föddes.

Kan inte minnas att jag känt att mina barn är direkt fula. Men kan komma på mig själv att se detaljer av utseendet som jag själv hatat hos mig själv (tex näsa) och tycka synd om barnen att dom fått lika. Skillnaden är att jag inte tycker dom är fula i dom dragen. Utan handlar mest om mitt stundvis dåliga självförtroende. Hade jag varit barnfri hade jag utan att tveka opererat mig, men då signalerar jag verkligen för barnen att dom inte skulle duga som dom är.

Nej, båda mina barn har varit extremt söta som små och även nu som tonåringar.  Tror inte det bara är jag som ser det

Svar på frågan i rubriken:

Nej, aldrig!

Har alltid fått höra från min mamma att det finns inga fula barn! Så jag hoppas att hon tänkt detsamma om mig och mina syskon;))

Jag tycker synd om de barn som har föräldrar som tycker att dom är fula!

Jag själv har inga barn, jag tycka att en del barn är fula, men jag hoppas verkligen att jag aldrig kommer tänka så om jag själv får några! Fy, vad hemsk jag skulle känna mig.

Jag tror att det sitter i en att man som förälder automatiskt tycker sitt barn är vackert, oavsett hur de ser ut. Jag har alltid tyckt att mitt barn är bland det sötaste, samtidigt som jag ser andra föräldrar som tycker att deras barn, som enligt mitt tycke är fula, är det vackraste som finns. Nu är mitt barn endast ett och ett halvt år, så utseendet förändras ju något kopiöst mycket i början. Men jag kan sitta och titta på gamla bilder och tänka "så där minns jag inte alls att han såg ut, var han verkligen sådär ful, och sådär fet"

En bild som jag tog för 8 månader sedan som jag tyckte var så sjukt fin, kan idag inte alls vara lika fin längre i mina ögon tex

Men haha skulle nog aldrig erkänna detta högt, får lite dåligt samvete

Men alltså,.. vi är människor. Ibland är vi fina, ibland fula, ibland arga, ibland glada, ibland trötta och skitna och ibland pigga och tindrande.

Vi är just det, allt.

Mina söner är oerhört vackra och var jättesöta som barn. En av dem har jobbat som modell. Den andra tävlar i annat som har med kropp och utstrålning att göra.

En kompis till mig, hennes dotter var så himla ful som liten. Mellan nyfödd och fyra, fem så var hon verkligen ful.
Men sen, som den fula ankungen utvecklades en väldigt vacker ung kvinna!

Nej både mitt vackra barn och mina fantastiska bonusar är de finaste barn jag sett!