Mitt barn tar min energi

Är ensam mamma till en 11 åring. Hon var en lugn och nöjd bebis som vid 2 års åldern blev extremt trotsig. Nu är hon i puberteten och arg och sur minst 100 gånger om dagen, på riktigt. Hon tar all min energi. Jag har skämt bort henne för mycket inser jag. När vi gör nått trevligt hittar hon alltid nått att klaga på.

Jag älskar henne och har har ett hjärta av guld, är superrolig och påhittig mm. Men hon är krävande. Och hon har börjat svära och gör det hela tiden.

Vad gör jag? Vi spenderar mycket tid tillsammans, hon trivs i skolan och har fritidsintressen hon älskar. Men vad gör man när ens eget barn tar så mycket energi? Jag har satt gränser för jag behöver också tid för återhämtning vilket funkar helt ok. Jag tror framförallt att det är bråken som tar min energi. Då blir jag trött och kan inte hålla mig så lugn som jag borde utan jag sänker mig till hennes nivå.

Du måste helt enkelt sätta gränser, det är helt ok.

Man ska inte dalta med barn/ungdomar, då gör man dem en björntjänst.

Hon är i puberteten och många blir rent ut sagt vidriga då.

Nu är du ensam med henne vilket blir jättejobbigt,..jag tänker....är det nåt speciellt ni bråkar om?

Du är iallafall inte ensam! kram

Jag försöker sätta gränser men jag är helt klart för mesig ibland, det var bättre innan. Jag har fått diagnosen utmattningssyndrom. Känns som att min ork är helt slut.

Vi bråkar om allt. Städning, läggdags, att hon ska duscha, ta ansvar för skolarbete, inte skrika och svära mm.... allt är bara en kamp.